• We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Jag upptäckte faktiskt din uppdatering kort efter att du postat den. Dock var jag för trött för att läsa den då. Men, den var väldigt bra! Ser fram emot nästa uppdatering! :)
 
Zuckergußgebäck said:
Jag åker till Tyskland imorgon och är tillbaka på onsdag. Bara så ni vet. :)
betyder detta att ESK åter igen kommer uppdateras så regelbundet så att det påverkas av halvveckosresor? *hoppas*

Nåväl, oavsett vilket, ha det så kul :)
 
Flooper X said:
betyder detta att ESK åter igen kommer uppdateras så regelbundet så att det påverkas av halvveckosresor? *hoppas*

Nåväl, oavsett vilket, ha det så kul :)
Snarare beror det på att jag försöker hålla mig borta från tjejproblemstråden och inte vill skapa en ny tråd.

Fast jag tar med mig block och penna till Tyskland - man vet ju aldrig när man får inspiration.
 
Zuckergußgebäck said:
Snarare beror det på att jag försöker hålla mig borta från tjejproblemstråden och inte vill skapa en ny tråd.

Fast jag tar med mig block och penna till Tyskland - man vet ju aldrig när man får inspiration.
OK, Ha det så kul ändå :)
 
Jag kräver att en uppdatering följer med bagaget hem från Tyskland! :cool:
 
Van der Gent said:
Jag kräver att en uppdatering följer med bagaget hem från Tyskland! :cool:
ja, för det man helst gör när man är bortrest är ju att sitta på sitt hotelrum och skriva alternativ historia som man lika gärna kan göra hemma :p
 
Flooper X said:
ja, för det man helst gör när man är bortrest är ju att sitta på sitt hotelrum och skriva alternativ historia som man lika gärna kan göra hemma :p

Eh... Ja? :wacko:
 
Zuckergußgebäck said:
Nu är jag hemma igen!

Kommer dock ingen uppdatering omedelbums.
Välkommen tillbaka nonetheless
 
DEL CIII

Den franska offensiven i ”gapet”, den tjugoåttonde juni 1944 tog de ryska styrkorna på sängen. Varken Stavka eller den kejserliga försvarskommittén hade trott att fransmännen skulle gå på offensiver i den sektorn, utan hade istället förutspått en fransk offensiv mot den ryska kornboden i Ukraina eller mot St. Petersburg, och agerat därefter. De ryska försvararna fann sig därför i en situation där de saknade utrustning, förstärkningar och framför allt order. Skräckslagna ryska soldater kapitulerade till de framryckande fransmännen, och fler kastade sina vapen och flydde österut. Franskt infanteri slet upp ett flera kilometer brett hål i den ryska frontlinjen, och nyanlända franska stormvagnar av modell S-43 stormade framåt för att ta ett enormt bett av den ryska frontlinjen.

krigsfngar.jpg

En kolonn med ryska krigsfångar i "gapet"

Den inledande franska framstöten gjordes mellan städerna Orsha och Bogushëvsk, och två dagar senare anföll franska trupper även mellan Bogushëvsk och Smolensk, och även om dessa var ganska begränsade i sin omfattning lyckades fransmännen ändå rycka fram cirka två mil på fyra dagar, och så gott som innesluta de ryska styrkor som försvarat mittsektionen av gapet. Individuella ryska fästen isolerades och ignorerades, och fransmännen fortsatte sin framstöt mot Smolensk och i slutändan Moskva. Det enda smolket i bägaren för de franska styrkorna var att de inte lyckats inta Vitebsk; Wrangel hade redan under offensivens första två dagar flyttat in lojala trupper i staden, vilka nu höll fransmännen stånga i stadens förorter.

