DEL XVI
Lacaze, som insåg att han höll på att förlora initiativet beordrade torpedbåtarna att samla ihop sig för ytterligare ett anfall. Samtidigt semaforerade han till de fem jagarna som tidigare vikit av för att skydda lastfartygen att återvända för att skydda torpedbåtarna.
Jagarna satte sina motorer på full fart (de hade saktat av när de följde efter lastfartygen) och närmade sig den samlade klungan av franska torpedbåtar. Tillsammans närmade de sig åter de brittiska slagskeppen, men fann sig snart under attack av brittiska jagare och torpedbåtar.
Detta var första gången i världshistorien som småskepp hade utkämpat ett regelrätt sjöslag utan inblandning av större krigsfartyg, och det var osäkert vem som skulle segra.
De franska torpedbåtarna och jagarna hade större fart och manöverduglighet, men britterna var fler. Det korta avståndet mellan skeppen och den höga hastigheten tillät inte effektiv torpedskjutning, och det stod klart att striden till stor del skulle avgöras av jagare.
Bretagnes vikt för den franska krigsmakten visas av att frankrikes enda riktiga jagare – Durandal – hade lagts till eskorten. Durandal hade beställts i början av år 1898, men produktionen hade snabbats upp, så att istället för att sjösättas i februari 1899 som planerat, sjösattes hon sent 1898.
Durandal vid sjösättningen
De andra fyra ”jagarna” i konvojen var egentligen uppsnofsade torpedbåtar, som hade försetts med breddat skrov, grövre kanoner och kraftigare motorer. De stod mot åtminstone tio brittiska jagare, samtliga jagare ända från kölsträckningen.
De franska jagarna inledde slaget med att bryta sin formation och gå in i närkamp, medan torpedbåtarna försökte cirkla runt massan med brittiska jagare för att kunna närma sig de brittiska slagskeppen.
Endast minuter efter att slaget började träffades jagaren HMS Bat av en artillerigranat avfyrad från Durandal. Den brittiska jagaren tog in vatten och började sjunka – dock tillräckligt långsamt för att besättningen skulle kunna rädda sig över på de övriga jagarna innan skeppet uppslukades av Medelhavets vatten.
HMS Bat
Britterna slog dock snabbt tillbaka. Den franska ombyggda torpedbåten Alarme sänktes strax efter HMS Bat av en salva från HMS Griffon. Griffon fortsatte sedan sitt anfall och skadade Aventurier så allvarligt att det franska skeppet var tvunget att slå till reträtt.
Under tiden hade de sex franska torpedbåtarna cirklat runt slaget och satte högsta fart mot den brittiska slagskeppskolumnen föröver. Britterna upptäckte de, och tre jagare, Flying Fish, Panther och Brazen satte iväg efter dem.
HMS Recruit var av samma klass som HMS Brazen
De franska jagarna som desperat försökte vinna tid för torpedbåtarna att hinna fram försökte anfalla de tre brittiska skeppen, men tvingades tillbaka in i den dödliga dansen tillsammans med britterna, som nu började koncentrera sin eld på det största hotet – Durandal.
Trots de andra franska jagarnas ihärdiga försök att dra iväg elden från Durandal började den franska jagaren att träffas av den brittiska elden. Kort därefter började hennes besättning att överge skeppet, och britterna började koncentrera sig på de två franska jagarna som fortfarande gjorde motstånd.
Temeraire och Defi, de två franska jagarna, satte emot så gott de kunde – HMS Griffon träffades av deras desperata eldgivning och linkade iväg med slagsida – men de fann sig snart mitt i en orkan av exploderande artillerigranater. De två franska jagarna hissade vit flagg, och besättningarna togs ombord på de brittiska jagarna som krigsfångar.
Temeraire och Defi var båda av Ouragan-klassen
Samtidigt fortsatte torpedbåtarna sitt dödsföraktande anfall mot de brittiska slagskeppen. Vid det här laget var de på det klara över att de var förföljda av brittiska jagare, och de hade börjat sicksacka för att undkomma den sporadiska brittiska eldgivningen. Fortfarande var de brittiska slagskeppen på alldeles för långt håll för att kunna anfallas, men jagarna hade redan börjat närma sig.
Som en avledande manöver delade skvadronen på sig. Torpedbåtarna Sarrazin och Averne vek av åt öster, i hopp om att dra med sig de brittiska jagarna. Tyvärr gick britterna inte på det tricket så lätt – Flying Fish vek av efter dem, men de två andra jagarna höll kursen – vid det här laget hade även de andra jagarna tagit upp jakten, då Temeraire och Defi kapitulerat.
Sarrazin
Jakten fortsatte över Medelhavet, och medan de brittiska slagskeppen växte sig större framför torpedbåtarna, växte även jagarna bakom dem. Eldgivningen började bli mer träffsäker, delvis på grund av det krympande avståndet, men också på grund av att fransmännen slutat sicksacka för att kunna utnyttja sin fart bättre.
De brittiska slagskeppen växte allt större framför de franska torpedbåtarna…