• We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Izyaslav I av Kiev Rurik (1024-1084) Prins av Kiev etc (1054-1077) Prins av Galich etc (1077-1084) Prins av Galich-Kiev etc. (1084)

Året var 1066 och Izyaslav I prins av Kiev och ättling till den store erövraren Rurik hade regerat sitt rike i 12 år. För tillfället satt han säkert på sin tron, men hans bröder skulle säkert intet tveka om de fick chansen att ta över hans tron.

http://g.imageshack.us/img36/screensave94.png/1/
Izyaslav och hans släktingar

http://g.imageshack.us/img197/screensave118.png/1/
Izyaslavs rike och hans vassaller

http://g.imageshack.us/img132/screensave115.png/1/
Izyaslavs näst äldste son Yaropolk

http://g.imageshack.us/img188/screensave116.png/1/
Izyaslavs tredje och yngsta son Svyatopolk


Eftersom riket var fattigt, delvis beroende på Izyaslavs brist på pålitliga vassaller vilket tvingade honom att sköta allt själv, så spenderades många år på att bygga upp landet och samla pengar så att man kunde förbereda en expansion. Först kollade man söderut mot petjenegerna, men de fann man allt för starka, så man vände istället sin ouppdämda stridslust mot norr och en liten stam som kallade sig ytviager. Dessa krossades snabbt och Izyaslav inrättade ett biskopsdöme för att tukta hedningarna.

URL=http://img128.imageshack.us/i/screensave136.png/]
screensave136.png
[/URL] http://g.imageshack.us/img128/screensave136.png/1/
Den nyinsatta biskopen

Efter det så blev riket ännu mer rikare under Izyaslav styre och arméerna växte. Man började snart vända blicken söderut mot petjenegerna igen. Och nu var det mycket enklare eftersom petjenegerna var i krig med Georgien och hade redan förlorat många man i strider mot dessa. En här sammankallades snabbt och man kunde lägga tre nya provinser till riket.

http://g.imageshack.us/img115/screensave139.png/1/
Rikets utbredning efter korståget mot petjenegerna. Notera även den uppstudsiga greven, som dock återblev en lojal vassal väldigt snabbt.

Nu stod riket på höjden av sin makt och Izyaslav kunde njuta i glansen av att utåt sett vara den mäktigaste av ruserna. Dock skulle lyckan snart vända när hans äldste son begick ett enormt misstag när han i rent storhetsvansinne förklarade krig mot Prinsen av Pereyaslavl. Izyaslav kände sig av blodsband manad att gå med i kriget som slutade i en ren katastrof. Hela Kievriket brändes och Izyaslav var tvungen att ge upp sin titel som Prins av Kiev. Han kom dock i övrigt lindrigt undan och fick behålla hela sitt land. Flera av hans vassaller, däribland sina två söner övergick dock till Pereyaslavl. Arg och förgrymmad lovade Izyaslav att hämnas detta nederlag och att före sin död återigen bli prins av Kiev.

http://g.imageshack.us/img195/screensave150.png/1/
Denna ynkliga stump blev det kvar av f d Kiev, nu Galich.

Även om hans rike var krossad så Izyaslav inte den som gav upp. För att kunna besegra Pereyaslavl så var han tvungen att bli mäktigare och han sågs om efter lätta mål. Möjligheten kom i form av en allians med en hednisk stam, Kurländarna. När dessa gick i krig med Polotsk så gick han glatt med, eftersom han var den rättmätiga innehavaren av titeln "prins av Polotsk". Efter ett snabbt krig där Polotsk förintades av hedningarna lyckades Izyaslav få sin del av kakan med ännu en titel och två motvilliga vassaller.

http://g.imageshack.us/img197/screensave152.png/1/
Rikets utbredning efter kriget mot Polotsk.

Som en skänk från ovan (trots Izyaslavs okristna maktspel) så uppenbarade sig plötsligt en möjlighet att ta hämnd för skymfen i Kiev. Pereyaslavl hade hamnat i ett mycket besvärligt krig med Kiptjaker och Izyaslav tänkte återigen kunna klämma sig in och utnyttja hedningarnas illdåd.


Izyaslav förlorade mycket prestige på att bryta sitt fredsavatal med prinsen av Pereyaslavl, men han skulle hämnas!

