Tachikaze said:Det måste vara mitt tyska arv som spelar in, antar jag.
Haha.
Kanske mitt holländska arv som gör att jag är emot britterna då? -
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Haha.
Kanske mitt holländska arv som gör att jag är emot britterna då? 
Jag som trodde att det var en ny utvecklingsrapport, och så var det bara ni som snackade om ni tycker best om Britter eller Fransmän
DEL XII
Ordonnansen, en kapten Battreau, red snabbt iväg mot den franska armén läger – eller snarare lägerområde. Armén var utspridd över ett enormt område, och det skulle ta sin tid att samla ihop dem och göra dem klara för marsch. Tre divisioner väcktes dock mitt i natten och fick order att göra sig marschklara. Tack vare frikostig utdelning av starkt kaffe kombinerat med ett antal mycket arga underofficerare blev de tre divisionerna marschklara omkring klockan tre på morgonen.
Kaffe (bönorna förvarades i tunnor) kom att spela en avgörande roll i det afrikanska fälttåget
När solen gick upp var de tre divisionerna inom några få kilometer från slaget. Under natten hade britterna fortsatt sin framryckning, trots franska försök till fördröjningsstrider. Vid gryningen var de franska divisionerna nära bristningsgränsen och var nära att fly slagfältet, något som skulle tillåta britterna att anfalla den franska styrkan utanför Mersah Matruh i flanken.
MacMahon själv började misströsta när en kurir nådde honom med ett meddelande om att de tre divisionerna inte stod långt från slagfältet och väntade på order. Nyheten om detta gav de franska trupperna nytt mod, och de formerade sig till försvar på en räcka med sanddyner.
Ett antal kurirer vattnar sina hästar. Hästburna kurier förblev viktiga långt in på nittonhundratalet
Under tiden red kuriren tillbaka till förstärkningarna med MacMahons order, och två av de tre divisionerna marscherade söderut mot de sviktande franska leden. Den tredje divisionen marscherade för att förstärka de franska trupperna utanför staden, vilka nu även anfölls av den brittiska reservdivisionen.
Klockan tio på förmiddagen började fransmännen göra sig klara att överge sina försvarspositioner, när ett antal trumpetstötar ljöd. Bakom dem kunde de utmattade soldaterna se ett antal kolonner med franska soldater på väg mot deras ställningar.
Förstärkningarna gav precis som tidigare på dagen nytt mod åt de franska soldaterna – nya patroner sattes in i gevären, soldater på väg att lämna sina gropar hoppade tillbaka in i dom när deras led fylldes upp av nya entusiastiska soldater.
Franska soldater hoppar ner i de skyttegravar de nyss övergivit
Förstärkningarna var dock bara en liten del av de två divisionerna. I ett utbrott av energi och insikt skickade MacMahon dem att gå runt den franska fronten och anfalla britterna i flanken.
Den franske befälhavarens hastigt ihopsvängda plan sa att när de två divisionerna angrepp britternas flanker skulle huvudstyrkan göra ett frontalanfall och driva tillbaka britterna.
Klockan kvart över elva brakade helvetet löst i britternas flank när franska trupper dök upp ur ingenstans och lade hårt tryck på britternas flyglar som började svikta. Samtidigt anfölls de brittiska trupperna framifrån av de franska trupperna uppe på höjden.
De brittiska leden började svikta inför denna överraskande attack, och en taktisk reträtt beordrades.
Brittiska soldater retirerar i god ordning
Situationen var dock inte så allvarlig som det låter, de franska trupperna hade förlorat många soldater under sin reträtt föregående dag, och var endast fem divisioner på papperet. I själva verket var de endast marginellt fler än britterna, och med hjälp av reservdivisionen som för tillfället stred utanför Mersah Matruh och lite fingerfärdighet skulle britterna mycket väl kunna inflika fransmännen ett avgörande nederlag.
Tyvärr skulle vissa händelser i det brittiska högkvarteret komplicera hela saken och påverka slaget på ett avgörande sätt.
Ordonnansen, en kapten Battreau, red snabbt iväg mot den franska armén läger – eller snarare lägerområde. Armén var utspridd över ett enormt område, och det skulle ta sin tid att samla ihop dem och göra dem klara för marsch. Tre divisioner väcktes dock mitt i natten och fick order att göra sig marschklara. Tack vare frikostig utdelning av starkt kaffe kombinerat med ett antal mycket arga underofficerare blev de tre divisionerna marschklara omkring klockan tre på morgonen.
Kaffe (bönorna förvarades i tunnor) kom att spela en avgörande roll i det afrikanska fälttåget
När solen gick upp var de tre divisionerna inom några få kilometer från slaget. Under natten hade britterna fortsatt sin framryckning, trots franska försök till fördröjningsstrider. Vid gryningen var de franska divisionerna nära bristningsgränsen och var nära att fly slagfältet, något som skulle tillåta britterna att anfalla den franska styrkan utanför Mersah Matruh i flanken.
MacMahon själv började misströsta när en kurir nådde honom med ett meddelande om att de tre divisionerna inte stod långt från slagfältet och väntade på order. Nyheten om detta gav de franska trupperna nytt mod, och de formerade sig till försvar på en räcka med sanddyner.
Ett antal kurirer vattnar sina hästar. Hästburna kurier förblev viktiga långt in på nittonhundratalet
Under tiden red kuriren tillbaka till förstärkningarna med MacMahons order, och två av de tre divisionerna marscherade söderut mot de sviktande franska leden. Den tredje divisionen marscherade för att förstärka de franska trupperna utanför staden, vilka nu även anfölls av den brittiska reservdivisionen.
Klockan tio på förmiddagen började fransmännen göra sig klara att överge sina försvarspositioner, när ett antal trumpetstötar ljöd. Bakom dem kunde de utmattade soldaterna se ett antal kolonner med franska soldater på väg mot deras ställningar.
Förstärkningarna gav precis som tidigare på dagen nytt mod åt de franska soldaterna – nya patroner sattes in i gevären, soldater på väg att lämna sina gropar hoppade tillbaka in i dom när deras led fylldes upp av nya entusiastiska soldater.
Franska soldater hoppar ner i de skyttegravar de nyss övergivit
Förstärkningarna var dock bara en liten del av de två divisionerna. I ett utbrott av energi och insikt skickade MacMahon dem att gå runt den franska fronten och anfalla britterna i flanken.
Den franske befälhavarens hastigt ihopsvängda plan sa att när de två divisionerna angrepp britternas flanker skulle huvudstyrkan göra ett frontalanfall och driva tillbaka britterna.
Klockan kvart över elva brakade helvetet löst i britternas flank när franska trupper dök upp ur ingenstans och lade hårt tryck på britternas flyglar som började svikta. Samtidigt anfölls de brittiska trupperna framifrån av de franska trupperna uppe på höjden.
De brittiska leden började svikta inför denna överraskande attack, och en taktisk reträtt beordrades.
Brittiska soldater retirerar i god ordning
Situationen var dock inte så allvarlig som det låter, de franska trupperna hade förlorat många soldater under sin reträtt föregående dag, och var endast fem divisioner på papperet. I själva verket var de endast marginellt fler än britterna, och med hjälp av reservdivisionen som för tillfället stred utanför Mersah Matruh och lite fingerfärdighet skulle britterna mycket väl kunna inflika fransmännen ett avgörande nederlag.
Tyvärr skulle vissa händelser i det brittiska högkvarteret komplicera hela saken och påverka slaget på ett avgörande sätt.
Last edited:
Hvis det er store mengder kaffe som gjelder, tror jeg Franskmennene har sikret seg de riktige koloniene.
Er veldig spent på hva disse hendelsene i det Britiske hovedkvarteret er...
Er veldig spent på hva disse hendelsene i det Britiske hovedkvarteret er...
Underbart, du är jävligt bra. Jag skulle gissa på att du läst en del faktaböcker under dina dagar.
DEL XIII
Historien formas inte alltid av stora slag och politiker, utan mer ofta än man tror av tillfälligheter – eller i det här fallet mikrober.
Kitcheners hälsa hade under hela Fashodakriget varit dålig. Skottsåret i armen hade lagts om utanför Fashoda, men hans ilresa norrut följt av dromedarresan genom öknen hade förvärrat situationen. Såret gick upp och varade sig, men Kitchener brydde sig inte utan jobbade lika hårt som förut.
Natten till den elfte januari hade Kitchener sovit dåligt, och verkade allmänt desorienterad under frukosten. Klockan tolv, trekvart efter att britterna kastats tillbaka av MacMahons förstärkningar föll Kitchener ihop över bordet i sitt tält. Han svettades ymnigt, och bars yrande iväg till ett fältsjukhus där läkarna kunde konstatera ett allvarligt fall av sårfeber.
Punch var en av de tidningar som karikaterade Kitcheners sjukdom
Med Kitchener ur leken saknade den brittiska armén effektivt ledarskap under den del av slaget som den mest av allt behövde det, och britterna led därefter.
