Strunt i Skandinavien. Det är i Asien sakerna händer 
Det kommer snart bli ett stort krig till!
Det kommer snart bli ett stort krig till! -
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Java? Det är mycket folk det. Och Japan har väldigt mycket områden redan, lär vi se "slaget om Karlifornien" 1940-41?
Det finns vissa saker man inte får diskutera på forumet. Dessutom pratar vi om trettio år, inte två.Snake IV said:
Jga antyde inte att det var mer än förflyttningar. Även Europeska motbjudande typer hade till att börja med planer ppå att förflytta folk.
Jag tror jag skär ner antalet lite. Om man skulle förflytta den nuvarande javanesiska befolkningen skulle man behöva flytta 4.7 miljoner människor om året i 26 år.
(dessutom menade jag att det var jag som i uppsatsen undvek vissa förbjudna ämnen som annars kunde förklarat en hel del)
(dessutom menade jag att det var jag som i uppsatsen undvek vissa förbjudna ämnen som annars kunde förklarat en hel del)
DEL LXV
Den knappa valförlusten i 1924 års val och den katastrofala tillbakagången år 1928 övertygade Charles de Gaulle om att Front Française behövde något mer än bara en vagt formulerad idé om att återta nationens förlorade är – de behövde en ideologi.
Gaullismen – eller som den nu kallas; nationalgaullismen – tog inledningsvis form som en konservativ ideologi bland många andra, men absorberade snabbt Mussolinis och de italienska fascisternas idéer om korporatism och nationellt broderskap. Enligt de Gaulle skulle det franska folket vara som en enda människa – en enhet utan klasser och förenade i tron på ett ljusare framtida Frankrike, som skulle ta ut sin hämnd på de som förödmjukat henne.
Denna korporatismiska revanschism var dock bara en del i Gaullismens svårförståeliga värld. De Gaulle visste att de olika högerrörelsernas splittring hade lett till den knappa förlusten år 1924, och ansåg att de var tvungna att enas om de skulle ha någon chans år 1932, och helst skulle de enas bakom Front Françaises fana. För att uppnå detta krävdes dock stora förändringar inom Gaullismen, så att den även passade för rörelser som Action Française och Croix-de-Feu. I ett möte år 1930 gick de Gaulle hårt fram mot de mindre partierna, och påstod att Front Française var den enda vägen mot seger och ett stolt Frankrike. I utbyte mot att de olika partierna gick upp i Fronten skulle han adoptera delar av deras partiprogram.
Det första partiet som beslutade sig för att gå upp i Front Française var Charles Maurras Action Française, och i utbyte antog de Gaulle deras kärnfråga, vilket skulle göra Gaullismen till en av världshistoriens värsta rörelser; Nationalintegralismen.
Charles Maurras var integralismens främsta förspråkare i Frankrike
Inledningsvis var integralismen en ideologi som förespråkade en decentraliserad katolsk kyrka där de olika delarna själva fick bestämma vilket styrelseskick de skulle ha – integralismen sade nämligen att länders optimala styrelseskick varierade beroebde på landets kultur. I och med den Italienska Fascismens fall och uppsugande i den katolska kyrkan fick integralismen dock ett mycket mörkare ansikte. Under ledning av Mussolini och den österrikiske kardinalen Theodor Innitzer bröts en sidogren av integralismen loss, nämligen nationalintegralismen, en ideologi centrerad runt korporatism och religiös överlägsenhet. Det var denna ideologi som Front Française tog över från Charles Maurras, en ideologi som visserligen inte stöddes av Pius XI, men väl stora delar av vatikanen.