Kriget gick mycket snabbt och prinsen av Pereyaslavl som hade stora problem med kiptjakerna gick snabbt med på att ge tillbaka titeln som storfurste av Kiev och även grevskapet Chernigov till Izyaslav.

http://g.imageshack.us/img224/screensave156.png/1/
Rikets utbredning efter freden, notera att kiptjakerna hade tagit en del av det som tidigare var Kiev från Pereyaslavl

I och med att han hade fått sin hämnd och han hade återställt riket som det var när han fick det i arv, med sin erövringar så kände sig Izyaslav väldigt nöjd med sin livsgärning. Och mindre än ett år efter att han återigen hade blivit prins av Kiev så dog han i sviterna av en krigsskada vid 60 års ålder. Kanske inte ihågkommen som den största av de kievryska härskarna, snarare än som med sitt förakt för Gud drog förstörelse över sitt land, men i slutändan var Kiev dock ett större rike än när han tillträdde som storfurste.

http://g.imageshack.us/img198/screensave161.png/1/
Galich-Kiev blev Galich-Kiev och Volhynia-Polotsk, där varje son fick hälften av landet, men nästan alla vassaller slöt upp bakom Galich-Kiev, utan de vassaller som tidigare hade tillhört Polotsk de blev istället vassaller under den yngre brodern, prinsen av Volhynia-Polotsk.

Riket delades enligt tradition efter hans död mellan de två söner som fortfarande var i livet. Vad som väntade hans båda söner kunde ingen veta.
 
Last edited:
Yaropolk I

yaropolkz.png


1047-1112

Hertig av Galich, Kiev, Turov-Pinsk, Preussen, Pommern och Ungern. Greve av Galich, Vladimir Volynsky och Marienburg.

Yaropolk kom till makten i nådens år 1084 efter att hans far dött. Tyvärr hade han inte fått ärva hela riket själv, utan landet delades mellan två bröder. Yaropolk fick dock huvudparten.

Eftersom Yaropolk var 37 vid maktövertagandet hade han redan flera vuxna barn. Då han direkt insåg att pengar behövdes sålde han äldsta dottern till Överspion Vsevolod som länge gått runt och suktat efter tonårskött. Försäljningen inbringade 86 riksdaler omräknat från 700 åsnor och skuldsatte Vsevolod för resten av livet.

screensave2.jpg

Zoe Rurikovich - En riktig godbit, och dessutom en ordens mästare

Sommaren 1086 var det dags att finna en brud åt sonen Oleg. Bud sändes i alla riktningar, men de enda som verkade benägna att skicka bort sina döttrar till barbarena i öst var några svenskar. Sigvard av Kalmar hade en 16-årig dotter kallad Ingfrid, som var en mycket redlig kvinna. Det beslutades om äktenskap den 27:e juli.

screensave5.jpg

Ingfrid af Kalmar - Ser mer aggressiv ut än vad hon är

Första ungerska kriget

Det blev tyvärr inte speciellt mycket tid åt att fira samma sommar. Ungern förklarade den 2:a augusti krig med intentionen att erövra Gallich. Gallich hade efter många år av krig innan Yaropolk kom till makten ännu inte hunnit återhämta sig. Ungern hade alltså en stor strategisk fördel.

screensave7g.jpg


I ett krismöte som sammankallades i all hast bestämde Yaropolk att inleda en förebyggande offensiv då ungerns styrkor inom sinom tid borde samlas i en mångdubbelt större armé än hans.

screensave8.jpg


Den första kontaken med ungerska armén skedde vid det bergiga Marmaros. Då Yarapolks armé var överlägsen i storlek valde fienden att direkt retirera. En mycket större ungersk styrka var dock på väg västerifrån. Dessutom förväntades en ungersk stöt norrut, så Yaropolk höll en stor reserv. Samtidigt som ungrarna började anfalla Marmaros siktades en annan styrka i Saris, en annan bergsprovins. Då fienderna förutspåddes vara svagare där sändes reserven ut för att krossa den styrkan istället för att förstärka Yaropolks ställningar vid Marmaros.

screensave12.jpg


Slaget i Marmaros vanns trots allt med små förlustar på båda sidor. En ny våg av ungerska regementen avancerade dock mot Yaropolk. Utmattad efter första drabbningen och nu konfronterandes en dubbelt så stor armé tvingades Yaropolk retirera. Dessutom hann fienderna i Saris iväg och drog i in Peremyshl för att plundra och bränna. Reserven följde efter och den 5:e november möttes slutligen de på slagfältet.

