-
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Jag får intrycket av att du vill nåtVan der Gent said:
Nästa uppdatering är klar, men jag måste fixa med bilderna och sånt.Ikväll eller imorgon morgon lovar jag
I Herrens år
Kapitel 7
Kapitel 7
I Herrens år 1534, ett år efter den lyckade kuppen och avrättningen av Karl XI satt Fredrik I vid skrivbordet i sitt arbetsrum och funderade. Sveriges ekonomi var dålig och armén hade inte hängt med resten av Europas utveckling.
I södra Europa utkämpades stora konflikter mellan Frankrike och de iberiska kungadömena och armén var betydelsefull. Där hade man länge använt sig av landsknektarnas sätt att kriga med svärd, hillebarder och allra främst den långa piken. I centrala Europa kämpade Österrike och Polen om maktinflytandet medan burgunderna stormade fram emot de små tyska furstendömena. Europa upplevde en kris som aldrig förr, samtidigt expanderade de stora nationerna sina riken på den Nya Världens infödingars bekostnad. Engelsmännen var särskilt hänsynslösa i sitt agerande på den norra delen av den enorma kontinent som upptäckts.
- I Europa har vi svenskar inget att göra mumlade kungen för sig själv. Men har vi ens nåt att göra i Norden? tillade han.
Allt sedan maktövertagandet hade kung Fredrik I blivit allt mer nerstämd och kunde ibland brista ut i stora gräl om minsta lilla sak. Men han kunde lika gärna brista i gråt över de mest löjeväckande småsaker.
Att något inte stod rätt till med kungen förstod snart hela hovet. Det blev upp till hans rådgivare att leda kungen och landet på rätt väg.
Det var tur att den förre kungen Karl funnit det klokt att omge sig med män med stora kunskaper. Lika tur var det att dessa män såg bortom rädslan och hatet att jobba med den man som avrättad deras förre uppdragsgivare.
Men trots dessa ack så viktiga rådgivare så fattades det en viktig del, nämligen en person som var militärt kunnig.
Karl XI hade använt den unge Fredrik som rådgivare, vilket hade inneburit stora framgångar för den svenska armén. Men relationen mellan Fredrik I och hans främsta general Sven Torstensson kunde bäst beskrivas som kyliga, men det är säkerligen långt från sanningen. Från en man som Torstensson fick kungen inga råd såvida han inte ordagrant befallde generalen. Något som en kung inte kunde göra allt för ofta.
Kungens kyliga relation med den man utöver han själv som bäst förstod sig på krigsföringens alla konster innebar att under kungens långa regeringstid skulle stora förbättringar inom produktion, handel och ekonomi ske, men försämringar inom det Sverige allra mest behövde, armén.
Kungens rådgivare var duktiga män inom sitt område
De enda svenska generalerna, trots stora segrar
verkade inte framtiden vara ljus för den svenska krigsmakten
Det dröjde fem år innan armén sattes på prov återigen.
Novgorod förklarade återigen krig, ett krig som deras främsta allierades, furstendömet Moskva, denna gång inte ville vara med om.
Moskva gick dock med i kriget, säkerligen på grund av att de inte ville stöta sig med Novgorod, men slöt fred med svenskarna tre månader in på kriget. En dåligt utrustad svensk armé han enbart med ett mindre slag mot Novgorod innan order gavs att marschera hem. Torstensson skall ha sagt att det mer verkade vara ett gille än ett krig.
Nej, detta korta krig mot ryssarna skulle inte ihågkommas av speciellt många.
Rapporter om kriget har ej återfunnits utan historiker har idag kommit underfund med detaljer av kriget genom att studera de armébokföringar som båda sidorna förde.
Döma av det historikerna kommit fram till var detta krig ett krig som ingen sida ville ha, varför kriget startade vet man ej ännu. Mycket möjligt är att det var ett test från Novgorods sida att se hur den svenska armén skulle bete sig. Ett mycket djärvt test som kunde ha slutat med katastrof om Novgorod plötsligt stått emot en övermäktig fiende som inte alls ville ha fred.
Krig skulle dock komma, många soldater skulle dö och lika många skulle bli änkor och den segrande sidan skulle inte ha nåt att glädjas över.