Det tog inte lång tid för de Gaulle att inlemma integralismen i sitt eget program, och Front Française började snabbt få en alltmer religiös framtoning när de Gaulle började förespråka ett katolskt världsvälde lett av påven. Hjärnan bakom nationalintegralismens inlemmande i Gaullismen var dock inte de Gaulle själv, utan det var gaullisten och rasbiologen Alexis Carrel som adapterade den för att passa den nya ideologins syften. Carrel menade att de ickekatolska religionernas utövare främst var genetiskt underlägsna människor, vilka tack vare en okontrollerad genetisk mutation inte klarade av att se felet i sina ”religioner”. Denna muterade gen fanns tack och lov inte hos Centraleuropas befolkning, och det var därför som de fortfarande var sanna katoliker. Dessa genetiskt underlägsna människor var enligt Carrel inte värdiga något bättre än kanske psykvård, men helst borde de deporteras långt bort, kanske till Sibirien eller Ekvatorialafrika, där enorma steriliseringsprogram samt deras genetiska underlägsenhet borde resultera i deras snabba undergång, något som skulle lämna en genetiskt perfekt katolsk herreras som skulle bygga en ny och bättre värld.
Alexis Carrel har kategoriserats som en av världshistoriens ondskefullaste män
Carrel ansåg själv att av dessa ”genetiskt perfekta” människor var fransmännen de optimala, följda av italienarna, och att dessa därför borde styra över de mindre genetiskt lyckligt lottade katolikerna, som dock ändå var tusentals gånger bättre än ickekatoliker. Längst ner på stegen placerade han icke-katolska ”kristna”, särskilt protestanter, vilka han ansåg ha en ”helt vedervärdig” genetisk uppsättning, som bara hittades ”i de extrema norra delarna av det norra halvklotet”.
Dessa teorier om genetisk underlägsenhet adopterades på ett mer jordnära plan av de Gaulle själv, som påstod att Världskriget endast varit en enda stor icke-katolsk konspiration för att krossa drömmen om ett katolskt gudsrike, och som ett exempel på detta nämnde han den Tyska Federationen, Storbritannien, Serbien, Ryssland och det holländska upproret i slutet av kriget som delar av den stora protestantiska konspirationen. Lämpligt nog valde han att ignorera det faktum att Spanien och Italien gärna velat vara med på ett hörn och stycka Frankrike. Likaså drog han upp det faktum att president Gaston Doumergue, som skickat ner Frankrike i hyperinflationens spiral var protestant. Gaullismens huvudteser formulerades i de Gaulles berömda Gaullisttal (1932), varifrån utdraget nedan är hämtat.
De Gaulle håller sitt gaullisttal
När det kom till Gaullismens symboler valde de Gaulle att använda de gamla nordiska runorna, vilka han påstod först ha kommit från frankernas gamla rike. Som Front Françaises symbol valde han ett Fehu, den första bokstaven i Futharken och som fonetiskt motsvarade ett F. Fehu betyder bokstavligt talat ”boskap, rikedom” (på vikingatiden var dessa i princip samma sak), och rikedom var en av de egenskaper de Gaulle ville att Front Française skulle förknippas med, dessutom betydde F-et naturligtvis även ”France”, och dök så småningom upp lite varstans, även i rörelsens flagga och armbindel. Även andra organisationer, som säkerhetsstyrkan EP (Escouades de Protection) adopterade runor som sin symbol.
Front Françaises flagga, med Fehu
Från och med år 1930 förändrades även Frontens interna organisation, bland annat fastställdes de Gaulles position som obestridd ledare, eller ”guide” inom partiet, som också blev mer och mer disciplinerat allteftersom det svällde med desperata människor som förlorat arbete och hem på grund av depressionen. Under månaderna som ledde fram till valet 1932 hölls flera Gaullistiska massmöten – en demonstration i militärisk disciplin, där tusentals människor marscherade i takt till det taktfasta ropet av ”Vive de Gaulle” och till ljudet av ”Morgondagen Tillhör Oss”, Frontens kampsång.
Ett gaullistiskt massmöte. Klicka på bilden för att höra "Morgondagen Tillhör Oss" på engelska
Dagen innan valet marscherade uppemot hundra tusen gaullister, främst från den gaullistiska arbetarorganisationen SPG (Syndical Professionnell de Gaulliste) genom Paris gator, en styrkedemonstration som upprepades på kvällen efter valet. Morgonen därpå stod det klart att Frankrike aldrig skulle bli vad hon varit – Front Française hade fått 72 % av rösterna i Frankrike. Folk gick ut på gatorna, dansade, sjöng och hurrade, precis som de gjort när Världskriget var slut. Den tredje franska republikens flagga revs ner, och de Gaulle förklarade att ett nytt Frankrike hade fötts ur det gamlas aska. Den fjärde republiken hade tagit den gamlas plats. Fehun vajade stolt över Paris gator.