Stavka och den kejserliga försvarskommittén reagerade inledningsvis med bestörtning, sedan med tystnad och avslutade med att den första juli förneka alla rykten om en större fransk offensiv. Den franska framryckningen talade dock för sig själv, och med situationen i St. Petersburg och Moskva nära kokpunkten tvangs de slutligen erkänna att fransmännen faktiskt genomförde en offensiv väster om Smolensk, men de vägrade erkänna dess fulla omfång. Samtidigt som de försökte sätta bästa möjliga ljus på utvecklingen vid fronten fortsatte fransmännen att bryta den ena försvarslinjen efter den andra i gapet, och även om en stor mängd individuella fästningar och befästa städer höll ut rörde sig fransmännen österut med stormsteg.

franskoffensiv.jpg

Franska soldater rycker fram i gapet till en bakgrund av förstörda ryska stormvagnar

Situationen komplicerades ytterligare av att Alexei II höll på att återhämta sig från ett allvarligt anfall av blödarsjuka, och att han därför inte kunde delta i kommitténs sammanträden, ett faktum som endast hämmade dess beslutsförmåga, då ingen vågade ta risken att åkalla tsarens vrede genom dåliga beslut. Viktig tid slösades bort på meningslösa diskussioner, under vilken fransmännen förintade de ryska trupper som inneslutits mellan de båda ändarna av den franska kniptången och ryckte vidare österut. Det var inte förrän den tionde juli 1944 som försvarskommittén och stavka kom fram till något som bar en avlägsen likhet med ett beslut, och även då fanns det oklarheter i situationen.

Enligt stavkas och den kejserliga försvarskommitténs exekutiva dekret från den tionde juli 1944 skapades en helt ny rysk armégrupp, den så kallade Smolenskfronten, under befäl av den karismatiske generalmajoren Anatolij Pepeljajev. Pepeljajev och Smolenskfronten fick befäl över ”gapet”, det vill säga området mellan Dnjepr och Daugava, med undantag för staden Vitebsk, som lämnades i Wrangels händer i ett försök att gottgöra honom och undvika ytterligare slitningar inom den ryska armén. Detta hindrade dock inte Wrangel och Tuchatjevski från att se Pepeljajevs utnämning som en utmaning mot deras auktoritet, och det tog ett antal allvarliga ingripanden från den kejserliga försvarskommittén och stavka för att få dem att acceptera Pepeljajev som ”gapets” rättmätiga herre.

pepeljajev.jpg

Anatolij Nikolajevitj Pepeljajev

Pepeljajev tog befäl över den nybildade Smolenskfronten den elfte juli, och fann snart att han hade mycket litet att arbeta med, även om stavka gett Smolenskfronten prioritet när det gällde utrustning, och nya rekryter anlände till Smolensk i en strid ström. Större delen av soldaterna i gapet hade utplånats av den franska framryckningen, och även om han hade gott om förstärkningar hade han ingen kontroll över var de behövdes. Ryska soldater kämpade desperat i varje liten stad eller by, men led brist på så gott som allt. Det huvudsakliga motvapnet mot franska stormvagnar gick från pansarvärnsgevär och -kanoner till flaskor fyllda med bensin och med brinnande trasor i halsen som kastades mot franska stormvagnar i hopp om att sätta dem i brand.

Den nyutnämnde generalen tog sig dock an sitt arbete med entusiasm, och fattade ett antal beslut som skulle komma att bli av avgörande betydelse för Smolenskkampanjen. Det första beslutet var att sätta upp en helt ny befästningslinje med de rekryter som i en strid ström anlände till Smolensk och gapet. Alla ryska trupper väster om denna nya befästningslinje, som centrerades runt ett antal fort och befästa städer, lämnades åt sitt öde – Pepeljajev ansåg att det endast skulle vara slöseri med resurser att förstärka deras sönderfallande positioner.
Denna snabbt hoprafsade försvarslinje, som byggdes på en tidigare existerande befästningslinje, centrerades på de viktiga järnvägsknutpunkterna Liozno och Rudnya, samt järnvägslinjen dem emellan. Här tänkte Pepeljajev om inte stoppa så i alla fall sakta ned den franska framryckningen, och köpa tid för hans styrkor att sätta upp befästningslinjer längre bak.

LR-linjen.jpg

Ryska soldater tar upp positioner mellan Liozno och Rudnya

I försvaret av det som kom att kallas L/R-linjen använde Pepeljajev även ryska stormvagnar, vilka tjänstgjorde som rörligt artilleri, spaningsfordon samt som spjutspetsar på motangrepp. Ryska stormvagnar hade under mellankrigstiden och andra världskrigets första år kunnat mäta sig med vilken fransk eller tysk stormvagn som helst, och även om en enorm mängd ryska stormvagnar förstörts eller erövrats av fransmännen under 1943 förblev det ryska stormvagnsvapnet slagkraftigt. Problemet för ryssarna var att deras stormvagnar av modell T-34 inte klarade av att stå emot den 90-millimeterskanon som satt på den franska S-44:an, och att deras kanoner endast med tur kunde slå igenom pansaret på de franska stormvagnarna. En ny modell, kallad T-43-85, höll på att sättas i strid, men produktionstakten hade saktats ner allvarligt på grund av att den franska offensiven erövrat en stor del av den ryska fordonsindustrin, och först under år 1944 höll stormvagnsproduktionen på att komma upp på acceptabla nivåer igen.

