Ah, partiene i Victoria. Er liksom noe annet å skrive ut valg enn å bytte ideologi på 5 sekunder 
-
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Zuckergußgebäck said:
Sheesh, du stalker en jente som er 50% Norsk og du forstår ikke det?
Uansett...det jeg sa er at det politiske systemet er litt mer spennende i Victoria enn i HOI.
Inte nu längre. Klassen splittrades...
Jag håller med dig. För de som undrar har Verbund der Süddeutschen sydtysk kultur, vilket betyder (tror jag) att det nästan uteslutande är sydtyskar som röstar på det.
Jag håller med dig. För de som undrar har Verbund der Süddeutschen sydtysk kultur, vilket betyder (tror jag) att det nästan uteslutande är sydtyskar som röstar på det.
Inte då, men det är kul med lite variation från alla Tyskland-äger-världen scenarier som ploppar upp lite överallt.Dysken said:Jag anar ett visst Tyskhat på detta forumet
Bra skrivet i vart fall
Vi har redan spöats så mycket som möjligt. Kanske jag borde göra ett scenario där Danmark vann det andra Schlesvigkriget och utropade det skandinaviska kejsardömet i Kiel?Nikolai said:Jepp, men på den annen side så vil vel ingen ha tilsvarende Sverige-scenarier?
Det gillar jag.Zuckergußgebäck said:Vi har redan spöats så mycket som möjligt. Kanske jag borde göra ett scenario där Danmark vann det andra Schlesvigkriget och utropade det skandinaviska kejsardömet i Kiel?
Zuckergußgebäck said:Vi har redan spöats så mycket som möjligt. Kanske jag borde göra ett scenario där Danmark vann det andra Schlesvigkriget och utropade det skandinaviska kejsardömet i Kiel?
Varför nöja sig med Kiel, den panskandinaviska drömmen skapas och avslutas i Berlin. kanske...
DEL IV
De tyska staterna i söder som inte gått med i det nordtyska förbundet fann sig helt plötsligt utkastade i en osäker värld. De hade hoppats på en nordtysk seger i kriget, men fann sig istället inklämda mellan Frankrike och Österrike, två stater vars relationer verkade bli varmare dag för dag, dessutom visade den nordtyska revolutionen tecken på att sprida sig söderut, vilket blev väldigt tydligt genom kravaller i München, Ulm och Frankfurt genom hela 1872. I februari 1872 vände sig de sydtyska furstarna sig i ren desperation i Österrike i hopp om beskydd. Wien svarade snabbt på deras begäran och sände in trupper i de tyska staterna för att kväsa det jäsande missnöjet. De tyska furstarna samlades till ett möte i Darmstadt tillsammans med den österrikiske kejsaren. Framåt eftermiddagen enades furstarna om att slå ihop sina länder till den ”Sydtyska Federationen” under österrikiskt beskydd. Det stod klart från början att federationen skulle stå under avsevärt österrikiskt inflytande, och landet var fram till första världskrigets slut i princip en österrikisk sattelitstat.
De sydtyska furstarna hyllar Franz Josef av Österrike-Ungern som deras beskyddare
Den nordtyska federationen drev också roderlöst. En socialistisk revolution inspirerad av Karl Marx idéer bröt ut i Tyskland kort efter freden. Revolutionärerna intog Dortmund och utkämpade kraftiga strider i Berlin självt. Tyska trupper drogs tillbaka från alla hörn för att bekämpa revolutionen. Inte förrän i augusti 1871 föll Dortmund till tyska trupper efter en lång belägring och federationen kunde börja läka sina sår.
Tyska trupper krossar socialisterna i Dortmund
Friedrich Nietzsche förblev en motvillig nordtysk president fram till 1873 då ett val utlystes. Valresultatet speglade endast den djupa splittringen inom det nordtyska förbundet.