Den knappa valförlusten i 1924 års val och den katastrofala tillbakagången år 1928 övertygade Charles de Gaulle om att Front Française behövde något mer än bara en vagt formulerad idé om att återta nationens förlorade är – de behövde en ideologi.
Gaullismen – eller som den nu kallas; nationalgaullismen – tog inledningsvis form som en konservativ ideologi bland många andra, men absorberade snabbt Mussolinis och de italienska fascisternas idéer om korporatism och nationellt broderskap. Enligt de Gaulle skulle det franska folket vara som en enda människa – en enhet utan klasser och förenade i tron på ett ljusare framtida Frankrike, som skulle ta ut sin hämnd på de som förödmjukat henne.
Denna korporatismiska revanschism var dock bara en del i Gaullismens svårförståeliga värld. De Gaulle visste att de olika högerrörelsernas splittring hade lett till den knappa förlusten år 1924, och ansåg att de var tvungna att enas om de skulle ha någon chans år 1932, och helst skulle de enas bakom Front Françaises fana. För att uppnå detta krävdes dock stora förändringar inom Gaullismen, så att den även passade för rörelser som Action Française och Croix-de-Feu. I ett möte år 1930 gick de Gaulle hårt fram mot de mindre partierna, och påstod att Front Française var den enda vägen mot seger och ett stolt Frankrike. I utbyte mot att de olika partierna gick upp i Fronten skulle han adoptera delar av deras partiprogram.
Det första partiet som beslutade sig för att gå upp i Front Française var Charles Maurras Action Française, och i utbyte antog de Gaulle deras kärnfråga, vilket skulle göra Gaullismen till en av världshistoriens värsta rörelser; Nationalintegralismen.
Charles Maurras var integralismens främsta förspråkare i Frankrike
Inledningsvis var integralismen en ideologi som förespråkade en decentraliserad katolsk kyrka där de olika delarna själva fick bestämma vilket styrelseskick de skulle ha – integralismen sade nämligen att länders optimala styrelseskick varierade beroebde på landets kultur. I och med den Italienska Fascismens fall och uppsugande i den katolska kyrkan fick integralismen dock ett mycket mörkare ansikte. Under ledning av Mussolini och den österrikiske kardinalen Theodor Innitzer bröts en sidogren av integralismen loss, nämligen nationalintegralismen, en ideologi centrerad runt korporatism och religiös överlägsenhet. Det var denna ideologi som Front Française tog över från Charles Maurras, en ideologi som visserligen inte stöddes av Pius XI, men väl stora delar av vatikanen.
Det tog inte lång tid för de Gaulle att inlemma integralismen i sitt eget program, och Front Française började snabbt få en alltmer religiös framtoning när de Gaulle började förespråka ett katolskt världsvälde lett av påven. Hjärnan bakom nationalintegralismens inlemmande i Gaullismen var dock inte de Gaulle själv, utan det var gaullisten och rasbiologen Alexis Carrel som adapterade den för att passa den nya ideologins syften. Carrel menade att de ickekatolska religionernas utövare främst var genetiskt underlägsna människor, vilka tack vare en okontrollerad genetisk mutation inte klarade av att se felet i sina ”religioner”. Denna muterade gen fanns tack och lov inte hos Centraleuropas befolkning, och det var därför som de fortfarande var sanna katoliker. Dessa genetiskt underlägsna människor var enligt Carrel inte värdiga något bättre än kanske psykvård, men helst borde de deporteras långt bort, kanske till Sibirien eller Ekvatorialafrika, där enorma steriliseringsprogram samt deras genetiska underlägsenhet borde resultera i deras snabba undergång, något som skulle lämna en genetiskt perfekt katolsk herreras som skulle bygga en ny och bättre värld.
Alexis Carrel har kategoriserats som en av världshistoriens ondskefullaste män
Carrel ansåg själv att av dessa ”genetiskt perfekta” människor var fransmännen de optimala, följda av italienarna, och att dessa därför borde styra över de mindre genetiskt lyckligt lottade katolikerna, som dock ändå var tusentals gånger bättre än ickekatoliker. Längst ner på stegen placerade han icke-katolska ”kristna”, särskilt protestanter, vilka han ansåg ha en ”helt vedervärdig” genetisk uppsättning, som bara hittades ”i de extrema norra delarna av det norra halvklotet”.
Dessa teorier om genetisk underlägsenhet adopterades på ett mer jordnära plan av de Gaulle själv, som påstod att Världskriget endast varit en enda stor icke-katolsk konspiration för att krossa drömmen om ett katolskt gudsrike, och som ett exempel på detta nämnde han den Tyska Federationen, Storbritannien, Serbien, Ryssland och det holländska upproret i slutet av kriget som delar av den stora protestantiska konspirationen. Lämpligt nog valde han att ignorera det faktum att Spanien och Italien gärna velat vara med på ett hörn och stycka Frankrike. Likaså drog han upp det faktum att president Gaston Doumergue, som skickat ner Frankrike i hyperinflationens spiral var protestant. Gaullismens huvudteser formulerades i de Gaulles berömda Gaullisttal (1932), varifrån utdraget nedan är hämtat.
De Gaulle håller sitt gaullisttal
När det kom till Gaullismens symboler valde de Gaulle att använda de gamla nordiska runorna, vilka han påstod först ha kommit från frankernas gamla rike. Som Front Françaises symbol valde han ett Fehu, den första bokstaven i Futharken och som fonetiskt motsvarade ett F. Fehu betyder bokstavligt talat ”boskap, rikedom” (på vikingatiden var dessa i princip samma sak), och rikedom var en av de egenskaper de Gaulle ville att Front Française skulle förknippas med, dessutom betydde F-et naturligtvis även ”France”, och dök så småningom upp lite varstans, även i rörelsens flagga och armbindel. Även andra organisationer, som säkerhetsstyrkan EP (Escouades de Protection) adopterade runor som sin symbol.
Front Françaises flagga, med Fehu
Från och med år 1930 förändrades även Frontens interna organisation, bland annat fastställdes de Gaulles position som obestridd ledare, eller ”guide” inom partiet, som också blev mer och mer disciplinerat allteftersom det svällde med desperata människor som förlorat arbete och hem på grund av depressionen. Under månaderna som ledde fram till valet 1932 hölls flera Gaullistiska massmöten – en demonstration i militärisk disciplin, där tusentals människor marscherade i takt till det taktfasta ropet av ”Vive de Gaulle” och till ljudet av ”Morgondagen Tillhör Oss”, Frontens kampsång.
Ett gaullistiskt massmöte. Klicka på bilden för att höra "Morgondagen Tillhör Oss" på engelska
Dagen innan valet marscherade uppemot hundra tusen gaullister, främst från den gaullistiska arbetarorganisationen SPG (Syndical Professionnell de Gaulliste) genom Paris gator, en styrkedemonstration som upprepades på kvällen efter valet. Morgonen därpå stod det klart att Frankrike aldrig skulle bli vad hon varit – Front Française hade fått 72 % av rösterna i Frankrike. Folk gick ut på gatorna, dansade, sjöng och hurrade, precis som de gjort när Världskriget var slut. Den tredje franska republikens flagga revs ner, och de Gaulle förklarade att ett nytt Frankrike hade fötts ur det gamlas aska. Den fjärde republiken hade tagit den gamlas plats. Fehun vajade stolt över Paris gator.
Last edited:
Inte så otroligt som det verkar - Frankrike hade flertalet fasciströrelser under vår tidslinje, till exempel Action Francaise.Tayya said:
Inte alls otroligt, du har skickligt bytt ut vårt Tyskland mot Frankrike. Jag hade förväntat mig det här.
Det är som sagt inte otroligt att nåt sånt skett i ett annat land. Bra uppdatering. Nu gäller det bara att skapa ett annat slut än det som skedde i Andra Världskriget. Må jag föreslå en fransk vinst som senare blir till det bättre genom en revolution eller liknande?
Jajamensan. Ifall du nu inte menar att du skall skicka in Gud i en form av nån maskin och fixa allt :rofl:Zuckergußgebäck said: