Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Note: This feature currently requires accessing the site using the built-in Safari browser.
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
You are using an out of date browser. It may not display this or other websites correctly. You should upgrade or use an alternative browser.
Okej, det blir porträtt vid varje. Fortsättning på sagan följer inom kort, jag har spelat nästan till slutet på Ennas liv. Händelserikt har det varit i högsta grad.
Enna: Så är vi hemma igen. En trevlig och lyckad jakttur var det, trots att det tog sin tid att komma ikapp och fälla äldsteälgen.
Donnchad: Instämmer, min herre.
Loigsech (viskar): Varför sa du inte ifrån då marsken ställde upp på Ennas dårskap? Man jagar inte älg med häst och lans, inte om man faktiskt vill fånga den i vettig tid. Vi spårade den i veckor.
Amalgein: Min son, det är en del av uppväxten att lära sig när man ska hålla käft.
Page: Hertigen, min herre, fantastiska nyheter. Medan ni var ute och jagade föddes er första son. Han är i barnkammaren med hertiginn... vart tog ni vägen, herre?
Något senare, i barnkammaren.
Ingrid: Enna, jag presenterar stolt åt dig Björn Ui Mordha, din förstfödda son.
Enna: ... Björn? Vad för slags namn är det? Varför fick inte jag ha något att säga om den saken?
Ingrid: Men Enna, Björn är ett redigt danskt namn. Jag ska väl också få ha något att säga till om om barnens namn. Du var borta så länge att vi måste döpa barnet utan dig. Stackars Björn blev sjuk, och jag var rädd att han skulle dö och hanma i helvetet om han dog utan att döpas. Du kan väl inte förebrå mig för att ta hand om mitt barn!
Enna: Förvisso, men du kunde väl ändå ha gett honom ett keltiskt namn! Pojken ska ju kunna bli alla kelters konung efter mig.
Ingrid: Vad är det för fel på att vara dansk!
Enna: Det är inget fel på att vara dansk, älskling. Du är ju dansk, och jag älskar dig precis som du är. Det är bara lite opassande för en kung av alla kelter. Precis som det inte är något fel på lutfisk, men det är ändå opassande för alla andra än norrmän.
Ingrid: Ska han bli arvlös bara för att han har ett danskt namn!? :'(
Enna: Det sa jag inte! Han ska ärva precis som alla andra av våra söner. Han är av mitt kött och blod, och jag ska älska honom som alla andra av våra barn.
Ingrid: Lovar du det?
Enna: Jag svär! Må Herren ta min tron ifrån mig om jag särbehandlar Björn. Seså, jag skulle aldrig kunna krossa ditt hjärta.
Senare, ute på borggården.
Donnchad: Tillåt mig gratulera, herre.
Enna: Fixa färska hästar. Vi far ut på en jakttur till.
Donnchad: Nu med det samma?
Enna: Nu med det samma. Jag behöver komma ut en sväng för att reda ut tankarna. Amalgein och hans odåga till son får avstå om de vill.
Och så uppstod Ennas och Ingrids första äktenskapliga kris, men efter mycket tröstande, dyra löften och bevis på sin tillgivenhet lyckades Enna försona sig med Ingrid, en försoning till följd av vilken Ingrid blev havande igen...
Enna: Vad har jag sagt åt dig om att redogöra om mitt kärleksliv? Tro inte att du har bardisk immunitet eller nåt. Passar du dig inte blir du halshuggen. Stick iväg nu, konseljen ska ha sammanträde.
*ähum*
Gott folk, nu har vi hela 159 guld i kassan, och har råd att bygga något användbart. Vad har vi för alternativ? Tala, jag vill höra förslag.
Yolanda: Vill vi öka på inkomsterna direkt kan vi antingen bygga ett sågverk eller ett fiskeri. Dessa kostar 100 vardera, och båda uppskattas öka på provinsens inkomst med 5%. Dessutom är sågverket till hjälp för vidare byggprojekt.
Enna: Låter helt okej, men lite alldagligt. Jag vill gärna ha något som är både nyttigt och mäktigt, något som både är användbart och som visar min makt åt alla. Kan vi bygga ett hederligt slott av sten här? Denna träborg är nog mysig, men vidare imponerande är den inte. Ett större slott skulle dessutom ge mer plats åt administrationen.
Ingrid: Det finns ingen i vårt rike som kan bygga så stora stenbyggnader, och med våra 159 guld skulle vi inte få något hyggligt slott ändå. Vill vi förbättra administrationen måste vi bygga kungaposter.
Enna: Vad är en kungapost?
Ingrid: Ett torn som innehåller ett lokalt provinsialt utskott av administrationen, som innehåller sheriffer, skattmaser och andra representanter för centralmakten. Folk som kan implementera mina och Yolandas order effektivt. Den hierarkiska delegeringen av makt i ett system där ämbeten inte är ärftliga leder till att vi kan styra över en större domän utan vasaller. Håller den lokala småadeln på mattan, dessutom torde borgarna vara tacksamma över att lag och ordning snarare än den lokala adelns godtycke råder.
Enna: Låter bra. Alla kelters konung behöver en effektiv administration. Om adeln hålls på mattan kan man mjölka den på mera skatt! Om borgarna är tacksamma och nöjda kan man mjölka dem på mera skatt! Marskalk Donnchad, vad tycker du?
Donnchad: Instämmer precis, ett bra beslut. Tänk er ett stort torn av sten mitt i en slätt där det annars bara finns träskjul. Det är minsann en potent symbol för kungens makt. Ja, en positivt fallisk en!
Enna: Bra, det är alltså bestämt. Vi bygger en kungapost i vår rikaste provins Dublin nu, och i andra provinser så fort vi får råd. Sammanträdet är avslutat.
En vacker dag i Februari 1170 då vintersolen sken och flyttfåglar som återvänt i förtid kvittrade föddes Hertig Ennas andra son.
Ingrid: Enna, jag presenterar stolt åt dig din andra son. Han väntar på att få ett namn av dig.
Enna: Jag tackar dig, goda hustru. Välsignad är din livmoder som gett mig tre barn på tre år. Välkommen till världen, min son. Du ska få namnet Diarmait, det min far bar. Må du börja göra rätt vid tidigare ålder än han.
Ingrid: Enna, Björn har börjat bli medveten om att det finns en värld utanför vaggan. Hur ska vi uppfostra honom?
Enna: Jag ska ta hand om mina söners uppfostran själv. Inte kan väl de ofrälse uppfostra kungar. Deras utbildning får munkarna ta hand om, det finns inga andra som är så lärda som de på Irland, och en kung måste vara brett bildad.
Ingrid: Våra döttrar då? Caitilin är sen att uppfatta världen kring henne, men en dag måste vi göra samma beslut för henne.
Enna: Döttrar förstår jag mig inte på. Låt nunnorna uppfostra dem, så blir det goda, dygdiga kristna av dem. I bästa fall blir de lärda dessutom.
En vacker sommardag 1070 var Hertig Enna på en jakttur i skogarna i Dublins läns norra ända. Han fick syn på ett vildsvin och skulle just sätta av i galopp när han plötsligt såg en skäkta från motsatt håll fälla galten. Han såg sig omkring för att upptäcka vem som jagade i hans skog, och till sin förvåning såg han en liten pojke med ett avfyrat armborst.
Enna: Nämen hej på dig, pysen. Vem är du som jagar i min skog?
Roolb: Jag är Roolb O'Neill, greve av Tir Eoghain. Det var inte meningen att skjuta ditt vildsvin, jag trodde jag ännu var i Tir Eoghain.
Enna: Jag är Enna Ui Mordha, hertig av Leinster, och alla kelters konung. Behåll grisen du, det finns gott om vilt här i skogen, speciellt efter att min kungapost i Dublin har börjat utse jaktlicenser. Vill du hänga med och se hur man jagar vildsvin med häst och lans?
Roolb: Ja! Jättegärna!
Domnall: Åh, där är ni ju, unge herre! Inte ska ni tala med äckliga gubbar ni stöter på i er skog.
Enna: Vafalls!?! Jag är Enna Ui Mordha, hertig av Leinster, greve av Leinster, Dublin och Man, och alla kelters konung! Passa dig, knekt!
Domnall: Rättelse. Äckliga och sinnessjuka gubbar. Kom, unge herre, nu återvänder vi hem.
Roolb: Men han är jättesnäll!
Domnall: En virrpanna är vad han är. Kom nu.
Enna: Roolb, inte behöver du göra som den dumma marsken säger. Säg bara åt honom att du är greve och gör som du vill, och att han bara är en simpel förmyndarregent.
Roolb: Marskalk Domnall.
Domnall: Ja, unge herre.
Roolb: Jag är greve och gör som jag vill. Du är bara en simpel förmyndarregent.
Ingrid: Enna, detta kom med posten idag. Roolb O'Neill ber om att få bli vår vasall.
Enna: Men ser man på, pojken har tagit till sig mina ideal om keltisk enighet! Skicka svar omedelbart att hans ansökan beviljas.
Ingrid: Enna, är det inte lite omoraliskt? Du har dina idéer och jag stöttar dig i förverkligandet av dem, men att lura ett barn att binda sitt öde till ditt? Fy.
Enna: Vad säger du, kvinna? Att jag skulle refusera den som tror på mig? Hur trovärdig är alla kelters konung om han inte tror på sin egen sak? Jag lurar ingen, det är jag som lärde Roolb att stå på egna ben och säga ifrån åt gamarna till förmyndarregenter som bara vill åt hans land. Dessutom har jag nyss utökat mitt rike med nästan en tredjedel utan att spilla en droppe kristet blod. Det är väl bra?
Ingrid: Ja ja. Men se till att han inte kommer illa.
Enna: Givetvis. Nu sticker jag ut på jakt igen.
Ingrid: Måste du göra det? Jag är så ensam här utan dig. Och tänk om du skulle skada dig!
Enna: Men men, jakt är viktigt för upprätthållandet av relationerna till våra grannar, och har just vunnit mig en provins utan krig. Kanske jag rentav kan upprepa det vinnande konceptet. Om jag hittar vackra blommor i skogen ska jag ta med en bukett åt dig.
Enna: Detta är livet. Mitt rike växer och utvecklas i god takt, och adeln på Irland börjar inse vem som är kung. Jag är gift med en vacker, klok kvinna som gett mig fyra barn på fyra år, och får säkert många fler än. Jag kan nästan känna Irlands krona på min hjässa nu redan.
Ingrid: Enna, det kom bud från påven.
Enna: Åh, kanske han vill välsigna mitt styre över alla kelter! Ge hit!
Enna: Äh, bara en vädjan om att ta emot en lösdrivande biskop. Nåväl, inte kan man väl neka påven. Vi tar in honom och ser vad han duger till.
Ingrid: Här är hans curriculum vitae.
Enna: Dygdig och välutbildad. Passar bra som biskop över kronodomänerna. Lite småkättersk verkar han vara, men det får vi leva med, i brist på nån annan kandidat. Fogartach O'Braonain, välkommen till Leinster stift!
Enna: Konseljen är i extraordinärt sammanträde. Vi är alltså i krig med England. Marskalk Donnchad, vilken är vår militära kapabilitet?
Donnchad: Vi kan mobilisera drygt 1000 man från Leinster och 2200 från Dublin. Sammanlagt kan våra vasaller mobilisera sisådär 500 man.
Enna: Bara 500? Vad är det för sofflock till vasaller jag har?
Yolanda: Vi tar in så mycket skatt från vasallerna att de knappast har råd att ställa upp vidare mycket trupper.
Enna: Nåja. Älskling, hur är Englands interna situation? Har kung William de Normandie stöd från sina vasaller?
Ingrid: Den är tyvärr mycket stabil. För ett tag sedan slog han ner en drös upproriska saxiska vasaller. Nu har de ersatts av lojala normander. Kort sagt, William har hela England bakom sig.
Enna: Då har vi knappast några förutsättningar att klara oss ensam mot dem. Vi får lov att hävda på keltisk enighet och ställa oss under kung Malcolm Dunkeld av Skottlands beskydd. Endast med hans hjälp kan vi klara av denna storm. Ingrid, skriv till kung Malcolm att vi ber om att få komma under hans beskydd som vasall. Tills dess avvaktar vi. Låt oss inte mobilisera före vi blir invaderade, trupper är svinigt dyra att ha i fält.
Ingrid: Skottland har mobiliserat sin här och förklarat krig mot England.
Donnchad: Oxfords regemente har landstigit på Man. De var aldrig på väg hit.
Enna: Perfekt. Jag väntar mig ett bråk modell större bryta ut vid skotsk-engelska gränsen inom kort. Under tiden ska vi göra slut på Oxfords regemente! Vi avseglar med kronoarmén imorgon!
Och den 28 januari 1073 ägde det våldsamma slaget om Man rum. Arméerna ställdes upp mitt emot varann, banér fladdrandes i vinden och befälhavare yrkandes sina trupper till stordåd.
Enna: Till storms ännu en gång, till storms, goda vänner! Förpassa deras nedre ädla derar till ett träd i Osraige!
Donnchad: Låt vårt motto idag vara Blod! Blod! Blooooooood! Snitta upp deras bukar!
Amalgein: Tyvärr kommer vad som kommer att ske att involvera en aning, tja, våld, men vi vet ju alla att det är för ett gott syfte.
Enna: Och herrar än snarkandes i säng i Irland ska förbanna sig själva för att de inte var här, och förringa sin mandom när andra talar om de som stred med oss på Sankt Rudolf Hycklarens dag!
Arméerna brakade samman på ärans fält. Ingen nåd gavs eller bads om. Hertig Enna ledde personligen Dublins riddare rätt in i fiendens led i ett försök att bryta igenom på mitten och framtvinga ett avgörande som skulle bryta fiendearméns moraliska ryggrad.
Donnchad: Amalgein, har du nånsin sett en så ståtlig anstormning?
Amalgein: Det har jag verkligen inte. Hertigen visar stort mod. Synd bara att han är rätt framför fiendens spjutsmän. Åhå, där flyger han från hästen rätt in i fiendens formation med näsan före!
Donnchad: Herre min tid! Jag skickar in reserven tungt infanteri. Hertigen har en snöbolls chans i helvetet, men kanske vi kan utnyttja oordningen och åstadkomma ett genombrott.
Samtidigt, på ett annat ställe på slagfältet.
Ädling av fienden! Kapitulera och tillfångatas, och vinn din frihet mot lösen! Strid, och du skall dö!
Enna: Alla Kelters Konung kapitulerar aldrig! Dö av mitt svärd, knektar! Idag ska era varmvattenflaskor bli änkor!
Aj! Oj! Ajaj! Ajoj! Stööön!
Enna: En häst! En häst! Ett storkeltiskt rike för en häst!
Herre! Ni har förlorat er häst! Ta min reservhäst!
Enna:Tack, riddare! Låt oss skynda oss till våra egna led, jag ser att en trupp av vårt eget fotfolk är på väg hit! Än kan detta anfall lyckas! För Sankt Patrick!
Enna: Riddare, du räddade mig där. Det var ädelt gjort. Vad är ditt namn?
Fiachra O'DubhGhaill, herre.
Enna: Gott och väl, Fiachra. Du har vunnit en plats vid mitt hov, och en plats vid min högra sida i varje kommande strid.