Under tiden pågick stora förändringar i Europa. Aragon, det största iberiska landet, var den nation jämte Frankrike som expanderade mest. Allt började med den Iberiska unionen mellan Aragon och Portugal, som sju år senare, i och med att Portugal annekterades av Aragon, skulle sätta stora delar av den spanska halvön i brand.
Den Aragoniska kungen ärvde Portugals tron
Även i tyskland skedde en stor förändring. Påven som kände sig hotad av både Aragon och Savoyen beslöt sig för att söka skydd i det mittersta av tyskland. Detta innebar att en stor fiendeskap mellan Frankrike, som kände sig förbisedda, Österrike som stod på Påvens sida och Aragon som ansåg att Påven ignorerade det spanska folkets lidande under franskt förtryck.
Samtidigt lämnade stora massor i Frankrike men främst Burgund den katolska kyrkan, en protest som först blev känt under namnet Lorraineprotesten men senare som protestantismen. Den katolska kyrkan var skakad och samtidigt utbröt det två krig i Europa, varav kriget mellan Österrike och Polen snabbt slutade i en vit fred. Detta visade dock att Europas länder ägnade allt större intresse i att få makt över mindre nationer och gamla fiender.
Påvens flykt till tyskland
Den fransk-burgundiska protesten
Det andra iberiska kriget mellan Frankrike på ena sidan och den Iberiska alliansen på andra skulle visa sig avgörande för Kastiliernas framtid. Frankrike var en fruktansvärd, men samtidigt magnifik fiende. Från dagen för krigsutbrottet strömmade fransmän, lågländare, bretoner och tyskar in över Kastiliens gränser. Carlos II:s land var chanslöst, fattigt och helt och hållet i fransmännens kontroll. Freden som slöts innebar en större katastrof för Kastilien och Aragon. Stora delar av Kastilien samt hälften av det portugisiska arvet gick förlorat. Utöver det skulle Aragon betala ett massivt skadestånd, vilket i sin tur innebar att det italienska folket som hittills inte drabbats av krigen på den iberiska halvön plötsligt var urfattiga.
Carlos II, den allra störste förloraren i kriget hade inget annat val än att fly sitt land. Det lilla som fanns kvar var hotat att falla sönder av inre konflikter och i den Nya Världen levde många spanjorer i harmoni långt ifrån fransmännens makt. Kung Carlos valde att bosätta sig i Cumana, på den norra delen av Sydamerika nära ön Trinidad. Där upprättade han det första europeiska hovet utanför Europas gränser.
Hans agerande var en chock för Europas kungahus. Det skulle dröja många år innan Carlos och hans släkt fick några större besök av diplomater från de viktiga länderna i världen, men de skulle vara långt ifrån ensamma. Runt Carlos flockades snart många män och kvinnor, alla med storartade idéer om hur man skulle kunna ta till vara på den Nya Världens gåvor. I Cumana skulle man i mycket vara först att testa banbrytande idéer.
Carlos flyttar sitt hov till den Nya Världen
Uppe i Norden skedde däremot inte mycket, kung Fredriks rådgivare lyckades väl med sitt jobb att förbättra rikes ekonomi, ett steg på vägen var införandet av en fungerande byråkrati. Men att jämföra dåtidens Sverige med dess europeiska grannar går inte, England var rikt tack vare sina kolonisatörer, Österrike hade stor hjälp av påven och fransmännen vara enbart skräckinjagandfe vilket räckte långt.
1523 var det återigen dags för ett krig mellan de stora fienderna Novgorod och Sverige.
Fienden var fem gånger så stor och hade det inte varit för Torstenssons seger i Kexholm hade Sverige säkerligen gått förlorande ur kriget. Sverige hade denna gången tur. Situationen i öster var allt annat än säker för fursten i Moskva. Hans underrättelser från Sverige var dåliga och han visste inte hur stor eller hur väl utrustad den svenska armén var.
När han hörde om svenskarnas seger, där rapporten löd att enbart 300 svenskar stupat så beslöt han själv att erbjuda sin fiende fred. Storfursten var övertygad om att bra relationer med svenskarna var ett måste, iallafall tills han övertagit den Novgordiske tronen.
Freden slöts ett halvår efter krigsutbrottet. Trots det korta kriget hade många svenskar dött för Sveriges ”vinst” och återigen märkte man hur omodern armén var. Vad man vet idag är att det var mer än 300 svenskar som dog under det halvåret, många hävdar att förlusterna var 20 gånger så stora, alltså att över 6000 svenskar dog. Det skulle innebära att halva den svenska armén gick under i de få strider runt om Neva. Mycket talar för att den omoderna svenska armén inte klarade av marscherna som nutidens krig krävde.
Trots sitt stora överläge insåg inte Storfursten av Moskva vilket gyllene läge han hade
I nuläget var norrmän och danskar hästlängder framför svenskarna.
- Ifall två jämngoda arméer skulle mötas på Skånes slätter var utgången säker och nederlaget ett faktum.
Det var ett av de råd som Torstensson gav sin kung. Säkerligen var det också det allra ärligaste rådet han gett Fredrik I.
Det var i denna stund som kungen tog sig samman, genast beordrade en upprustning av armén och flottan. Allt som Sverige hade att investera placerades inom militären, Sverige skulle inte bli ett efterblivet land var Fredriks befallning.
Kungen vågade däremot inte längre själv föra befälet utan Torstensson fick det ansvaret och med honom hade han Gustav Adolf, kungens äldste son.
Sverige fick nästan tre år på sig att reformera sin armé innan danskarna återigen förklarade krig. Med enbart Oldenburg som allierade var läget kritiskt.
Kungen beordrade därför ut den svenska flottan, vilken satte kurs mot Köpenhamn. Planen var att i ett slag satsa allt och besegra den Dansk-Pommerska flottan för att på så sätt motverka en landsättning av danskar i Skåne. Underrättelser berättade att Fredrik III av Danmark samlat en stor armé och redan höll på med en förflyttning mot Skåne.
Trots att den svenska flottan saknade en utnämnd general kände kungen sig säker. På nåt sätt var han övertygad att Öresund skulle blockeras. Dock
innan flottan han fram var Fredrik III och hans armé iland med 7000 man. Däremot hade hans förstärkningar hunnit över och bland dem fanns 3000 kavallerister. Svenska flottan var nu tvugna att attackera, trots att de helst velat få en bättre anfallsvinkel. I det stora sjöslaget i Öresund besegrades fiendens flotta. Slaget var länge osäkert, men i och med att skeppet Stralsund föll i svenskarnas händer samtidigt som Dronning Margarete sänktes föll danskarnas moral och flera skepp försökte bryta sig ur. Segern var ett faktum då den pommerske kaptenen flydde tillbaka mot Pommern.
Segern i Öresund
Segern som då inte betydde speciellt mycket mer än att Danmarks reserver inte han fram, men som i framtiden skulle visa sig vara mycket betydelsefull. Vad kungen och hans rådgivare inte insåg där var att man nu hade fått en enorm fördel. Danmarks flotta skulle inte lämna sina hamnar mer i detta krig, Torstensson marscherade mot Skåne och den 16 april besegrades den danska kungens armé i grunden. I slaget visade Torstensson sin styrka, främst i ledet bland Sveriges kavallerister ledde han en attack rakt mot Fredrik III. Den unge danske kungen och hans garde kämpade länge och väl emot de svenska ryttarna, men nån gång på eftermiddagen dräptes han och den danska armén bröt ihop. En flykt påbörjades, men med 5000 kavallerister med endast nån liten blesyr på sig var gav sig Torstensson iväg på jakt. Enbart ett fåtal danskar överlevde dock utan att kunna ta upp kampen en annan dag.
Sverige kunde nu inrikta sig mot norrmännen, precis som förr. Enda skillnaden var att Torstensson inte behövde marschera fram och tillbaka som kungen själv gjort under det senaste kriget.
Kriget kunde enbart sluta på ett sätt. I och med förstörelsen av Köpenhamn, som föreletts av en odramatisk korsning av Öresund, förlorade danskarna all makt i Östersjön. Freden var hård, allt utom Själland hamnade under svensk kontroll. Svenska fogdar placerades ut tillsammans med armén bland de erövrade provinserna.
