Tänk om...
Fredrik Reinfeldt såg ut över vad han hade åstadkommit. De dyra möblerna i rummet han stod i var omkullvälta som efter ett krogbråk på Crazy Horse i Stockholm. Halsten, Håkon, Inge och självaste kung Erik låg utslagna likt SSUare i fyllecell, och de skulle aldrig mer vakna till liv igen. Själva tanken gav Fredrik en behaglig rysning av välbehag. I hela riket Sverige hade han de senaste månaderna framgångsrikt skaffat stöd med både konventionella och okonventionella metoder för sin sak. Också bland samhällsgrupper som var traditionellt lojala mot kung Erik såsom arbetarna i städerna och nöjesmänniskorna på Spy Bar hade han fått stöd, och när väl dagen kom var motståndet så svagt att det i princip bara hade varit att gå in och ge nådastöten åt den korrupta och okristna regim som regerat landet de senaste femton åren. Tillsammans med några av de mest framstående ätterna i det medeltida Sverige hade han erövrat Västergötland och till sist dödat kung Erik efter en kortare belägring. Sant att inte heller han varit Guds bästa barn de senaste månaderna men i Herrens namn skulle nog hans lögner och svek bli förlåtna när Han såg vilka stordåd Fredrik skulle utföra i det här landet. Makten var äntligen hans.
Filippa smög upp bakom sin skallige make och kysste honom kärleksfullt på hjässan. Sveriges nya kung ryckte till men slappnade snart av då han såg vem som överraskat honom. Filippa var enligt hans mening den vackraste kvinnan i världen. Även om hon kunde vara lite krävande ibland. Varsamt strök hon hans icke existerande hår som om hon kunde känna den makt hon älskade så starkt genom huden på den nya konungen. Den fyllde hennes kropp med ett oerhört välbehag. Ett välnehag som dock försvann när också hon började se sig omkring.
"Gud, vad här ser ut. Kunde ni inte ha varit lite försiktigare?", sade hon och rynkade på näsan.
"Jag är rädd att det var nödvändigt för att få igång Sveriges ekonomi. Vi kan inte längre betala våra undersåtar för att sitta hemma utan att göra någonting, det har den förra regimen gjort nog nu, utan vi måste få ut dem på arbetsmarknaden. Både snickare och människor måste kunna känna att de gör någonting nyttigt för Sverige och jag tänkte att det här var ett inte allt för uppenbart sätt att börja på..." svarade hennes make.
"...men jag ska naturligtvis genast städa upp." tillade han sedan uppgivet efter en förebrående blick från sin fru.
Fredrik Reinfeldt såg ut över vad han hade åstadkommit. De dyra möblerna i rummet han stod i var omkullvälta som efter ett krogbråk på Crazy Horse i Stockholm. Halsten, Håkon, Inge och självaste kung Erik låg utslagna likt SSUare i fyllecell, och de skulle aldrig mer vakna till liv igen. Själva tanken gav Fredrik en behaglig rysning av välbehag. I hela riket Sverige hade han de senaste månaderna framgångsrikt skaffat stöd med både konventionella och okonventionella metoder för sin sak. Också bland samhällsgrupper som var traditionellt lojala mot kung Erik såsom arbetarna i städerna och nöjesmänniskorna på Spy Bar hade han fått stöd, och när väl dagen kom var motståndet så svagt att det i princip bara hade varit att gå in och ge nådastöten åt den korrupta och okristna regim som regerat landet de senaste femton åren. Tillsammans med några av de mest framstående ätterna i det medeltida Sverige hade han erövrat Västergötland och till sist dödat kung Erik efter en kortare belägring. Sant att inte heller han varit Guds bästa barn de senaste månaderna men i Herrens namn skulle nog hans lögner och svek bli förlåtna när Han såg vilka stordåd Fredrik skulle utföra i det här landet. Makten var äntligen hans.
Filippa smög upp bakom sin skallige make och kysste honom kärleksfullt på hjässan. Sveriges nya kung ryckte till men slappnade snart av då han såg vem som överraskat honom. Filippa var enligt hans mening den vackraste kvinnan i världen. Även om hon kunde vara lite krävande ibland. Varsamt strök hon hans icke existerande hår som om hon kunde känna den makt hon älskade så starkt genom huden på den nya konungen. Den fyllde hennes kropp med ett oerhört välbehag. Ett välnehag som dock försvann när också hon började se sig omkring.
"Gud, vad här ser ut. Kunde ni inte ha varit lite försiktigare?", sade hon och rynkade på näsan.
"Jag är rädd att det var nödvändigt för att få igång Sveriges ekonomi. Vi kan inte längre betala våra undersåtar för att sitta hemma utan att göra någonting, det har den förra regimen gjort nog nu, utan vi måste få ut dem på arbetsmarknaden. Både snickare och människor måste kunna känna att de gör någonting nyttigt för Sverige och jag tänkte att det här var ett inte allt för uppenbart sätt att börja på..." svarade hennes make.
"...men jag ska naturligtvis genast städa upp." tillade han sedan uppgivet efter en förebrående blick från sin fru.
Last edited:
