• We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Flooper X said:
detta var ju jättebra, låt ryssen göra det ryssen gör bäst, avsluta karriären för Europeiska krigsherrar!

som de säger i engelska forumen, "Seconded"
 
man tycker ju att det borde komma en till uppdatering snart :(
;)
 
Tayya said:
Nu måtte fransmännen tagit sig vatten över huvudet totalt. Var går gränsen?
ca 1 mil över atmosfärens slut :p
 
Har alldeles för mycket att göra. Måste skriva ett argumenterande tal på Retoriken och en uppsats om en NGO på Samhällskunskapen. Dessutom ska jag skriva ett arbete om Avtalslagen på Rättskunskapen.
 
DEL XC

När franska stormvagnar och infanterister ryckte ram över den fransk-ryska gränsen den femtonde augusti 1943 skedde det på hela sex fronter. Två enorma armégrupper, Armégrupp A och Armégrupp B med omkring en miljon soldater var hade samlats i Ostpreussen respektive Slovakien och skulle enligt planen – Operation Nimrod kallad – skära av Polen och de ryska styrkorna däri i en enorm kniptångsmanöver, för att sedan marschera vidare österut mot Moskva. Delar av Armégrupp A var dessutom utspridda längs Polens västgräns för att kunna sopa upp fickan så snart som ryssarnas reträttvägar österut spärrats av.
Samtidigt som Armégrupperna A och B skar av Polen skulle Armégrupperna C och D marschera in i Baltikum och Ukraina för att föra fronten så långt västerut som möjligt för att förhindra att ryssarna länkade upp med fickan i Polen. Dessa två armégrupper skulle också ha omkring en miljon man var.

Ytterligare två armégrupper sattes in mot ryssarna, men båda två stred på sidofronter, och var dessutom mycket mindre än de fyra andra styrkorna. Armégrupp E skulle upplösa Fristaden Konstantinopel, korsa Bosporen och sätta press på den ryska lydstaten Osmanska Riket och dess unge sultan Ertuğrul Osman IV, en operation som inte verkade alltför svår att utföra, med tanke på den osmanska arméns dåliga utrustning och moral samt avsaknaden av större ryska styrkor i området.
Armégrupp F hade snabbt dragits ihop i norra Skandinavien och skulle anfalla norrifrån ner i Finland i hopp om att erövra Helsingfors och sätta press på den ryska huvudstaden Sankt Petersburg för att därigenom dra iväg ryska trupper från de viktigare striderna i västra Ryssland. Armégrupperna E och F räknade ungefär 100 000 soldater var.

Nimrod.jpg

Operation Nimrod

Nästan omedelbart efter franska enheter korsat den ryska gränsen började den kejserliga ryska armén att falla sönder. Tusentals chockade ryska soldater klättrade upp ur skyttegravar med händerna över huvudet. Många fler flydde hals över huvud österut. Franska stormvagnar bröt fronten på flertalet ställen och rusade mot Brest-Litovsk, där armégrupperna A och B skulle mötas för att stänga inne ryssarna i Polen – en handling som verkade meningslös med tanke på att mer än 50 000 krigsfångar togs mellan offensivens början den femtonde augusti och den tjugoandra augusti.

Det franska överkommandot var överlyckligt när det gällde de stora framgångarna i Polen, och brydde sig därför inte så mycket om de dåliga nyheterna som kom från resten av fronten. Armégrupperna C och D rapporterade kraftigt motstånd i Litauen och Bessarabien, där de stannats och till och med tryckts tillbaka av kraftiga ryska motangrepp endast några mil från gränsen. Även armégrupperna E och F rapporterade svårigheter. De hade uppnått sina inledande mål, men E var på grund av kraftig rysk flottaktivitet i Bosporen oförmögen att korsa sundet, och F tvangs rycka fram genom oländig terräng där ryska trupper konstant utkämpade fördröjningsstrider.

Även i luften misslyckades fransmännen totalt. L'Armée de l'Air hade alltid varit de franska väpnade styrkornas svarta får, något som tydligt visade sig i luftstriderna över ryskt territorium under augusti 1943. Det franska flygvapnet hade beslutat sig för att fokusera all kraft på utvecklandet och testandet av Hs 129 och inte arbeta med att ta fram ett nytt jaktplan, vilket ledde till att Dewoitine D.520 fortfarande var det franska flygvapnets främsta stridsflygplan. De ryska ingenjörerna hade dock snart nått upp till och gått om D.520:ans prestanda, och tack vare det monopol som Sikorskyfabrikerna ägde på produktionen av ryska flygplan nåddes snabbt en stor uniformitet i det ryska flygvapnet. Vid krigsutbrottet bestod det ryska flygvapnet främst av Sikorsky La-5:eek:r (”La” stod för designern inom Sikorskykoncernen, i det här fallet Semjon Lavochkin), jaktplan som i allt utom räckvidd var överlägset Dewoitne D.520.

La-5.jpg

Lavochkin La-5

Resultatet av de första sammanstötningarna över ryskt luftrum blev därför ett stillestånd; de franska piloterna hade mer erfarenhet medan de ryska hade bättre flygplan. Under den första veckan förlorade fransmännen 152 jaktplan medan de ryska förlusterna uppskattas till omkring 170 jaktplan (de ryska förlusterna innefattar även de plan som förstördes på marken på morgonen den femtonde augusti). Allteftersom kampanjen fortsatte minskade dock luftstriderna i intensitet när fransmännen insåg att de inte kunde bryta igenom det ryska luftförsvaret.

Likväl gick det ändå förhållandevis bra för fransmännen under de första veckorna. Den ryska positionen i Polen verkade bli mer och mer prekär för varje dag – ja varje timme. Tusentals och åter tusentals ryska krigsfångar strömmade i ändlösa led västerut mot transitläger varifrån de skulle skickas till reservat i Europas utkanter. Franska trupper stormade snabbt mot Warszawa, Lvov och Brest-Litovsk och svepte undan allt ryskt motstånd. Endast på isolerade ställen som Lubartów norr om Lublin i Polen lyckades ryska motattacker tillfälligt stoppa den franska framryckningen, och då inte särskilt länge. Den artonde september stängdes fickan helt genom att armégrupperna A och B möttes i Biała Podlaska, två mil väster om Brest-Litovsk.

De delar av armégrupp A som stått beredd i västra Polen ryckte nu snabbt in i den ficka som bildats och försökte snabbt röja upp de ryska trupper som fångats däri. Detta visade sig dock vara lättare sagt än gjort, och på de ställen där de desperata ryska soldaterna inte gjorde motstånd försvann de helt enkelt in i skogar eller sållade sig till lokalbefolkningen. Detta ledde till att även om fickan snabbt eliminerades under perioden fram till den första oktober 1943 så fanns det fortfarande stor irreguljära styrkor som opererade bakom fiendens linjer.

S35.jpg

En S-35:a rycker fram i östra Polen

Den 28 september ansågs Armégrupperna A och B ha vilat ut tillräckligt för att kunna fortsätta offensiven österut. Här stötte de dock snabbt på problem, något som var endemiskt för de franska styrkorna öster om Bug. Den franska armén hade – sina makalösa framgångar till trots – tagit fler förluster under Nimrods första dagar än vad de lidit under de brittiska och tyska kampanjerna tillsammans. Den kejserliga ryska armén började från och med den andra oktober genomföra vilda motangrepp, vilka misslyckades med att stoppa den franska offensiven, men tjänade till att distrahera fransmännen från sina huvudmål, och tillät därmed lejonparten av den ryska armén att falla tillbaka österut.

Även om de franska soldaterna var chockade över de konstanta motangreppen så visade deras framryckning inga tecken på att avstanna. Under de första veckorna i oktober togs ytterligare uppemot 1 00 000 krigsfångar, och de fyra armégrupperna störtade vidare mot Dnepr – det sista hindret innan Moskva. Det franska överkommandot räknade med att när de tog Moskva – eller kanske bara tog upp positioner vid Dnepr – skulle Ryssland störta in i inbördeskrig. Självklart visste de att samma misstag hade gjorts av Napoleon I i sitt fälttåg år 1812, men med tanke på att Moskva på artonhundratalet inte var det administrativa centrat för mellersta Ryssland samt den största nord-sydliga ryska järnvägsknutpunkten som det var 1943 skulle Ryssland troligen inte kunna överleva att deras andra stad föll.

Moskva.jpg

Inte att upprepas

Mycket pekade också på att Ryssland skulle falla ner i anarki på hösten 1943. Efter den överraskande franska invasionen hade Alexei II chockad stängt in sig i sitt arbetsrum i vinterpalatset och vägrat att prata med någon. Premiärminister Kerenskij fann att duman utan tsarens modererande inverkan blev mer och mer oregerlig – särskilt den bolsjevikiska falangen inom det Ryska Socialdemokratiska Arbetarepartiet, men också den mensjevikiska falangen samt kadetterna började göra sina röster hörda. Under den så kallade oktoberkrisen 1943 krävde dessa två partier tsarens abdikation, Kerenskijs avgång samt införandet av det kommunistiska samhället. Soldater patrullerade gatorna i Moskva och S:t Petersburg, och folket höll sig – med undantag för folkhopar med olika politiska agendor – inomhus.

Spänningen i Rysslands städer höll på att nå en politisk kokpunkt, och det stod klart att Rysslands fortlevnad som stat berodde på hur Alexei II hanterade krisen som låg framför honom. Om han fortsatte distansera sig från folket och politiken skulle Ryssland gå under – och Europa med det. Kerenskij och ett stort antal moderata socialister, liberaler och konservativa inledde operation övertalning – det gick så långt som att Kerenskij hotade avgå om tsaren inte kom ut ur sitt arbetsrum. Det var dock inte förrän en massiv demonstration till stöd för tsaren och mot de vänsterradikala nådde vinterpalatset den femtonde oktober som tsaren insåg fakta, och samtidigt som general Anton Denikin och resten av det ryska överkommandot flydde Minsk den sjuttonde oktober 1943 när franska pansarspjutspetsar närmade sig gjorde Alexei något som den ryske tsaren mycket sällan gjorde.
Han höll ett radiotal.

AlexeiII-1.jpg

Inte glad
 
Last edited:
Trevlig överaskning :D . Mycket bra. Det verkar ju som om fransoserna inte klarar sig riktigt lika bra som nassarna gjorde. Dom har en mindre befolkning också...men inte två "fronter". Men björnen klarar sig alltid. Heja tsaren :) .
 
Det var som Henning sa, en riktigt överaskning!

Vi får se hur det går med Alexei och hans "Rusky Boys" :)
 
Bra uppdatering. Och om nu ryssarna inte skulle kunna stå emot så kan ju ändå Europa revoltera precis som de gjorde med Napoleon. Jag skulle allt vilja se hur fransmännen hanterar ett helt Europa i inbördeskrig samtidigt som de slåss mot ryssarna och deras moljoner efter miljoner :D
 
toppen!
 
Vive la France!!!!