-
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Mm gör också det nu, men gjorde inte det innan idag. Ska försöka att slänga upp en till update imon.
Jag ska lägga upp en kort update, eftersom jag var stand in, jag kan dock lova att det inte inträffat något radikalt.
Nikita Jakovitj Rurikovitj
(1148-1205)
Kung av Polen 1185-1205, kung av Ryssland 1204-1205
(1148-1205)
Kung av Polen 1185-1205, kung av Ryssland 1204-1205
Den hårdbarkade Nikita, tvenne gånger sårad, ärvde ett långsträckt rike i krig med Ungern. Till skillnad från sina fäder hade Nikita inga intressen att i väster utöka kungariket. Efter att ha undsatt huvudstaden Czersk, belägrad av ungrarna, började Nikita sitt kall: att gå tillbaks till sina rötter, att erövra Ryssland. Den ungerske konungen gjorde inga fler invasioner och håll till goda med att samla ihop hela sin här omkring sig i Esztergom, hans siste fäste i forna Ungern - han styrde även Italiens sydkust. Nikita lät honom tills vidare leva ohotad i denna falska trygghet.
Nikita Jakovitj den hårdbarkade
_
Nikitas arvrike vid trontillträdet.
Ryssland stod vid den här tiden under varjagernas usla styre. Dessa hade därtill tagit en lat och feg avfälling nämnd Mikhail Jaroslavitj till kung för att fullborda förolämpningen. Novgorod, nyckeln till Ryssland, tillhörde Mikhails kärnland. Novgorod var det främsta målet. Sverige kontrollerade ett monster till krigsapparat och goda förberedelser krävdes för att tygla det.
Mikhail Avfällingen, Nikitas ärkefiende
_
Varjagernas rike
Nikitas frände och farbror, Fillippo, en makalös härförare, skulle komma att stå honom bi under största delen av sin levnadstid. Den nye kungens första steg var att erövra de hedniska länder som fortfarande fanns kvar runt Novgorod. Filippo sändes iväg med en liten styrka att kuva liverna, som migrerat och erövrat ryskt land runt Novgorod. Även turkarna i Pronsk jagades ut ur Ryssland. Oäkte sonen Menekko, till finsk mor, sattes att styra de fordom hedniska områdena.
Filippo Bastarden, som här ville dräpa sina rivaler.
Filippo kuvar hedningar i Gamla Russa.
I fjärran Bjarmia styrde en annan Rurikid, Nikitas farfars fars fyrmänning Eusebios, prins av Bjarmia, Perejaslavl och Rjazan. Denna hade befäst sina gårdar väl och tanken på ett starkt fäste i ryggen på Novgorod var för lockande för Nikita att låta bli. Nikita hade av ärv anspråk på Perejaslavl och med det som dålig ursäkt gick föll han Eusebios i ryggen (+deceitful) och tvang honom till lydnad. Eusebios skulle visa sig vara en stor tillgång. Inte enbart en god härförare, i egenhet av prins av Bjarmia kuvade han på egen hand ett flertal fria länder i norr.
Eusebios, prins av Bjarmia.
Under tiden anslöt sig till Nikitas följe en främling med anspråk på ungerske kungens sista fäste, Esztergom. Detta tillfälle utnyttjades till att tysta oroligheterna i Ungern. Nikita fick aldrig reda på den ungerske konungens öde, men oavsett om han dräptes i striderna eller lyckades fly från belägringen innan staden föll var Nikitas rygg nu fredad.
Ungerkungens bane.
Sverige låg i inbördeskrig, och usurpatorn Rodrigo från Baskien, hertig av Skåne, hade erövrat sveakonungens alla fästen i Sverige. Detta var ett utmärkt tillfälle att mucka holmgång. Nikita hade ett anspråk allena: på Rjazan. Rjazan anfölls, och Avfällingen kom som beräknat till undsättning. Då Nikita härstammade från en mindre rurikisk linje, hade han inte några starka anspråk på Novgorod. Planen var därför att grundligt besegra allt den svensk-rusiske kungen och hans hejdukar skickade och visa alla rurikider Ryssland runt vem som var den rättmätige härskaren (läs: behöver 2500 prestige för Novgorod).
Krig!
Skåningarna behärskade Sverige, så endast de ryska kärnlanden behövde erövras för fullkomlig seger. Novgorod låg oförsvarat och intogs snabbt av Eusebios. Mikhails här uppenbarade sig i det inre av Ryssland och satte efter de små styrkor Nikita sänt att erövra Kolomna och Murom. Mikhail visade sig dock tandlös, och hans länder intogs snabbt. Rodrigo kastade ut Mikhail och tog själv Sveriges krona. Mikhail flydde till staden Tjernigov - prinsen av Tjernigov satt i Mstislav - där han titulerade sig som rusernas konung. Nikita kontrollerade Tjernigov och några andra ex-svenska kronländer Mikhail hävdade var hans. Nikita, en slug djävul, lät honom hållas och slöt fred och låtsades erkänna honom (läs: +massor prestige).
Mikhails tandlösa härskara.
_
Mikhails sprängda rike.
Rodrigo visade sig vara en hårdare motståndare, väl tränad och van i strid. Med sin latinska karisma fick över Mikhails forna styrkor till sin sida. Rodrigos stridsvana trupper började dessutom strömma in över Varjagska sjön.
Rodrigo Usurpatorn
-
Bask-svenskar i österled
Hårda strider kom att stå kring Novgorod under det fleråriga krig som följde. Vändpunkten kom när Nikita krossade den av Rodrigos ryske ställföreträdare Mstislav Oxpanna ledda bask-svensk-ryska hären i Murom Nyårsaftonen 1189/90. Nikita hade tidigare sänt flera flottor mot Sverige. Dessa hade plundrat Rodrigos egna hemland i Skåneland, men hade alla i slutändan blivit nedgjorda till siste man. Efter slaget i Murom var Ryssland någorlunda säkrat och en större här förbereddes att flottas över. Nikita hade ämnat leda invasionen själv, men blev svårt sårad under förföljandet av de flyende trupperna efter Murom.
Vändpunkten
Flottan ledd av Filippo landade i Skåne och kunde snabbt lägga under sig alla Rodrigos svenska länder, medan han själv var upptagen att försöka återta Novgorod som intagits av Eusebios. Dessvärre vägrade han sluta fred: till Rodrigos lycka och Filippos förtret höll Usurpatorn fortfarande sitt gamla familjefäste i Baskien. Ursinniga bordade Filippo och hans män sina lodjor och gav sig av söderut. Med merparten av Rodrigos trupper förstörda eller på flykt, började Eusebios att tvinga Rodrigos ryska vasaller att byta sida. En efter en, svor de Nikita trohet eller - som oftast var fallet - blev slagna till underkastelse. Prinsarna av Smolensk, Tjernigov, Brjansk med flera ärade snart en ny herre.
Kriget innebar förödelse för rikets sammanhållning, som försämrades med varje utplånad härskara. Nikitas ungerska och polska vasaller, som hållit kungen med merparten av hans trupper, ogillade den ryska inblandningen och började aktivt motarbeta sin kung (läs: -3 stab, +realm duress, vassaler bryter sig loss). Prinsen av Lillpolen, en ättling till de forna polska kungarna, drog fördel av sitt skyddade och lättförsvarade läge i östra Anatolien och avsvor sig all trohet. Nikita hade varken intresse eller möjlighet att straffa honom och lät honom gå. För att undvika ytterligare landförluster försökte Nikita få still stånd en fred. Här vände lyckan. Rodrigos otacksamme son nästlade sig in i den mäktiga familjeborgen i Baskien och bemäktigade sig detta Rodrigos sista fäste: sveakonungen tvangs ge upp. Novgorod och Murom var de enda landavträdelser som skedde, men med Novgorod det Stora och alla ryska stater som bytt sida var Nikita nu Rysslands ohotade och självklara regent.
Efter kriget, ljusgrönt är Ryssland
Det närmsta årtiondet ägnades åt att tygla uppror och bygga upp landet efter den oreda som rådit. Under kriget hade Nikitas fru och deras ende äktenskaplige son dött i hösnuva; kungen själv tillfrisknade raskt från både sjukdom och vapensår. För att säkra tronföljden skaffade Nikita sig en ung bysantisk hustru och gav fostersonen ett stort furstendöme. Nikita var uppenbarligen en bättre krigare än rådman. Fostersonen skämde ut sig som prins (läs: minus flera tusen i prestige) och emedan grekiskan födde många döttrar blev det aldrig någon son.
---
Här hade det slutat om inte Brjatjeslav Semjonovitj av Vladimir-Volinskij velat annorlunda. Dryga tio år efter krigets förra krigets slut, hade denne tydligen fått nog av frid. På eget bevåg gick han i krig mot Mikhail, fortfarande kung av Ryssland, och med i kriget drog han sin herre. Nikita, efter år av fred, bådade samman den största här han någonsin lett och tågade mot Mikhails fäste Tjernigov. Fredstiden hade gett honom tid och möjlighet att uppbåda tillräckligt stöd för att göra anspråk på den ryska kronan (läs: 3000 prestige). De båda konungarna drabbade samman utanför stadens kreml.
Nikita och Avfällingens sista strid.
Mikhail krossades och kungakronan böt huvud. För Nikita personligen var det en pyrrhusseger; han blev dödligt sårad under striderna. Sina sista månader ägnade han åt att göra prinsens av Preussen - tronföljaren och fostersonen - kommande första tid på tronen lättare. Nikita Jakovitj, rusernas konung, dog, under sitt femtiosjunde levnadsår, den 21:a februari 1205.
-
Ryssland vid tiden för Nikitas död.
-
Last edited:
Nu är det bara att vänta på att mongolerna dyker upp och förstör allt. 
Ska försöka lägga upp en sammanfattning av "de förlorade åren" imorgon.
Ska försöka lägga upp en sammanfattning av "de förlorade åren" imorgon.
Den försvann i och med att riket delades efter föregående kungens död.
Very nice i vanlig ordning.
Mongolerna blir roliga ja.
De har kommit, och jag är skiträdd
o
Yevstafii I "den avskyvärde" Rurikovich
1166-1221
1205-1221 Kung av Polen & Ryssland. Prins av Novgorod & Preussen. Herig av Sambia, Zemigalians, Novgorod, Scalovia, Galindia, Czersk, Beresty & Smolensk.
Yevstafii I ärvde ett stort och mäktigt rike i kaos. Det fanns inget stabilitet i landet och folk såg honom som hederlös och prestigelös.
Yevstafii I hade stora problem att hålla samman det stora riket, och 1208 bröt ett stort inbördeskrig ut som såg ut att störta Rurikovich-dynastin.
Dock efter svåra landförluster så stabiliserandes Yevstafii's styre.
Yevstafii statsade att skapa ekonomiska förutsättningar i de delar han fortfarande hade kontroll över. Han såg till att skaffa många barn, även om 2 var oäktingar.
År 1219 förklarade Cuman stammen krig mot Yevstafiis allierade och släkt, kungen av Litauien. Yevstafii började bli gammal och han såg som sitt sista mål att återfå hans heder genom krig och landvinster.
Kriget körde Yevstafiis goda ekonomi i botten och år 1221 blev han allvarligt skadad vid ett slag mot hedningarna. Han hade dock genom kriget återfått sin heder och prestige.
Med sin heder och armé red han tillbaka till Polen med stolthet, dock med ett pris. Kungens skada var mycket allvarlig. Han hade inte råd med sjukvård pga av ett stora krigsskulden han dragit på sig. Det är rätt sorgligt när man tänker på det, men han dog med ett leende på läpparna. Även om framtida generationer kommer se hans styra av landförluster, så hade Yevstafii faktist stabiliserat landet samt sett till att Rurikovich-dynastin inte hade haft hederlös konung.
Riket delades upp efter hans död i följande:
Grigorii I Rurikovich blev den nya kungen av Polen samt prins av Novgorod & Preussen.
Stepan II Rurikovich blev den nya kungen av Ryssland.
Mstislav I Rurikovich blev Prins av Moldau.
Yevstafii I ärvde ett stort och mäktigt rike i kaos. Det fanns inget stabilitet i landet och folk såg honom som hederlös och prestigelös.
Yevstafii I hade stora problem att hålla samman det stora riket, och 1208 bröt ett stort inbördeskrig ut som såg ut att störta Rurikovich-dynastin.
Dock efter svåra landförluster så stabiliserandes Yevstafii's styre.
Yevstafii statsade att skapa ekonomiska förutsättningar i de delar han fortfarande hade kontroll över. Han såg till att skaffa många barn, även om 2 var oäktingar.
År 1219 förklarade Cuman stammen krig mot Yevstafiis allierade och släkt, kungen av Litauien. Yevstafii började bli gammal och han såg som sitt sista mål att återfå hans heder genom krig och landvinster.
Kriget körde Yevstafiis goda ekonomi i botten och år 1221 blev han allvarligt skadad vid ett slag mot hedningarna. Han hade dock genom kriget återfått sin heder och prestige.
Med sin heder och armé red han tillbaka till Polen med stolthet, dock med ett pris. Kungens skada var mycket allvarlig. Han hade inte råd med sjukvård pga av ett stora krigsskulden han dragit på sig. Det är rätt sorgligt när man tänker på det, men han dog med ett leende på läpparna. Även om framtida generationer kommer se hans styra av landförluster, så hade Yevstafii faktist stabiliserat landet samt sett till att Rurikovich-dynastin inte hade haft hederlös konung.
Riket delades upp efter hans död i följande:
Grigorii I Rurikovich blev den nya kungen av Polen samt prins av Novgorod & Preussen.
Stepan II Rurikovich blev den nya kungen av Ryssland.
Mstislav I Rurikovich blev Prins av Moldau.
Grigorii Rurikovich
1201-1223
Kung av Polen, Prins av Preussen, Prins av Novgorod
Greve över Czersk, Pskov, Sambia, Memel, Galindia och Birlad
1201-1223
Kung av Polen, Prins av Preussen, Prins av Novgorod
Greve över Czersk, Pskov, Sambia, Memel, Galindia och Birlad
Som förstfödd son och Kung av Polen var det Grigorii som blev huvudman efter Yevstafiis död. Både han och hans bror, Stepan, hade målet att återskapa riket som det var under dess glansdagar, innan faderns regeringstid. Grigorii var den förste att försöka.
Hans mål var att åter föra in de ryska och litauiska prinsarna under den Polska kronan. Vid trontillträdet fanns det ingen adelsman i riket som betalade skatter, och många hade helt förklarat sig självständiga. Även om Grigoriis korta regeringstid ofta glöms bort i skuggan av hans bror så var det han som förde in de flesta av prinsarna under kronan.
Grigoriis taktik var enkel, allt han krävde var erkännande som kung och förnyade vasalleder. I gengäld skulle de illojala prinsarna helt undgå bestraffning och få behålla sina titlar. Denna strategi tillät visserligen illojala prinsar att sitta kvar och minska stabiliteten i riket, men det gjorde det också mycket lättare att genomföra återföreningen.
grigorii hann genomföra tre krig under sina år vid makten. Det första fördes mot den mäktigaste av de forna vasallerna, prinsen av Volynien. Den samlade polska hären var vid denna tid trettio tusen man, mot Volyniens femton tusen. Genom att tillåta prinsen att behålla alla sina titlar och vasaller lyckades grigor få en mäktig allierad efter kriget, och öka den militära makten till nästan femtio tusen. Nästa prins att falla var Prinsen av Litauen. Hans armé var mindre, endast tio tusen, och med Volynien på sin sida var det ett snabbt jobb att kuva honom. Den sista prinsen som Grigorii krigade mot var Prinsen av Samogita. Även detta krig gick bra, men det var nu Grigoriis bror, Stepan, kom in i bilden.
Stepan hade vid faderns död ärvt titeln Kung av Rus. Han hade också ärvt viljan att vara den enda härskaren över hela Rurikätten, en vilja som han delade med sin bror. Grigoriis återförenande av Polen rimmade illa med denna ambition, och Stepan bestämde sig för att agera innan det var för sent. För att fira den nära förestående segern i Samogita bjöds Grigorii till Stepans hov i Novgorod. Väl där blev han inlåst och formellt krävdes en lösensumma för kungens återkomst. Denna var dock så fånigt hög att ingen skulle kunan betala den, och Grigorii 'begick självmord' i broderns slott.