screensave14.jpg


Slaget vid Peremyshl vanns också, dock med stora förluster: Upp till 1000 man på vardera sida. Segern fungerade i viss mån som en pyrrhusseger för att i antal trupper var Ungern helt överlägset. Ungern hade nu nära 5000 man vid fronten, Yaropolk hade 3500 kvar i stridsskick. Ungrarna bestämde sig dock för att vänta ut vintern förrens de attackerade igen, och den 3:e april började slaget om Gallich.

screensave21.jpg


Förlusterna i slaget var förvånansvärt små. Trots oddsen vann Yaropolk här en av sina många ärofulla segrar.

Att ligga i krig med en av europas stormakter var inte speciellt lovande från ett diplomatiskt perspektiv. Det bekräftades när Yatviagerna bestämde sig för att hämnas och förklarade tillsammans med Pruthenierna krig mot biskopsvassalen i Yatviagi i slutet av april. Saker blev inte bättre när hertigdömet Volhynia förklarade krig på Gallich en månad senare, styrt av Yaropolks egen bror Svyatopolk!

Biskopsdömet lämnades att försvara sig självt tills vidare. Yaropolk blev fullt upptagen med Volhynias styrkor. Ett flertal skärmytslingar ägde rum före ett avgörande slag nalkades i augusti. Svyatopolk hade utmanövrerat Yarapolk och belägrade nu Gallich. Gallichs hela kvarvarande styrka skickades för att anfalla belägringen.

screensave26.jpg


Dessvärre anlände ungerska styrkor lagom nog för att assistera Syvatopolk och Yarapolk förlorade stort, dock inte utan att ha orsakat dubbelt så stora förluster för fienden som han själv led.

I slutet av oktober var situation ohållbar. Fred med Ungern var en nödvändighet. Tyvärr var ungerns krav gigantiska: Överlämna tre av fyra grevedömen och bli vassal. Yaropolk kunde dock inte se någon annan lösning och förslaget accepterades. Allt var inte nattsvart däremot, för nu kunde stammarna som krigade mot biskopen i Yatviagi bekämpas. Få vågade längre förklara krig mot Gallich eftersom det nu var vassal till kungen av Ungern.

Yaropolk - Hertig av Preussen

Resterna av armén marscherade norrut där den mötte stammarnas trupper i strid i början av november. Förlusterna var tunga på båda sidor, men Yaropolk kom segrande ur fajten.

screensave30.jpg


Striderna i Preussen fortsatte under 1089. Under denna period föddes Olegs (tronföljarens) och Ingfrids första son Rogvolod. Många söp ihjäl sig i festandet som följde.

Det hann bli januari 1090 innan fredsförhandlingar börja med stammarna i Preussen som vid det här laget blivit grundligt besegrade. Eftersom påven utropat korståg mot guds fiender bestämdes det för att ta tillvara på tillfället att kristna hedningarna i Preussen. Därför införlivades nu Preussen i Yaropolks rike.

screensave35.jpg


Den 14:e september 1090 dog Yarapolks mellandotter Fedora i barnsäng. Yarapolk blev väldigt ledsen, och skickade bud till Preussen där hans fru Zoe numera styrde som grevinna över Chelminskie.

Pruthenierna levde fortfarande i provinsen Sambia i norra Preussen. Eftersom de fortfarande hotade det kristna styret bestämde Yaropolk sig för att invadera dem våren 1091. Slaget om Sambia blev en stor batalj där barbarernas armé krossades, dock till stora förluster. En komplikation var att kriget var tvunget att avslutats snabbt för att inte ungerns kung skulle hinna "hjälpa" Yaropolk och ta över den erövrade marken själv.

screensave37.jpg


Oleg var ung och ville gärna utmärka sig. Dessvärre tog det sig i lagom bisarra uttryck när han utmanade sin rival, marskalken i Gallich, på duell. Lyckligtvis avstyrde Yaropolk det hela utan att någon blev speciellt sårad, varken känslomässigt eller fysiskt.

screensave40.jpg


Ungern var vid den här tidpunkten på nedåtgående och många av deras vassaler gjorde uppror. Här såg Yaropolk en chans att ta revansch och återställa hedern. I december 1092 förklarades alltså ungern krig. Yaropolks egen här sändes ut från Gallich medan några av hans vassaler blev anbefallna att tåga ut med sina egna arméer. De mötte litet motstånd och i detta "Andra ungerska krig" återtogs det som förlorats i det första, med undantag av Turov-Pinsk som numera var en självständig del av Ungern.

screensave42.jpg


Några år gick. Ungern for på korståg i lettigalliernas territorium, och Yaropolk kände att hans maktposition i området var hotad. 1096 fortsatte därför Yaropolk expansionen i baltikum med att Memel och Kurs erövrades från barbarerna.

Rogvolod (Olegs son) förutsades 1098 ha en lysande framtid av en memelsk siare innan siaren halshöggs för hedendom.

screensave45.jpg


Oleg hade numera fyra söner. 1100 dog Olegs tredje son Mikhail i barnsjukdom. Rogvolod, Stephan och Matfei var dock fortfarande vid god hälsa.

I april 1101 vägrade Rogvolod blankt att fortsätta sina studier, och tyvärr visade hans karaktär tecken på att inte alls bli så framgångsrik som förutspått.

Yaropolk blev baktalad av den självständige hertigen av Ungvar (i karpaterna). För att hämnas förklarade Yaropolk krig och hertigen av Ungvar tvingades avsäga sig den titeln till förmån för Yaropolk. För att irritera och förnedra härskaren i Ungern kallade sig Yaropolk numera för hertig av Ungern, trots att det bara var Ungvar han var hertig över.

Marskalk Ko'om'konstignamn dog och Olegs valdes ut som ny marskalk; någon heder behövde han ju trots allt! Han hade inte fått något grevskap land pga. Yaropolks ovilja att lita på honom.

screensave48.jpg


När Rogvolod blev 16 var det dags för honom att gifta sig (det tyckte i vart fall hans far) och en brud valdes ut bland en av vassalerna. Sofia av Beresty befanns lämplig, och de vigdes i juli 1105.

screensave49.jpg


Vid ungefär denna tidpunkt tog Rogvolod över marskalksämbetet från sin far Oleg (då han ansågs vara snäppet bättre). Han fick genast i uppgift att sätta vassaler på plats som vid denna tidpunkt börjat att vädra frihet i luften.

Lustigt nog klagade Oleg allt mer högljutt över att han varken innehade ämbete eller titel, och bestämde sig i september 1108 för att rymma till greveskapet i Peresechen.

Under denna tid gjordes fler erövringar i nordtyskland, i baltikum och på balkan. Olegs andra son Stephan installerades som storgreve på balkan. Yaropolks vassaler gillade tyvärr inte all denna framgång och många småkrig fördes simultant för att hålla kvar vassalerna inom gallichs välde. I ett av dessa småkrig fångades Rogvolod som gisslan, och trots att Yaropolk betalade dyra pengar för att lösa ut Rogvolod mördades han.

screensave54.jpg


Polen attackerade några vassaler i en situationen där Yaropolk inte hade någon chans att försvara dem, och således förlorades greveskapen Peremyshl och Abauj till Polen.

Det blev allt fler revolter, och Yaropolk var nu tvungen att personligen leda de flesta slag då innan kompetent marskalk fanns tillgänglig. Järtecken och kometer sågs i skyn. I augusti 1112 togs han som gisslan av en vassal i det tionde slaget vid Terebovl, och trots att lösen betalades ut avrättades Yaropolk vid 65 års ålder. Härskaren var nu död.

screensave57.jpg


Eftersom situationen var kritisk skickades snabbt bud till Oleg om att han nu var ensam arvstagare till Yaropolk. Skulle han lyckas reda ut situationen med rebellerande vassaler, en statskassa på minus 800 riksdaler (dvs. ca. 6500 åsnor), och med de fiender som lurade runt hörnet?

finalterritory.jpg
 
Last edited:
Japp, fick save reloada där ett tag för att lyckas får en fred med ungern (som sagt hade de på något sätt claims på alla mina provinser).

Skriver resten imorgon, som blir något mer kortfattat (resten var inte lika spännande som att kriga i underläge mot Ungern).
 
Oleg I
oleg1.png

Hertig av Kiev, Hertig av Preussen, Hertig av Galich
Greve av Galich, Vladimir Volynsky och Marienburg

Oleg I beträdde tronen under en tid av förrädiskt lugn i riket. Vasallerna var efter Yaropolks död tveksamt lojala, och väntade för att se vilken sorts Hertig Oleg skulle visa sig vara. Samtidigt var skattkammaren inte bara tom utan dessutom grovt belånad efter Yagoleks krig. Olegs mål skulle vara att återställa vasallernas lojalitet, och att återuppbygga skattkammaren. Två mål som skulle visa sig vara mycket inkompatibla.

ScreenSave15-1.png

Slottet i Marienburg förföll på grund av fattigdomen

Ett tredje hot, invasion av fientliga makter, blev hastigt undanröjt endast dagar efter Olegs tillträde, då Kungen av Frankrike erbjöd en allians. Hans makt var större än någon av de ostliga kungarnas, och ingen vågade därefter stöta sig med Oleg.

Han skulle visa sig vara den sämsta tänkbara hertigen för den tid som skulle ligga framför honom. En feg man, utan någon kapacitet att hantera stress. Hans syn var svart eller vitt, aningen gav han med sig (något som hände allt för ofta, på grund av hans feghet) eller så skulle han garanterat inte ge vika, alls. Vasallerna såg honom snabbt som en svag ledare, och som en ledare som mycket väl hade kunnat se hela sitt rike försvinna, om det inte vore för hans rådgivare.

Det är även möjligt att hans passiva attityd i längden skulle vara det som räddade kärnan av hans rike.

Det tog inte lång tid innan Vasallernas illojalitet började märkas, och för att motverka illojalitet bestämde sig Oleg för att göra sig av med de största hoten på det enklaste sätt han kände till: låta dem vandra ut i självständighet.

ScreenSave14.png

Hertigdömet Turov-Pinsk

Tre nyckelhärskare mottog varsin hetigtitel: Olegs äldste son, Stepan, fick titeln "Prins av Ungern"
Olegs mor, Zoe, fick utöver ett äktenskap med Olegs andra son Matfei (som precis fyllt 16) även titeln "Hertiginna av Pommern"

ScreenSave17.png

Äktenskap mellan Zoe och Matfei

Och Greven av Pinsk, en man vars armé var fullt jämförbar med Olegs egen, fick titeln "Hertig av Turov-Pinsk"
Det var Olegs förhoppning att han genom att hålla titlarna inom släkten inte skulle splittra sitt rike allt för mycket, och att det skulle vara möjlgt att än en gång ena det. Dessutom hade de tre största arméerna inom riket nu försvunnit, och det torde vara möjligt att hålla de andra under kontroll genom militär överlägsenhet, och, förhoppningsvis, hot om militär överlägsenhet.

ScreenSave18.png

Och slutligen Hertgdömet Ungvár

Balanseringen mellan att hålla vasallerna i schack och att återställa skattkammaren visade sig vara svårare än man trott. Att mobilisera en armé värd namnet innebar en kostnad på minst 40 dukater, förutsatt att den endst var mobilsierad under två månader. Oleg bestämde sig snabbt för att en viss balansgång skulle krävas. Rika vasaller skulle få möjlighet att köpa sin självständighet för pengar. De fattiga vasallerna skulle skoningslöst betvingas. En strategi som fungerade över förväntan, och som samtidigt bättrade på Olegs rykte, och ökade lojaliteten hos de vasaller som blev kvar.

ScreenSave20.png

Nya lagar var tvungna att genomföras för att förhindra total kollaps. Folket ogillade brottet mot den traditionella seden.

På detta sätt fick Kurs, Memel och Orschekye sin självständighet. Oleg fick för detta sammanlagt 600 dukater, vilket var en god väg mot balansering. Genom att kräva stora bidrag från stånden i riket lyckades den sista biten av skulden betalas tillbaka.

ScreenSave24.png

genom extrem kompromissvilja och en tolerans mot krympande gränser hade Oleg nu i viss mån lyckats med sina två mål. Skattkammaren gick med överflöd, och de vasaller som fanns kvar var lojala mot staten. Under flera år rådde fullkomlig stabilitet i riket.
Man skulle kunna tro att detta kom som ett glädjebesked för Oleg, men motsatsen kunde inte vara mer sann. Han kände att han hade svikit sina fäder genom att ge upp titeln Hertig av Turov-Pinsk till en utböling. Han sjönk ner i en djup depression, och blev inkapabel att styra landet under långa perioder.

ScreenSave21.png

Hans rådgivare tog däremot alla chanser som gavs dem att återskapa rikets glans. De Ungerska områdena i Baltikum var i revolt, och man tog chansen att vasallisera vissa av stammarna i området.

Greven av Czersk, ett självständigt grevendöme som separerade Preussen från resten av riket, lyckades också luras in i en konflikt med Podlasien, med resultatet att greven av Podlasien, en vasall till Oleg, även blev greve av Czersk.

ScreenSave22.png

Det var även detta som slutligen kom att bli Olegs fall. Turov-Pinsk hade egna anspråk på Czersk och förklarade krig mot Podlasien, Oleg drogs med, men det dröjde inte länge innan podlasien fick smak på självständighet och plötsligen rådde ett trevägskrig. Oleg själv såg det som sitt livsmål att återta Turov-Pinsk under släktens kontroll, och beslutade sig för att lämna sin deprimerade eremittillvaro i slottet för att leda trupperna i fälttåget.

ScreenSave25.png

Rikets mest stabila gränser

Det var här, under ett slag mot Turov-Pinsk, som Hertig Oleg I fick ett dödligt sår. Kort därefter avled han, ärvd av sina båda söner. Den äldste, Stepan prins av Ungern, ärvde titeln hertig av Preussen och Hertig av Galich, samt Greve av Greve av Galich och Vladimir Volynsky
Matfei, vars farmor och fru numera var avliden, ärvde Titlarna Hertig av Kiev och Greve av Marienburg. Trots sitt förnäma äktenskap hade han inga tidigare titlar vid faderns död.

ScreenSave30.png


screensave31.png

Riket vid Stepans maktövertagande
 
Mycket bra grabbar. Riktigt rolig läsning. :)
 
Stepan 1118-1129

Stepan I

Stepan.png


Prins av Galich, Preussen, Ungern, Valakiet och Volynien
Greve av Dorostutom, Turnu, Tirgoviste, Vladimir Volynsky, Galich, Czersk och Beresty

ScreenSave28.jpg

Stepans släkt, vassaller och vänner

Stepan var gift med Bohuslava Premyslid, Grevinna av Oleshye.

ScreenSave29.jpg

Bohuslavas släkt, vassaller och vänner

När Stepan besteg tronen befann sig riket i krig mot Greven av Podlasien, Grevinnan av Birlad och Furstendömet Turov-Pinsk. Detta var en knivig situation, men under Stepans kommand fanns en mäktig armé.

Kriget inleddes med ett slag vid Czersk, där Mikhail förde Stepans armé mot Greven av Podlasien.

ScreenSave30.jpg

Översikt över styrkorna som möttes vid Czersk

Mikhail vann en klar seger vid Czersk, och förlorade 60 män, jämfört med motståndarnas 190.

Efter segern erbjöd Greven av Podlasien fred, i utbyte mot att ge upp deras anspråk på grevskapet Vladimir Volynsky, samt 211 dukater.

ScreenSave32.jpg

Greven av Podlasiens erbjudande, samt Stepans moterbjudande.

Stepan tackade nej till erbjudandet, men kom med ett moterbjudande; Stepan skulle erkännas som Greve över Czersk, samt Podlasien skulle betala 211 dukater i krigsskadestånd. Motvilligt gick Greven av Podlasien med på detta.

Det var av vikt att Stepans slöt fred snabbt så att han kunde hantera Furstendömet Turov-Pinsk, samt Grevinnan av Birlad.

I Vladimir Volynsky möttes en här från Turov-Pinsk och Mikhails armé. Mikhail stod ännu en gång segrande och det stod klart att Turov-Pinsk hade förlorat kriget.

ScreenSave36.jpg

Översikt av slaget vid Vladimir Volynsky.

I freden som slöts var Prinsen av Turov-Pinsk tvungen att överlåta Grevskapet Beresty till Stepan, erkänna Stepan som rättmätig Greve av Galich och Vladimir Volynsky, samt betala 142 dukater i krigsskadestånd.

ScreenSave38.jpg

Fredsavtalet som slöts

I Birlad lyckades en här besegra Grevinnan av Birlads här och Grevinnan var tvungen att svära sin trohet till Stepan.

ScreenSave40.jpg

Slaget vid Birlad

Flera av Stepans vasaller var missnöjd med Stepans ökade makt och såg sin chans att göra uppror. Först ut var Biskopen av Marmoros som förklarade krig.

Biskopen av Marmoros hade dock bara 82 män till sitt förfogande och det var en enkel sak för Stepan att besegra dem och tvinga Biskopen till fred.

ScreenSave44.jpg

Fredsavtalet (ej i sin helhet)

Biskopen var tvungen att svära trohet till Stepan igen, samt erkänna honom som rättmätig Prins av Galich och Greve av Vladimir Volynsky.

År 1122 kunde Stepan mottaga titeln Prins av Volynien efter en storstilad ceremoni.

ScreenSave47.jpg


Av någon anledning startade Greven av Peresechen krig mot Azerbaijan och Stepan stödde honom i kriget. På grund av avståndet mellan rikena inträffade inga strider utan en vit fred slöts.

ScreenSave48.jpg

Emiratet av Azerbaijan

Nästa i raden vasaller att förklara krig mot Stepan var Biskopen av Galindia, samt Greven av Terebovl. Dessa krigsförklaringar skedde nästan samma dag så Stepan misstänkte en konspiration mot sig.

ScreenSave49.jpg

Biskopen av Galindias krigsförklaring

ScreenSave50.jpg

Greven av Terebovls krigsförklaring

Greven av Terebovl var en personlig rival till Stepan och Stepan ansåg därför att det var av vikt att han skulle bli av med sin grevetitel.

Detta skedde också efter att Greven av Terebovls här blev besegrad och titeln Greve av Terebovl tilldelades en medlem av hovet hos Stepan, Bryachislav.

ScreenSave53.jpg

Bryachislav, Greve av Terebovl

Biskopen av Galindin besgrades lika lätt, men fick behålla sin titel om han svor trohet till Stepan.

Den fjärde i raden upproriska vasaller var Greven av Peresechen som förklarade krig.

ScreenSave55.jpg


Greven av Peresechen besegrades dock lika lätt, men fick trots det behålla sin titel.

Stepan hade dock inte glömt kriget mot Podlasien och såg det som en perfekt möjlighet att utöka riket. Podlasien styrdes nu av en hedning och i Guds namn förklarade Stepan krig.

ScreenSave56.jpg

Hövdingadömet Podlasien

Podlasien erövrades lätt och blev en ny vasall till Stepan.

I Sambia härskade en annan hedning och Stepan förklarade krig för att sprida den rätta tron.

ScreenSave59.jpg

Hövdingen av Sambia

Dessvärre han Biskopen av Galindia hann dock före och tog området i anspråk.

ScreenSave60.jpg

Gränserna efter kriget

Ett tredje krig mot en hedningshärskare startades bara lite senare när Stepan förklarade krig mot hövdingen av Nikopolis.

ScreenSave61.jpg

Hövdingen av Nikopolis

Nikopolis var tvungen att svära Stepan trohet som följd av kriget. Under kriget slöts också en allians mellan Stepan och Danmarks Konung.

År 1129 gjorde Greven av Peresechen uppror igen och förklarade krig. Han förlorade dock lätt och var tvungen att svära trohet till Stepan igen.

Trots Stepans relativt lyckade regeringstid kom den till ett abrupt slut år 1129. Pressen på honom att producera en arvinge till att efterträda honom samt alla upproriska rebeller gjorde honom stressad och han slutade gå ut från sitt rum i slottet en längre tid. Han ville ej träffa en läkare och efter att ha spenderat en lång tid själv i sitt rum hittades han död. Orsaken till hans död fastslogs aldrig men det mesta tyder på att han begick självmord efter att ha druckit ett gift. Hans efterträdare blev hans bror Matfei.

ScreenSave66.jpg

Matfei fick ärva alla Stepans titlar
 
Mycket bra post, måste nog ge CK: DV en chans faktiskt. Ser ut att vara riktigt skoj.
 
Najz :D
 
Mycket bra post, måste nog ge CK: DV en chans faktiskt. Ser ut att vara riktigt skoj.

Uppdaterad Grafik + interface, plox :D