En Värmlandsvisa

[Krapotkin]

En Värmlandsvisa

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän,
då skall du till Värmeland fara;
där finnes nog Guds gåvor med flickor kvar igen,
och alla ä´ de präktiga och rara.
Men friar du där, så var munter och glad!
Ty muntra gossar vilja Värmlandsflickorna ha;
de sorgsna - dem ge de på båten.

Och Värmelandsgossen, han är så stolt och glad,
han fruktar för intet uti världen.
När Konungen bjuder, då drager han åstad,
bland kulor och blixtrande svärden.
Ja! Vore det Ryssar till tusendetal,
han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val,
än dö eller segra med ära.

Och skulle han ej strida med glädje och med mod,
och livet sitt våga, det unga?
Där hemma sitter moder och beder för hans blod,
med Bruden, den älskade, unga,
en Värmelandsflicka, så huld och så skön!
För Kung och Land han strider, och hon skall bli hans lön,
Ho kan honom då övervinna?

 

[unmerged(121713)]

Dags för en Serpentrionalis AAR?

 

[Krapotkin]

Året är 1985 och i den kungliga bädden i slottet på Stadsholmen ligger den unge prinsen Carl Philip. Trots att hans moder och drottning bäddat ner honom likt bara en mor kan, besjungit honom sin älsklingsvisa och gett den lille prinsen en silversked med varm mjölk kan han inte få en blund. Efter att lönlöst ha försökt räkna hela rikets skock får, säger drottningen hans att;
"Det är nog dags för dig, unge Carl Philip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland att få höra historien om landet i de skogstäta västra delarna av kungariket som du en dag ska värna över likt en äkta värmlänning."
Den unge Prinsen, hertigen av Värmland, sken upp likt bara Klarälven kan, la sig ner och lyssnade på den spännande historien hans vackra mor nu skulle till att förtälja.



"Vårt land var vid denna tid ett mycket oroligt rike", sa Silvia till sonen sin bredvid. "Det var en hemsk tid som rådde där feodalherrar beskatta folket som de ville. Där bröder gick i krig med bröder, gränserna flyttades efter hur djungelns lag rådde dem och blod fyllde rikets floder. Detta gällde även ditt Värmland."
"Denna saga börjar, likt alla andra sagor gör, för länge länge sedan. Året var 1399 och i den för våra ögon lilla bygden Karlstad levde folket på som vanligt. Inte anade de vad som var i görningen."

"På Alsters herrgård satt Kung Halvard I i sin tron. Detta var en man som inte trodde på ordet diplomati, utan istället förlitade sig på sin goda relation till taktik och strategi. Något han dock inte kunde förlita sig på var den outtalade freden med Östlänningarna bortom skogarna i väst. Kungen av Oslo satt på en makt bortom Halvards fantasi, en makt han både suktade och fruktade mer än något annat."

"Hans närmsta män rådde honom att det nu, i början av herrens århundrade av 1400-talet, var tid att ta i med krafttag. Innan det är försent måste vi ena våra Värmländska bröder under en fana, den Blå Örnens. Med detta i tanken gav konungens rådgivare deras herre i uppdrag att införliva den väldoftande staden Grums i gemenskapen."

Nu var tärningen kastad för Karlstad och Halvards del. Kungen satt på sin tron, hade skickat iväg krigsförklaringen åt väst, och hoppades att han nu skulle hinna förena det Värmländska folket innan den växande ondskan i Norden skulle nå dem detta ärorika folk.

"Varför tystnar du?" frågade prinsen sin mor.
"Jag måste bara ta mig lite vatten kära du, men ligg kvar här så kommer jag om en liten stund." svarade drottningen och satte på gossens favoritvisa. Kvar låg den unge Carl Philip Edmund Bertil Bernadotte funderandes på hur det gick för Halvard och hans mannar, med deras dröm att ena de modiga männen i Värmland.

 

[Davisx3m]

Intressant!!

 

[Elia]

Ska bli intressant att följa!

Väntar otåligt på modden.

Lycka till!

 

[unmerged(135993)]

Mycket intressant

 

[Krapotkin]

"Sover du fortfarande inte?" frågade drottningen sin unge son.
"Inte förens du berättat färdigt om kung Halvard och hans män. Hur gick det för dem på deras väg mot Grums, mor?"
"Jaja, hur långt hade vi kommit nu då?" Frågade Silvia sig själv. "Just det, Karlstads herrar hade just förklarat krig mot det deras rättfärdigade Grums. Som jag nämnde för dig tidigare var Halvard en kung med stora militära kunskaper, vilket också skulle till att visa sig på slagfältet. Han var en general av hög rang i Norden under denna oroliga tid."


"Glädjen i leden då de marscherade mot sin grannen i väst var påtagligt kluven. För du får inte glömma att flera av männen hade familj i Grums, och vissa faktiskt bröder i Grums härar som de nu snart skulle möta på ängarna." påpekade drottningen för sin son. "Men iväg for de, 2000 mannar i form av den ärade 'Karlstads Armé' med Halvard i täten, och 1000 mannar på efterkälken i 'Karlstads Här' för att backa upp kungen denna vårmorgon år 1400."

"Då den sammanlagt tre tusen starka styrkan nådde fram till Grums fick de se den armé kung Markus I av Grums hade samlat ihop i all hast. Detta var snarare bönder än soldater, vilket de snabbt gjorde klart då de flydde slagfältet. Till Halvards förtret flydde de i rakaste riktning mot Karlstad. Efter att ha befallt 'Karlstads Här' att fortsätta belägringen av staden med dess ynka barrikader for kungen med armé efter Markus. I några timmar kunde Karlstads borgare inte göra annat än att se på då Markus och hans skara plundrade stadens förråd. Men ordningen återställdes snabbt då kungens armé nådde ikapp för att sedan skicka tillbaka Grumsborna mot den väntande 'Karlstads Här' som skulle till att knyta säcken för dessa bataljer."

"Ganska snart låg Grums helt i Halvards makt och den blå örnen vajade över större delar av staden." berättade Silvia.
"Men kände inte folket ilska över att ha blivit invaderade av sina grannar? frågade prinsen sin mor.
"Du får komma ihåg att detta var ett och samma folk" svarade drottningen. "För dem spelade det ingen större roll vem som satte skatten, sålänge det var en av samma blod, en som skulle kunna skydda dem mot de snabbt växande arméerna från östlänningarna i Oslo, västgötarna i Göteborg och närkingarna i Örebro."

"Det var framför allt därför det inte blev några större protester eller uppror i Karlstads nya 'landskommun Grums' när de snart införlivades i Halvards växande rike. Redan nu var de den starkaste makten i Värmlands skogar. Men med tanke på hur svaga de va i jämförälse med så otroligt många andra kungadömen kände de sig fortfarande inte säkra i Karlstads borgar."

"Men mor, var det inga andra kungar som reagerade mot detta då?" frågade lille Philip.
"Visst var det vissa som rynkade på näsan, men ingen som kunde sätta emot mera." fick gossen till svar av sin mor. "För runt om i vårat kära Norden pågick flera dussintals liknande företag att stärka och skydda sitt folk och land. Så i det större perspektivet var Halvard och hans mannar bara ett par strån i stacken. Men som du ska få berättat för dig en annan kväll så kommer Karlstads roll i denna höstack växa."

"Berätta mer! Snälla mor!" gastade unge Carl Philip.
"En annan kväll kära du. Men om vi säger såhär; Halvard tog sig ännu ett samtal med sina herrar i hovet direkt han kom hem.." sade den vackra drottningen och lämnade rummet med Philip helt uppjagad av spänning.

 

[Flooper X]

Berätta mer!

 

[Elia]

Snälla, berätta mer!

Och kämpa på med moddadet, längtar efter att få erövra Sverige med en kommun.