Liberale Volkspartei - 18.5%
Konservative Volkspartei - 17.7%
Junkerpartei 3.2%
Sozialdemokratische Arbeiterpartei 5.5%
Hohenzollernpartei 0.6%
Nationale Frontpartei 2.5%
Partei der Rache 3.2%
Liberale Partei 5.7%
Sozialrevolutionäre Arbeiterpartei 1.6%
Christliche Partei 13%
Partei des Deutsche Volk 5.2%
Süddeutsche Einheitsbund 6.9%
Ordnungspartei 2.4%
Zentrumspartei 11%
Med knapp marginal bildade det Liberala Folkpartiet en minoritetsregering, men var tvungna att kompromissa med andra partier över hela det politiska spektrat, med konsekvensen att det nordtyska förbundets politik stagnerade under åren fram till 1885.
Den 'polska' nordtyska riksdagen
Det sydtyska förbundet hade å andra siden ett visst mått av politisk stabilitet, men bara genom österrikiska bajonetter och den begränsade demokrati som existerade där.
Det Sydtyska Förbundet – som var en mycket lösare federation än det nordtyska – saknade egentliga partier. Istället röstade adelsmän (och från 1895 även rika kapitalister) på ”delstat”.
Det man valde var om ens representant i den sydtyska riksdagen i München skulle komma från Bayern, Baden, Württemberg, Hessen eller Fristaden Frankfurt. De olika delstaterna fick därefter mandat efter hur många procent av rösterna de fått – representanterna utsågs av respektive lands kungar.
Det fanns en stor tendens i det sydtyska förbundet att rösta på den delstat man själv kom från, vilket ledde till att Bayern höll ordförandeskapet nästan oavbrutet från 1872 till 1916.
Vissa andra sammanslutningar existerade, men var antingen förbjudna eller oförmögna att komma in i riksdagen. Det enda de tillåtna partierna (Christliche Partei och Liberale Freiheitspartei) kunde göra var att bedriva lobbyverksamhet samt lägga fram sina kandidater för kungarna i de respektive delstaterna i hopp om att de skulle skickas till München – något som ytterst sällan hände.
Officiellt höls de sydtyska riksdagarna i Münchner Residenz, men vanligtvis förlades de till Neuschwanstein
Den sydtyska riksdagen dominerades nästan helt av adelsmän som i mångt och mycket gick jordbrukets ärenden – faktum var att Österrike fick gripa in för att få riksdagen att godkänna utökad järnvägskonstruktion i landet – vilket ledde till att den sydtyska federationen förblev ett jordbruksland. De industrier som fanns producerade huvudsakligen för export till Österrike, vilket ledde till en snedvridning av den sydtyska industrin – de existerande fabrikerna producerade till exempel stål åt de österrikiska fabrikerna, men landet saknade en inhemsk vapen- och ammunitionsindustri.
Den Sydtyska Federationen gynnade vinodlingen
En viss lyftning skedde 1895, då ett fåtal industrimän – främst valda av Fristaden Frankfurt – tog sig in i riksdagen, men de fann sig snart i minoritet och tvingades skrinlägga sina vidlyftiga industrialiseringsplaner.
De tyska staterna i söder som inte gått med i det nordtyska förbundet fann sig helt plötsligt utkastade i en osäker värld. De hade hoppats på en nordtysk seger i kriget, men fann sig istället inklämda mellan Frankrike och Österrike, två stater vars relationer verkade bli varmare dag för dag, dessutom visade den nordtyska revolutionen tecken på att sprida sig söderut, vilket blev väldigt tydligt genom kravaller i München, Ulm och Frankfurt genom hela 1872. I februari 1872 vände sig de sydtyska furstarna sig i ren desperation i Österrike i hopp om beskydd. Wien svarade snabbt på deras begäran och sände in trupper i de tyska staterna för att kväsa det jäsande missnöjet. De tyska furstarna samlades till ett möte i Darmstadt tillsammans med den österrikiske kejsaren. Framåt eftermiddagen enades furstarna om att slå ihop sina länder till den ”Sydtyska Federationen” under österrikiskt beskydd. Det stod klart från början att federationen skulle stå under avsevärt österrikiskt inflytande, och landet var fram till första världskrigets slut i princip en österrikisk sattelitstat.