Sven Torstensson seger i Skåne
Sverige var numera den enda makten i Norden, Novgorod skulle akta sig för att förklara svenskarna krig igen, det växande Mecklenburg insåg i och med den svenska alliansen med England att det numera var hotade. Hade det inte varit för att kungen varit sjuk och gammal hade han säkerligen försökt sig på ett krig mot Sveriges tyska f.d. vänner. Men kungens tid var över och när han dog 1538 hade han suttit vid makten i 25 år, längre än någon av hans föregångare. Kungens son, en av deltagarna i slakten i Skåne, Gustav I Adolf tog över styret efter sin far.
Gustav I Adolf, kung av Sverige
Detta var en hemsk uppdatering. Så hemsk så att man längtar till nästa om du förstår
(dvs. en bra uppdatering )
(dvs. en bra uppdatering
)
Nästa uppdatering lär dröja ett tag, jag skall ju ha lite privatliv också (inte för att denna AAR:en tar upp hela mitt liv) och sedan ska jag ju hjälpa Flooper lite också.
Wetew said:Nästa uppdatering lär dröja ett tag, jag skall ju ha lite privatliv också (inte för att denna AAR:en tar upp hela mitt liv) och sedan ska jag ju hjälpa Flooper lite också.
Sveriges Konung privatliv!
Till nästa uppdatering vill jag gärna ha en Europa karta också!
Jag tror inte jag vill visa det kaos Europa befinner sig i. Av alla 2.1 spel så är detta det värsta. Nåt gick fel när Österrike förlorade sin kejsartitel till Bayern (jäkla småtyskarMr. G said:Till nästa uppdatering vill jag gärna ha en Europa karta också!
). Burgundy är snarare vågrätt än lodrätt. Frankrike expanderar på det mest bisarra sätt jag nånsin upplevt. Sedan så finns det inte en endast jäkla koloni i sikte Det enda fräcka är att påven bor i tyskland
Vet du vad jag brukar göra i EU2 när Europa gått åt skogen? Snickra ihop events. *hint*
Wetew said:Jag tror inte jag vill visa det kaos Europa befinner sig i. Av alla 2.1 spel så är detta det värsta. Nåt gick fel när Österrike förlorade sin kejsartitel till Bayern (jäkla småtyskar
Desto större anledning att visa på att den enda regeringsdugliga Monarken är den svenska
Det är ju att fuskaTayya said:
Iallafall när man kör Eu3 Problemet just nu är att de kommande kapitlerna kan bli väldigt tråkiga i och med att det inte finns nån direkt fiende. Samt att Sverige har en distinkt nackdel i Eu3 jämfört med resten av Europa.
Men istället för att snacka här, varför inte bidra med en sillsallad? Så att jag kan snygga upp landet lite i kommande kapitel?
Du talar för stumma öron... När vanilla är såpass bra så finns det ingen anledning att spela med en mod som styr allttheFreeman said:Spela magna mundi) tips tips då behöver inte sniickra ihop events Tips tips
Måste tyvärr säga att denna AAR är pausad för nuläget. Det kan mycket väl vara så att den till och med är avslutad
Igår reagerade mitt virusskydd ganska rejält och idag har jag problem att ens kunna göra nåt på datorn
Det kan mycket väl vara så att jag måste blåsa hela datorn
Igår reagerade mitt virusskydd ganska rejält och idag har jag problem att ens kunna göra nåt på datorn
Det kan mycket väl vara så att jag måste blåsa hela datorn
Jag ska försöka få fatt på filen, men i nuläget är det andra filer som är viktigare. Tur är det väl att jag ändå hade planer på att blåsa rent min hårddisk
Flisberg är min Gud!
Alla filer som betydde nåt finns nu kvar, det inkluderar denna save-filen. Däremot så måste jag påpeka att nästa kapitel dröjer tills jag får tid att skriva.
Alla filer som betydde nåt finns nu kvar, det inkluderar denna save-filen. Däremot så måste jag påpeka att nästa kapitel dröjer tills jag får tid att skriva.