I vilket fall som helst grävde de ryska styrkorna ner sig mellan Liozno och Rudnya i väntan på den franska offensiven som helt säkert skulle komma. Slagna ryska soldater som lyckades ta sig tillbaka till L/R-linjen berättade hemska historier om fransmännens S-44:eek:r och om deras förmåga att dyka upp överallt. Parallellt med detta gick det inte en dag utan att fler pansarvärnskanoner, stormvagnar, minor och rullar med taggtråd anlände till den ryska fronten. De ryska soldaterna i sina betongvärn och i skyttegravar och –värn kurade ihop sig och väntade.

T-34.jpg

Bra, men inte tillräckligt bra

På natten till den sextonde juli anlände de första franska stormvagnarna till L/R-linjen. Två plutoner med S-44:eek:r körde över de ryska ställningarna söder om Rudnya utan att ryssarna hann reagera och utan att fransmännen märkte att de passerat den ryska frontlinjen. Det var inte förrän i gryningen som båda sidor insåg vad som skett när de franska stormvagnarna utanför staden Rokot, 14 kilometer öster om Rudnya, mötte en rysk pansarkolonn på väg mot fronten. Efter att båda sidor återhämtat sig från chocken inleddes vad många kallat en av världshistoriens mest förvirrade strider. Ryssarna var mångdubbelt fler, men fransmännen hade mer erfarenhet och bättre utrustning. I handgemänget slog fransmännen ut ett tiotal T-34:eek:r, men då det ryska flygvapnet och infanteriet anlände utplånades de två franska plutonerna totalt.

Fransmännen fattade misstankar, och höll tillbaka sina stormvagnar medan de skickade fram infanteriet för att krossa vad de trodde var en tillfällig rysk befästningslinje – ett utslag för rysk desperation. Det inledande franska anfallet misslyckades då de underskattade fiendens styrka och dessutom mötte systematiskt ryskt motstånd för första gången på ett bra tag. Återigen tycktes fransmännen tveka, för att sedan slå till mot L/R-linjen med allt de hade. Striderna blev särskilt hårda i området mellan Liozno och Rudnya, samt mellan Rudnya och floden Dnjepr. Framåt kvällen den sextonde juli 1944 hade fransmännen lyckats slå sig in i de ryska ställningarna och erövra en tre kilometer lång sträckning av järnvägen mellan Liozno och Rudnya (och i förlängningen järnvägen mellan Smolensk och Vitebsk) runt staden Kruglovka, men den ryska försvarslinjen höll mot alla odds.

genombrott.jpg

Franska EP-soldater bryter igenom de ryska ställningarna vid Golinky

Den sjuttonde anföll dock fransmännen igen, och lyckades bryta den ryska fronten nära Golinky, mellan Rudnya och Dnjepr, vilket fick Pepeljajev att beordra att järnvägen mellan Smolensk och Vitebsk skulle sprängas och att de ryska styrkorna skulle genomföra en taktisk reträtt österut, mot förberedda ställningar vid floden Kasplya., ställningar som var ännu bättre förberedda än de vid L/R-linjen. Striderna mellan Rudnya och Liozno kom att sända ett budskap till både det ryska folket och fransmännen – Ryssland var inte besegrat, och de franska arméerna var inte oövervinnerliga. Trots att den franska offensiven närmade sig Smolensk med stormsteg återfick stavka och försvarskommittén sitt självförtroende, och de planerade redan nästa drag mot den franska fienden.
 
Last edited:
gött, en uppdatering!

Kanske ska ändra så att : o inte blir :eek:, men annars lika bra som alltid :D

EDIT: damnit, jag ser ut som en idiot :p
 
Najs. :)
 
Hurra för Ryssland! :)