De sydtyska furstarna hyllar Franz Josef av Österrike-Ungern som deras beskyddare
Den nordtyska federationen drev också roderlöst. En socialistisk revolution inspirerad av Karl Marx idéer bröt ut i Tyskland kort efter freden. Revolutionärerna intog Dortmund och utkämpade kraftiga strider i Berlin självt. Tyska trupper drogs tillbaka från alla hörn för att bekämpa revolutionen. Inte förrän i augusti 1871 föll Dortmund till tyska trupper efter en lång belägring och federationen kunde börja läka sina sår.
Tyska trupper krossar socialisterna i Dortmund
Friedrich Nietzsche förblev en motvillig nordtysk president fram till 1873 då ett val utlystes. Valresultatet speglade endast den djupa splittringen inom det nordtyska förbundet.
Liberale Volkspartei - 18.5%
Konservative Volkspartei - 17.7%
Junkerpartei 3.2%
Sozialdemokratische Arbeiterpartei 5.5%
Hohenzollernpartei 0.6%
Nationale Frontpartei 2.5%
Partei der Rache 3.2%
Liberale Partei 5.7%
Sozialrevolutionäre Arbeiterpartei 1.6%
Christliche Partei 13%
Partei des Deutsche Volk 5.2%
Süddeutsche Einheitsbund 6.9%
Ordnungspartei 2.4%
Zentrumspartei 11%
Med knapp marginal bildade det Liberala Folkpartiet en minoritetsregering, men var tvungna att kompromissa med andra partier över hela det politiska spektrat, med konsekvensen att det nordtyska förbundets politik stagnerade under åren fram till 1885.
Den 'polska' nordtyska riksdagen
Det sydtyska förbundet hade å andra siden ett visst mått av politisk stabilitet, men bara genom österrikiska bajonetter och den begränsade demokrati som existerade där.
Det Sydtyska Förbundet – som var en mycket lösare federation än det nordtyska – saknade egentliga partier. Istället röstade adelsmän (och från 1895 även rika kapitalister) på ”delstat”.
Det man valde var om ens representant i den sydtyska riksdagen i München skulle komma från Bayern, Baden, Württemberg, Hessen eller Fristaden Frankfurt. De olika delstaterna fick därefter mandat efter hur många procent av rösterna de fått – representanterna utsågs av respektive lands kungar.
Det fanns en stor tendens i det sydtyska förbundet att rösta på den delstat man själv kom från, vilket ledde till att Bayern höll ordförandeskapet nästan oavbrutet från 1872 till 1916.
Vissa andra sammanslutningar existerade, men var antingen förbjudna eller oförmögna att komma in i riksdagen. Det enda de tillåtna partierna (Christliche Partei och Liberale Freiheitspartei) kunde göra var att bedriva lobbyverksamhet samt lägga fram sina kandidater för kungarna i de respektive delstaterna i hopp om att de skulle skickas till München – något som ytterst sällan hände.
Officiellt höls de sydtyska riksdagarna i Münchner Residenz, men vanligtvis förlades de till Neuschwanstein
Den sydtyska riksdagen dominerades nästan helt av adelsmän som i mångt och mycket gick jordbrukets ärenden – faktum var att Österrike fick gripa in för att få riksdagen att godkänna utökad järnvägskonstruktion i landet – vilket ledde till att den sydtyska federationen förblev ett jordbruksland. De industrier som fanns producerade huvudsakligen för export till Österrike, vilket ledde till en snedvridning av den sydtyska industrin – de existerande fabrikerna producerade till exempel stål åt de österrikiska fabrikerna, men landet saknade en inhemsk vapen- och ammunitionsindustri.
Den Sydtyska Federationen gynnade vinodlingen
En viss lyftning skedde 1895, då ett fåtal industrimän – främst valda av Fristaden Frankfurt – tog sig in i riksdagen, men de fann sig snart i minoritet och tvingades skrinlägga sina vidlyftiga industrialiseringsplaner.
Last edited:
DEL V
År 1873 dog den franske kejsaren Napoleon III fridfullt i Versailles. Hans kista följdes till graven i invaliddomen av flera av Europas monarker, bland andra Oscar II av Sverige, Ludwig av Bayern och Franz Josef I av Österrike-Ungern. Han lades till vila bredvid sin farbror Napoleon I och sin kusin Napoleon II. Europa drog på sätt och vis en lättnadens suck när kistan sänktes i graven – Napoleon III som börjat bli reaktionär på senare år skulle efterträdas av sin son Napoleon IV, som de flesta antog var mer liberal.
Hans Kejserlige Majestät Napoleon IV
Resten av Europa började så smått vakna från sin mörka mardröm när 1870-talet gav vika för 1880-talet. En viss optimism började märkas över hela kontinenten, Rhenlandet började hämta sig från kriget och det nordtyska förbundet började stabiliseras politiskt allteftersom flera småpartier upplöstes eller gick upp i de stora partierna. År 1885 slutade slutligen det nordtyska politiska dödläget när Liberalerna bildade en majoritetsregering på bekostnad av de Konservativa och Socialisterna.
Politisk Enighet i den Nordtyska Riksdagen - Från filmen "Deutschland" (1935)
Nordtyska Förbundet hade länge närt en vilja till hämnd gentemot Frankrike, men det var först 1885 som något gjordes åt det. Armén började utökas och de första stegen mot en modern flotta gjordes. Politiska trevare gjordes gentemot Ryssland, som kände sig allt mer hotade av österrikiska ambitioner.
Allt var dock inte frid och fröjd i Europa. Napoleon IV gjorde snart kontinenten besviken genom att gå i sin faders fotspår och fortsätta bygga ut den redan stora franska krigsmakten samt slå hårt ned på liberalism och en alltmer framväxande socialistisk tendens – främst i det industrialiserade Rhenlandet.
Rhenlandets industriella tillväxt följdes och hindrades till viss mån av av arbetarprotester
Napoleon IV började också känna sig alltmer trängd av det brittiska imperiet som började möta hans flottupprustning samt gjorde framstötar i Afrikas inre. Napoleon IV hade satt som sitt mål att dominera hela Engelska Kanalens sydkust och därmed skapa en motvikt mot den traditionella brittiska överhögheten över denna vattenväg.
Han visste också att britterna aldrig skulle gå med på en fransk ockupation av Holland och Belgien, och att han skulle vara tvungen att slåss för det.
Den franska flottupprustningen följdes med oroliga ögon av britterna
År 1873 dog den franske kejsaren Napoleon III fridfullt i Versailles. Hans kista följdes till graven i invaliddomen av flera av Europas monarker, bland andra Oscar II av Sverige, Ludwig av Bayern och Franz Josef I av Österrike-Ungern. Han lades till vila bredvid sin farbror Napoleon I och sin kusin Napoleon II. Europa drog på sätt och vis en lättnadens suck när kistan sänktes i graven – Napoleon III som börjat bli reaktionär på senare år skulle efterträdas av sin son Napoleon IV, som de flesta antog var mer liberal.
Hans Kejserlige Majestät Napoleon IV
Resten av Europa började så smått vakna från sin mörka mardröm när 1870-talet gav vika för 1880-talet. En viss optimism började märkas över hela kontinenten, Rhenlandet började hämta sig från kriget och det nordtyska förbundet började stabiliseras politiskt allteftersom flera småpartier upplöstes eller gick upp i de stora partierna. År 1885 slutade slutligen det nordtyska politiska dödläget när Liberalerna bildade en majoritetsregering på bekostnad av de Konservativa och Socialisterna.
Politisk Enighet i den Nordtyska Riksdagen - Från filmen "Deutschland" (1935)
Nordtyska Förbundet hade länge närt en vilja till hämnd gentemot Frankrike, men det var först 1885 som något gjordes åt det. Armén började utökas och de första stegen mot en modern flotta gjordes. Politiska trevare gjordes gentemot Ryssland, som kände sig allt mer hotade av österrikiska ambitioner.
Allt var dock inte frid och fröjd i Europa. Napoleon IV gjorde snart kontinenten besviken genom att gå i sin faders fotspår och fortsätta bygga ut den redan stora franska krigsmakten samt slå hårt ned på liberalism och en alltmer framväxande socialistisk tendens – främst i det industrialiserade Rhenlandet.
Rhenlandets industriella tillväxt följdes och hindrades till viss mån av av arbetarprotester
Napoleon IV började också känna sig alltmer trängd av det brittiska imperiet som började möta hans flottupprustning samt gjorde framstötar i Afrikas inre. Napoleon IV hade satt som sitt mål att dominera hela Engelska Kanalens sydkust och därmed skapa en motvikt mot den traditionella brittiska överhögheten över denna vattenväg.
Han visste också att britterna aldrig skulle gå med på en fransk ockupation av Holland och Belgien, och att han skulle vara tvungen att slåss för det.
Den franska flottupprustningen följdes med oroliga ögon av britterna
Last edited:
Väldigt många bruna uniformer där i nordtyska riksdagen, liberalernas nya mode eller?
Intressant utveckling i alla fall, om det slutar som jag tror så skulle det vara intressant att prova på.
Intressant utveckling i alla fall, om det slutar som jag tror så skulle det vara intressant att prova på.
Vi får som sagt se...
Jag kommer att fixa en utvecklingsrapport i morgon. Något speciellt mina läsare vill se?
Jag kommer att fixa en utvecklingsrapport i morgon. Något speciellt mina läsare vill se?
Tja det vore intressant att se en någotsånär tydlig redogörelse över "Världstoppen", dvs hur de olika stormakterna står sig mot varandra ekonomiskt, diplomatiskt och militärt. Kolonierna vore också intressanta att då en glimt av.Zuckergußgebäck said:Vi får som sagt se...
Jag kommer att fixa en utvecklingsrapport i morgon. Något speciellt mina läsare vill se?
UTVECKLINGSRAPPORT IV
Asien är ganska intressant som det ser ut nu. Innan ni frågar vill jag bara påpeka att det faktiskt finns en bra anledning till att Japan äger en massa öar i området, vilken kommer att avslöjas förr eller senare.
Jag tjuvhåller fortfarande lite på Afrika, eftersom det inte skulle bli en så stor överraskning då, och det skulle kunna avslöja en hel del om hur uppsatsen fortsätter. Istället kan jag ge er en bild av de sydafrikanska partierna.
Asien är ganska intressant som det ser ut nu. Innan ni frågar vill jag bara påpeka att det faktiskt finns en bra anledning till att Japan äger en massa öar i området, vilken kommer att avslöjas förr eller senare.
Jag tjuvhåller fortfarande lite på Afrika, eftersom det inte skulle bli en så stor överraskning då, och det skulle kunna avslöja en hel del om hur uppsatsen fortsätter. Istället kan jag ge er en bild av de sydafrikanska partierna.
Vær litt tålmodig for de av oss som sover sent på Søndager, da
Dette virket fortsatt interessant, hvorfor eier Frankrike Indonesia? Kan vi få se hva som skjedde med Japan siden det er så stort?
Genial måte å bruke det nazibildet på
Dette virket fortsatt interessant, hvorfor eier Frankrike Indonesia? Kan vi få se hva som skjedde med Japan siden det er så stort?
Genial måte å bruke det nazibildet på