De brittiska trupperna som retirerade österut hade under natten och förmiddagen gjort vissa förberedelser till att formera sig till strid igen, men dessa avstannade utan klara order från högkvarteret, och en fransk attack klockan halv ett rev åter igen upp de sköra brittiska linjerna. MacMahon förföljde de slagna rödrockarna åt nordöst, men trots att han ansträngde sina soldater till det yttersta kunde han inte komma ikapp och slutgiltigt krossa britterna.
Klockan fem på eftermiddagen nådde de utmattade britterna kustvägen efter en tre timmar lång reträtt och slog upp läger en bit utanför Mersah Matruh. MacMahon nådde scenen en stund senare, men beslutade att inte inleda en strid just då – kvällen närmade sig och hans soldater var utmattade efter en vansinnesmarsch efter britterna.
Brittiska soldater retirerar
Under natten gick debattens vågor höga i det brittiska högkvarteret – ett antal officerare ville fortsätta slåss och kanske åter vända slaget till britternas fördel, medan en andra grupp ville att trupperna skulle retirera österut och vänta på förstärkningar. Det var inte förrän fram på småtimmarna man enades om en handlingsplan. Divisionerna som försvarade själva staden skulle försöka bryta sig ut och förena sig med resten av den brittiska styrkan. Ett nytt beslut skulle då fattas om vad som var bäst att göra.
De brittiska befälhavarna (kollage) hade problem med att enas om en handlingsplan
MacMahon hade också en sömnlös natt. Han var fullkomligt upptagen med att gå igenom sin plan för morgondagen tillsammans med sin stab. Han planerade att anfalla britterna utanför Mersah Matruh från flera riktningar, få dem att kapitulera och sedan jaga de resterande britterna från slagfältet. Lyckades han skulle britterna ha förlorat nästan hälften av sin tillgängliga styrka i Egypten, något som skulle tvinga dem att välja sina strider noga.
Britterna spillde ingen tid på att vänta på gryningen. Ett antal kurirer skickades iväg med muntliga meddelanden, och te tog sig alla in Mersah Matruh utan incidenter. Efter att ha mottagit orderna satte sig större delen av den brittiska styrkan sig i rörelse söderut och sedan åt öster för att möta upp med resten av den brittiska armén, som också bröt upp.
Ett negativ hittades i Mersah Matruh efter stormningen. Efter framkallning ger det den enda bilden från inifrån Mersah Matruh under hela slaget
I gryningen vaknade de franska soldaterna för att finna att britterna var borta förutom en liten styrka inne i själva Mersah Matruh. MacMahon ansåg att det vore bäst att erövra staden först för att säkra försörjningslinjerna, och beordrade en stormning.
De fåtal brittiska soldater som lämnats kvar i Mersah Matruh försvarade sig halvhjärtat mot den franska övermakten – den allvarligaste striden utkämpades av tre britter som barrikaderat sig i ett hus och dödade sju fransmän under försöken att inta det.
Scen från filmen "Sju Kamrater" (1938). Lägg märke till soldaternas anakronistiska uniformer och vapen
Framåt lunch hade Mersah Matruh säkrats, och MacMahon red in i staden för att inspektera ett regemente som utmärkt sig särskilt väl under striden. Det var då britternas avskedspresent levererades. Britterna hade inte kunnat ta med sig hela sitt krutlager under sin snabba, reträtt, utan hade lämnat flera hundra kilo i en källare. För att komplicera saken för fransmännen hade ett brinnande ljus stuckits ner i en kruttunna.
Klockan halv ett brann antingen ljuset ner, eller välte, och hela krutlagret exploderade i vad som en fransk soldat som varit närvarande senare beskrev som ”Det mest makalösa fyrverkeri jag någonsin sett”. 100 civila dödades och många fler sårades – både av explosionen och av det resulterande splittret. De franska soldaterna kastades till marken av tryckvågen, många av dem med svåra skador från splitter.
De underjordiska minorna tjugo år senare kan jämföras med explosionen i Mersah Matruh
En träbit stor som en fotboll visslade förbi MacMahon och träffade hans adjutant i bröstet, ett ögonblick som MacMahon mycket sällan talade om. Det sägs att fältmarskalkens uniform och ansikte stänktes ner av adjutantens blod. Den nästan 32-årige Kapten Weygand blödde till döds framför sin befälhavare, något som skulle sätta djupa spår i MacMahon d.y.
Slaget vid Mersah Matruh basunerades ut av båda sidor som en stor seger – fransmännen för att de erövrat staden och drivit bort britterna, britterna på grund av fransmännens stora förluster. Sanningen var den att ingen vunnit, men båda sidor förlorat. Britterna hade tagit alldeles för stora förluster för att rättfärdiga slaget, och fransmännen hade förlorat alldeles för många män mot en förhållandevis liten styrka. Båda sidornas förluster gick upp i tusentalet.
Slaget var också en otrevlig föraning om vad som komma skulle. Det demonstrerade att försvarstekniken hade nått längre än anfallstekniken, och visade på skyttegravens betydelse som försvarsverk. Krig skulle aldrig mer bli sig likt.
Mersah Matruh visade på försvararnas övertag över anfallarna
Historien formas inte alltid av stora slag och politiker, utan mer ofta än man tror av tillfälligheter – eller i det här fallet mikrober.
Kitcheners hälsa hade under hela Fashodakriget varit dålig. Skottsåret i armen hade lagts om utanför Fashoda, men hans ilresa norrut följt av dromedarresan genom öknen hade förvärrat situationen. Såret gick upp och varade sig, men Kitchener brydde sig inte utan jobbade lika hårt som förut.
Natten till den elfte januari hade Kitchener sovit dåligt, och verkade allmänt desorienterad under frukosten. Klockan tolv, trekvart efter att britterna kastats tillbaka av MacMahons förstärkningar föll Kitchener ihop över bordet i sitt tält. Han svettades ymnigt, och bars yrande iväg till ett fältsjukhus där läkarna kunde konstatera ett allvarligt fall av sårfeber.
Punch var en av de tidningar som karikaterade Kitcheners sjukdom
Med Kitchener ur leken saknade den brittiska armén effektivt ledarskap under den del av slaget som den mest av allt behövde det, och britterna led därefter.
De brittiska trupperna som retirerade österut hade under natten och förmiddagen gjort vissa förberedelser till att formera sig till strid igen, men dessa avstannade utan klara order från högkvarteret, och en fransk attack klockan halv ett rev åter igen upp de sköra brittiska linjerna. MacMahon förföljde de slagna rödrockarna åt nordöst, men trots att han ansträngde sina soldater till det yttersta kunde han inte komma ikapp och slutgiltigt krossa britterna.
Klockan fem på eftermiddagen nådde de utmattade britterna kustvägen efter en tre timmar lång reträtt och slog upp läger en bit utanför Mersah Matruh. MacMahon nådde scenen en stund senare, men beslutade att inte inleda en strid just då – kvällen närmade sig och hans soldater var utmattade efter en vansinnesmarsch efter britterna.
Brittiska soldater retirerar
Under natten gick debattens vågor höga i det brittiska högkvarteret – ett antal officerare ville fortsätta slåss och kanske åter vända slaget till britternas fördel, medan en andra grupp ville att trupperna skulle retirera österut och vänta på förstärkningar. Det var inte förrän fram på småtimmarna man enades om en handlingsplan. Divisionerna som försvarade själva staden skulle försöka bryta sig ut och förena sig med resten av den brittiska styrkan. Ett nytt beslut skulle då fattas om vad som var bäst att göra.
De brittiska befälhavarna (kollage) hade problem med att enas om en handlingsplan
MacMahon hade också en sömnlös natt. Han var fullkomligt upptagen med att gå igenom sin plan för morgondagen tillsammans med sin stab. Han planerade att anfalla britterna utanför Mersah Matruh från flera riktningar, få dem att kapitulera och sedan jaga de resterande britterna från slagfältet. Lyckades han skulle britterna ha förlorat nästan hälften av sin tillgängliga styrka i Egypten, något som skulle tvinga dem att välja sina strider noga.
Britterna spillde ingen tid på att vänta på gryningen. Ett antal kurirer skickades iväg med muntliga meddelanden, och te tog sig alla in Mersah Matruh utan incidenter. Efter att ha mottagit orderna satte sig större delen av den brittiska styrkan sig i rörelse söderut och sedan åt öster för att möta upp med resten av den brittiska armén, som också bröt upp.
Ett negativ hittades i Mersah Matruh efter stormningen. Efter framkallning ger det den enda bilden från inifrån Mersah Matruh under hela slaget
I gryningen vaknade de franska soldaterna för att finna att britterna var borta förutom en liten styrka inne i själva Mersah Matruh. MacMahon ansåg att det vore bäst att erövra staden först för att säkra försörjningslinjerna, och beordrade en stormning.
De fåtal brittiska soldater som lämnats kvar i Mersah Matruh försvarade sig halvhjärtat mot den franska övermakten – den allvarligaste striden utkämpades av tre britter som barrikaderat sig i ett hus och dödade sju fransmän under försöken att inta det.
Scen från filmen "Sju Kamrater" (1938). Lägg märke till soldaternas anakronistiska uniformer och vapen
Framåt lunch hade Mersah Matruh säkrats, och MacMahon red in i staden för att inspektera ett regemente som utmärkt sig särskilt väl under striden. Det var då britternas avskedspresent levererades. Britterna hade inte kunnat ta med sig hela sitt krutlager under sin snabba, reträtt, utan hade lämnat flera hundra kilo i en källare. För att komplicera saken för fransmännen hade ett brinnande ljus stuckits ner i en kruttunna.
Klockan halv ett brann antingen ljuset ner, eller välte, och hela krutlagret exploderade i vad som en fransk soldat som varit närvarande senare beskrev som ”Det mest makalösa fyrverkeri jag någonsin sett”. 100 civila dödades och många fler sårades – både av explosionen och av det resulterande splittret. De franska soldaterna kastades till marken av tryckvågen, många av dem med svåra skador från splitter.
De underjordiska minorna tjugo år senare kan jämföras med explosionen i Mersah Matruh
En träbit stor som en fotboll visslade förbi MacMahon och träffade hans adjutant i bröstet, ett ögonblick som MacMahon mycket sällan talade om. Det sägs att fältmarskalkens uniform och ansikte stänktes ner av adjutantens blod. Den nästan 32-årige Kapten Weygand blödde till döds framför sin befälhavare, något som skulle sätta djupa spår i MacMahon d.y.
Slaget vid Mersah Matruh basunerades ut av båda sidor som en stor seger – fransmännen för att de erövrat staden och drivit bort britterna, britterna på grund av fransmännens stora förluster. Sanningen var den att ingen vunnit, men båda sidor förlorat. Britterna hade tagit alldeles för stora förluster för att rättfärdiga slaget, och fransmännen hade förlorat alldeles för många män mot en förhållandevis liten styrka. Båda sidornas förluster gick upp i tusentalet.
Slaget var också en otrevlig föraning om vad som komma skulle. Det demonstrerade att försvarstekniken hade nått längre än anfallstekniken, och visade på skyttegravens betydelse som försvarsverk. Krig skulle aldrig mer bli sig likt.
Mersah Matruh visade på försvararnas övertag över anfallarna
Last edited:
Ja. Men större delen av tiden går åt till att hitta bilder som passar... Men det går i alla fall.Snake IV said:Jag har laggt märke till att du har väldigt bra bilder.
Tack för de vänliga kommentarerna. Det blir tyvärr ingen uppdatering idag, även om nästa är på väg. Jag har saknat inspiration den senaste tiden. Det gär är långt ifrån nerlagt, men jag kommer kanske att ta en paus. Vi får se.
Underbart! Go Frankrike!
Förslagsvis kanske skära ned på antalet bilder?
Edit: Britterna finns det ju massor av bilder på från perioden, många från boerkriget och så.
Förslagsvis kanske skära ned på antalet bilder?
Edit: Britterna finns det ju massor av bilder på från perioden, många från boerkriget och så.
Ja. Men velden består av grässlätter. Jag är inte säker på hur jag ska förklara denna frodiga grönskas förekomst i den nordafrikanska öknen.Van der Gent said:Edit: Britterna finns det ju massor av bilder på från perioden, många från boerkriget och så.
UTVECKLINGSRAPPORT NUMMER V
Efter första världskrigets slut om AIn får kämpa. Bretagne och Provence är inte kontrollerat av rebeller, jag har bara inte ändrat färgen på de nya länderna... Som ni ser har jag inte lagt ner så mycket arbete på freden i Afrika, men det kommer...
Den tyska landstigningen i Storbritannien beror på ett AI-fel. När kriget är över löses "ententen" upp och Ryssland förklarar krig mot den Nordtyska Federationen (som sedan blir Tyskland). Jag är inte så värst bra på AI, men jag ska göra vad jag kan. Lägg märke till (om det går) att Frankrike har fått en vacker ny flagga.
Efter första världskrigets slut om AIn får kämpa. Bretagne och Provence är inte kontrollerat av rebeller, jag har bara inte ändrat färgen på de nya länderna... Som ni ser har jag inte lagt ner så mycket arbete på freden i Afrika, men det kommer...
Den tyska landstigningen i Storbritannien beror på ett AI-fel. När kriget är över löses "ententen" upp och Ryssland förklarar krig mot den Nordtyska Federationen (som sedan blir Tyskland). Jag är inte så värst bra på AI, men jag ska göra vad jag kan. Lägg märke till (om det går) att Frankrike har fått en vacker ny flagga.
Last edited:
Yey. Inget att klaga på servicen här inte
Jag ser att Frankrikes flagga är annorlunda, som det ser ut är det Hollands flagga.
Jag ser att Frankrikes flagga är annorlunda, som det ser ut är det Hollands flagga.