Denna händelse skulle bli början på en ny expansiv era i rurikdynastins historia.
Stepan "den Store" Rurikovich
1203-12??
Kung av Polen, Kung av Rus, Prins av Preussen, Prins av Novgorod, Prins av Schlesien, Prins av Esterna och Liverna
Greve över Zemigalians, Novgorod, Velikye Luki, Czersk, Pskov, Sambia, Memel, Galindia, Plock, Vladimir Volynski och Birlad
1203-12??
Kung av Polen, Kung av Rus, Prins av Preussen, Prins av Novgorod, Prins av Schlesien, Prins av Esterna och Liverna
Greve över Zemigalians, Novgorod, Velikye Luki, Czersk, Pskov, Sambia, Memel, Galindia, Plock, Vladimir Volynski och Birlad
Stepan delade sin brors ambitionsnivå och hade därtill den lite grymmare sida som krävdes för att hålla ett rike av den storleken i schack. Hans regeringstid bestod nästan uteslutande av krig, oftast både inbördes och utbördes samtidigt. Hans mål var att inte bara återskapa det gamla Polsk-Ryska riket, utan etablera det som Europas dominerande militärmakt. Hans fokus låg inte bara på att återfå lojaliteten hos prinsarna, utan också att etablera sig som Polens och Östeuropas obestridde konung. Att den gamle kungen av Polen, Hertigen av Schlesien, fortfarande hade makten över nästan hela det 'egentliga' Polen tyckte han var ohållbart. Han förde också krig för att etablera sig som kung av Ungern.
Efter segern i Samogita och utmanövrerandet av Grigorii rådde det inte längre någon tvekan om vem som var österns härskare. Med en kombinerad här på över hundra tusen man kunde ingen stå emot Stepan, och de resterande prinsarna tävlade nu om att få svära sin trohet först, av rädsla för att bli straffade av den mer grymma Stepan. Trots detta skulle hans första år bli märkta av inre stridigheter. från Grigorii ärvde Stepan inte bara ett rike, utan också en gigantisk skuld. För att betala tillbaka denna lånade Stepan en stor summa pengar från polska bankirer, något som fick folket att ifrågasätta hans religiösa hängivelse. Det blev allmänt erkänt att Stepan var en kättare, och han var ständigt tvungen att med våld försvara sin krona från illojala prinsar, som tog varje chans de kunde att bryta sig loss.
Detta läge av latent inbördeskrig varade i nästan tio år innan ryktena kunde stävjas. Under tiden fördes endast mindre krig för att få in de Polska grevarna under kronan.
Golden Horde blev inget problem, Sverige lyckades krossa dem efter typ fem år!
(jag tog decline här)
Först 1233 kunde det första allvarliga expansionskriget börja, för att etablera Polsk kontroll över Ungern. Den ungerska kungen hade själv tappat kontrollen över det mesta av landet, som bestod av flera självständiga grevar. Han hade retirerat till sina ägor i Italien, och endast en hertig var lojal mot honom. Det var mot de övriga, självständiga grevarna som kriget fördes.
Gränserna efter första Polska och första Ungerska krigen.
Efter förvånansvärd hård kamp lyckades härskarna kuvas, och Ungern hamnade under Polsk kontroll. Vad som dock återstod var då Hertigen av Schlesien, som fortfarande hade anspråk på den Polska kronan och som till och med gick så långt som att kalla sig för Kung av Polen. Detta kunde inte tolereras, och ett nytt krig startades. Detta krig var mycket hårt, Schlesien hade stora härar och de ryska Prinsarna missade aldrig en chans att göra uppror. I slutändan tvingades dock hertigen av Schlesien erkänna sig besegrad, och svor en trohetsed till Stepan.
De två Polska upproren tog båda ut sin rätt på Stepan
Han var dock inte bara rebellisk av naturen, utan hyste också personligt agg mot Stepan, sedan Stepan gift sig med hans dotter och behandlat henne dåligt. Därför gjorde han flera uppror, varpå hela hans hertigdöme successivt förminskades ända tills han blev fråntagen alla sina titlar och tilldelat ett mindre slott i östra ryssland där han kunde leva sina sista dagar som en irrelevant politisk figur.
