I had heard that the Swedish got a colony in both America and Africa and so i wounder where in this continents?
-
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
The New Sweden colony was founded in 1638 on the Delaware River. A fort was built and named Fästning Christina after the Queen - this is now Wilmington, capital of teh State of Delaware. The capital of the colony was Tinicum island, which now is a part of Philadelphia. The colony was captured by the Dutch already in 1655, but it remained a "Swedish" colony under Dutch rule, and so it did under the English who captured it from the Dutch some decades later. Not until the beginning of the 18th century the Swedish language disappeared and the inhabitants became more or less assimilated by the British colonists. AFAIK Swedish traditions still live on in some places of the colony.
Between 1650 and 1663 the Swedish had a trading post and built a fort (Karlsborg, now on UNESCO's World Heritage list ) at Cabo Corso, Ghana.
The last Swedish colony was St Barthelemey, "St Bart's", in the Carribean which was sold to France in 1878. The capital Gustavia (named after Gustav III) was at certain times the fifth largest city in Sweden.
Between 1650 and 1663 the Swedish had a trading post and built a fort (Karlsborg, now on UNESCO's World Heritage list ) at Cabo Corso, Ghana.
The last Swedish colony was St Barthelemey, "St Bart's", in the Carribean which was sold to France in 1878. The capital Gustavia (named after Gustav III) was at certain times the fifth largest city in Sweden.
Two inaccuracies about the previous post to clear up, but it is mostly right...
Fort Christina was in Wilmington, but Wilmington is not, nor has it ever been, the Delaware State Capital. The early capital was New Castle, located downriver from Wilmington, and near what was then the population center of Delaware. The capital was moved in the 19th century to Dover, in the geographic center of the state, where it has been ever since. Wilmington is the largest city, I believe more than half of the state lives in Wilmington, and it is a large banking and industry center, but it is not the capital...
Also, if I'm not mistaken, the Swedes had a second settlement at the Cape Henlopen/Lewes area at the mouth of the Delaware Bay...
Other than that Styrbiorn is entirly right...
As to Swedish heritage in Delaware, I can speak from experience, as I am a graduate of the University of Delaware (GO BLUE HENS) and the heritage lives on in a few ways:
The Swedish names "Christina" and "Christiana" live on in numerous place names, especially in the northern part of the state.
The state colors, present on the state flag and in the blazons of the University, are Blue and Yellow, emblematic of the Swedish heritage...
Fort Christina was in Wilmington, but Wilmington is not, nor has it ever been, the Delaware State Capital. The early capital was New Castle, located downriver from Wilmington, and near what was then the population center of Delaware. The capital was moved in the 19th century to Dover, in the geographic center of the state, where it has been ever since. Wilmington is the largest city, I believe more than half of the state lives in Wilmington, and it is a large banking and industry center, but it is not the capital...
Also, if I'm not mistaken, the Swedes had a second settlement at the Cape Henlopen/Lewes area at the mouth of the Delaware Bay...
Other than that Styrbiorn is entirly right...
As to Swedish heritage in Delaware, I can speak from experience, as I am a graduate of the University of Delaware (GO BLUE HENS) and the heritage lives on in a few ways:
The Swedish names "Christina" and "Christiana" live on in numerous place names, especially in the northern part of the state.
The state colors, present on the state flag and in the blazons of the University, are Blue and Yellow, emblematic of the Swedish heritage...
Wilmington is not the capital? Wonder where I got that from... 
The Swedes had settlement both here and there along the Delaware, Sveaborg (now Swedesboro, iirc), Fästning (Fort) Elfsborg, Mölndal, Nya (New) Korsholm, Upland, Nya Göteborg etc. I have no idea how many of those still exist today.
Oh, further, the oldest still in use Church was built there iirc (called Gloria Deii - Glory of God - or something).
The Swedes had settlement both here and there along the Delaware, Sveaborg (now Swedesboro, iirc), Fästning (Fort) Elfsborg, Mölndal, Nya (New) Korsholm, Upland, Nya Göteborg etc. I have no idea how many of those still exist today.
Oh, further, the oldest still in use Church was built there iirc (called Gloria Deii - Glory of God - or something).
My understanding is that we have the Swedes to thank for the log-cabin, center of so much American folk-lore. One story says that it was the Swedes and Laps who moved to the Delaware valley that brought the forestry know-how to fashion the logs of large trees into squat, cozy cabins that could keep out the snow and cold of winter.
I used to attend the Univ. of Delaware and was born in the capital, Dover. The Swedes did indeed settle the Cape Henlopen area. In fact, those that are interested can visit multiple Sweedish museums in the Lewis area. However, most visitors nowadays are only interested in the beaches.
Oh yeah, while Wilmington is the largest city in the state, it in no way houses half the population. Some where in the order of 100-150k people live in the city, the state's population is nearly 1 million (probably about 800k). However, New Castle county, one of only three counties in the state, holds over half of population.
This is correct, but no Lapps went to New Sweden. Some Finns did though (as Finland being a part of Sweden), you probably confused them.
The Swedish colony in africa was very small, but it´s still some ruin after the fort.
btw. Delaware belonged to the Swedish church (Svenska Kyrkan) until 1789 or something like that.
btw. Delaware belonged to the Swedish church (Svenska Kyrkan) until 1789 or something like that.
Actually, that fort is now on UNESCO's World Heritage List. Think I already said that...
The Queen Kristina of Sweden had on May 26, 1650, bought a small land area called Cabo Corso from King Futu Bredeva at the Guinean coast (in the present day Ghana). The acquisition got into difficulties later in 1658 when former Governor Henrik Carloff aided by Danes got hold of the fort. The Swedish African Company renewed the acquisition again 1660 in an agreement with the Danes. The Dutch captured the fort 1663 and the British a year later. The present name of the city is Cape Coast or locally Gua.
1600-talets koloniala försök i Afrika (Cabo Corso) och Nordamerika (Nya Sverige) blev rätt kortlivade, men tanken på svenska kolonier återkom då och då under 1700-talet. I Historisk tidskrift 1923, s. 109-162, återfinns en översikt: "Sjuttonhundratalets planer och förslag till Svensk kolonisation i främmande världsdelar", författad av Carl Sprinchorn. Ur denna kan man hämta följande bakgrund till Psilanders "kolonialintresse"
En av de platser som tilldrog sig särskilt intresse från svensk sida var ön Tobago. Sprinchorn nämner att det i Riksarkivet finns två skrivelser av 8 och 20 juni 1695, vari en anonym författare, sannolikt postmästaren i Göteborg Johan Thelin, för övrigt styvfar till Herman Schmidt, löjtnant på Öland. Thelin gör sig i skrivelserna till talesman för svenskarna i Pennsylvania, men för även fram tanken på att Sverige borde söka förvärva den av hertigen av Kurland ägda ön Tobago. Hertigen hade haft stora problem med att underhålla förbindelsen med ön, och var enligt Thelin benägen att avyttra den till engelska köpmän. Detta satte den engelska regeringen sig emot och Thelin tyckte att Sverige borde gripa in. Någon mer konkret följd av denna skrivelse har Sprinchorn inte lyckats hitta.
Emellertid var frågan inte död. 1702 väcktes den till liv av kommendanten på Carlstens fästning, kurländaren Barthold Otto Schmoll. Denne hade 1685-88 varit viceguvernör över Tobago, så hans intresse i frågan är inte svår att förstå. I en skrivelse till landshövding Sjöblad i Göteborg, daterad 13 december 1702, pekar Schmoll på den rådande situationen i Polen, hur lätt det av denna anledning skulle vara att förvärva ön och de stora fördelar ett sådant förvärv skulle innebära för Sverige. Schmoll ber Sjöblad överväga detta, men denne dröjde ända till 17 mars 1704 innan Sjöblad översände Schmolls skrivelse till rådet i Stockholm.
Psilanders insats
Det var under denna väntetid som Psilander trädde in i handlingen. Under hans vistelse i Marstrand under vintern 1703/04 har Schmoll kommit att tala med honom om Tobago och Psilander har föreslagit Schmoll att vända sig till Amiralgeneralen Hans Wachtmeister i frågan. Därför återfinns i Johannishusarkivet(1) en skrivelse från Schmoll till Wachtmeister, daterad 4 februari 1704, vari Schmoll hänvisar till Psilanders rekommendation. Till skrivelsen är bifogat ett memorial i ärendet, uppsatt 11 juni 1703, och översänt till postmästare Thelin 23 september samma år.
Sprinchorn, som inte känt till Wachtmeisters inblandning i frågan, har inte kunnat hitta något spår av ärendets vidare behandling och det blev ju heller inte något förvärv av Tobago. Så Psilanders "insats" i ärendet hjälpte föga.
En av de platser som tilldrog sig särskilt intresse från svensk sida var ön Tobago. Sprinchorn nämner att det i Riksarkivet finns två skrivelser av 8 och 20 juni 1695, vari en anonym författare, sannolikt postmästaren i Göteborg Johan Thelin, för övrigt styvfar till Herman Schmidt, löjtnant på Öland. Thelin gör sig i skrivelserna till talesman för svenskarna i Pennsylvania, men för även fram tanken på att Sverige borde söka förvärva den av hertigen av Kurland ägda ön Tobago. Hertigen hade haft stora problem med att underhålla förbindelsen med ön, och var enligt Thelin benägen att avyttra den till engelska köpmän. Detta satte den engelska regeringen sig emot och Thelin tyckte att Sverige borde gripa in. Någon mer konkret följd av denna skrivelse har Sprinchorn inte lyckats hitta.
Emellertid var frågan inte död. 1702 väcktes den till liv av kommendanten på Carlstens fästning, kurländaren Barthold Otto Schmoll. Denne hade 1685-88 varit viceguvernör över Tobago, så hans intresse i frågan är inte svår att förstå. I en skrivelse till landshövding Sjöblad i Göteborg, daterad 13 december 1702, pekar Schmoll på den rådande situationen i Polen, hur lätt det av denna anledning skulle vara att förvärva ön och de stora fördelar ett sådant förvärv skulle innebära för Sverige. Schmoll ber Sjöblad överväga detta, men denne dröjde ända till 17 mars 1704 innan Sjöblad översände Schmolls skrivelse till rådet i Stockholm.
Psilanders insats
Det var under denna väntetid som Psilander trädde in i handlingen. Under hans vistelse i Marstrand under vintern 1703/04 har Schmoll kommit att tala med honom om Tobago och Psilander har föreslagit Schmoll att vända sig till Amiralgeneralen Hans Wachtmeister i frågan. Därför återfinns i Johannishusarkivet(1) en skrivelse från Schmoll till Wachtmeister, daterad 4 februari 1704, vari Schmoll hänvisar till Psilanders rekommendation. Till skrivelsen är bifogat ett memorial i ärendet, uppsatt 11 juni 1703, och översänt till postmästare Thelin 23 september samma år.
Sprinchorn, som inte känt till Wachtmeisters inblandning i frågan, har inte kunnat hitta något spår av ärendets vidare behandling och det blev ju heller inte något förvärv av Tobago. Så Psilanders "insats" i ärendet hjälpte föga.
