• We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Jag som hade tänkt föreslå dig som årets svenska AAR skrivare 2006...
 
Zuckergußgebäck said:
Det säger du bara för att göra mig glad. :(
barata emot en komplimang i stället zucker, jag tror att vi alla håller med Sling Shot :)
denna AAR äger
 
Om den inte var bra så skulle jag ha röstat på någon annan i ACA, som...., eh...., ok jag läser ingen annan AAR som hade passat i den kategorin, men min poäng står fast.
 
Zucker, skär dig i armen eller något om du tycker synd om dig själv. Men denna AAR är skitbra, inse fakta!
 
DEL LVII

Från att ha varit en stabil monarki under Napoleon IV kastades plötsligt Frankrike in i en spiral av våld och anarki, något som späddes på av influensaepidemin. Kommunister under ledning av kommunistpartiet SFIOs Ludovic-Oscar Frossard förklarade med stöd av delar av Franc-Gardet och hemvändande radikaliserade frontsoldater Arbetarkommunen Frankrike i början på februari, och tog snabbt över stora delar av landet varifrån de tänkte sprida den kommunistiska revolutionen över Europa.
Napoleon V försökte desperat slå ner upproren med hjälp av frontsoldater som inte radikaliserats och bildat soldatråd, men fann sig snart överväldigad och tvangs fly Paris tillsammans med sin mor, den danska prinsessan Thyra för att möta Napoleon IV i Schweiz.

arbetarkommunenfrankrike.jpg

Kommunen på sin höjdpunkt

De franska frikårerna, som de icke-kommunistiska frontsoldaterna kallade sig, lyckades faktiskt slå tillbaka mot kommunisterna och förhindra dem att bryta sig ut från det industrialiserade norra Frankrike där de hade sin bas. Koalitionen ansåg att fortsatt anarki i Frankrike inte var bra varken för hemmaopinionen eller ekonomin, och beslutade därför att anfalla in i Frankrike till stöd för frikårerna. I juni 1919 anföll en ström av koalitionstrupper över den franska gränsen, anslöt sig till frikårerna och började trycka tillbaka kommunisterna, en uppgift som hjälptes av att kommunen förlorat folkets stöd på grund av de utdragna striderna.
Mot slutet av året hade koalitionen säkrat större delen av norra Frankrike, och Arbetarkommunen förde en tynande tillvaro i Paris och Toulouse, vilka snart belägrades av koalitionens styrkor och föll efter blodiga gatustrider i början av 1920.

En interimsregering under ledning av Gaston Doumergue hade satts upp i den tyska federationen redan år 1919, och det var också den som skrev under freden i Trier samma år. Nu kunde denna regering äntligen ta plats i Paris och försöka binda ihop såren efter kriget och den misslyckade kommunistiska revolutionen, något som Gaston Doumergue visade sig vara alldeles fel person att göra. Doumergue hade ett antal bra idéer, men han fann sig bunden av koalitionen som inte önskade se ett starkt Frankrike igen, något som resulterade i att den tredje franska republiken fick en konstitution som var en nästan exakt kopia av den gamla nordtyska konstitutionen från 1871, vilken gav fullt rum åt småpartier och ineffektiva minoritetsregeringar. Vissa röster höjdes att återkalla Napoleon V från sin självpåtagna exil i Schweiz och göra honom till en konstitutionell monark, men man fann att detta förslag saknade stöd hos segermakterna, vilket gjorde det ogenomförbart.

doumergue.jpg

Gaston Doumergue fick skulden för frankrikes hyperinflation

Det enorma krigsskadeståndet som Frankrike skulle betala till koalitionen samt det faktum att den franska monarkin köpt krigsmaterial på krita ända sedan 1915 och att dessa enorma summor nu skulle återbetalas resulterade i att de franska pengareserverna snart tog slut och att regeringen Doumergue fick sätta snurr på tryckpressarna, med resultatet att den franska inflationen skenade iväg. Som en fotnot kan nämnas att Doumerge var protestant.

Det var mitt i den här finansiella krisen som en ung kapten återvände hem från en sexårig fångenskap i ett läger i Ostpreussen, han hette Charles de Gaulle. Hans far var Henri de Gaulle, mannen som val kommendant i Alger under Fashodakriget och oförskyllt fick skulden för alla förseningarna. Charles själv togs till fånga av tyska trupper under slaget vid Harburg när den franska armén försökte korsa Elbe i juni 1914. Den trettioårige kaptenen hade aldrig upplevt något annat än franska framryckningar, något som kom att forma hans bild av verkligheten.

Under den finansiella krisen efter den franska regeringens oförmåga att betala tillbaka sina skulder bildades ett antal nya högerextrema partiet, bland annat Charles Maurras Action Française, soldatorganisationen Croix-de-Feu samt parfymtillverkaren François Cotys Front Française. Av okänd anledning valde den unge kaptenen att gå med i just Front Française – kanske för att dess högkvarter låg närmast det hotell i Paris där han bodde (!).

degaulle1920.jpg

Charles de Gaulle strax efter hemkomsten till Frankrike

De Gaulle (medlem 1007) blev snart en inflytelserik person inom Front Française där han med sina eldiga tal rackade ner på alla de som enligt honom hade ”förrått” Frankrike och hindrat henne från att uppnå den slutgiltiga segern i Europa. Partiets led svällde ständigt under 1920 och 1921, och inför valet 1922 lyckades de Gaulle i en smart kupp få Coty att träda åt sidan för att släppa fram honom som partiets presidentkandidat.

Det enda partiet som hade något som helst chans att stå emot Front Française i valet var Parti Modere-Conservative, en sammanslagning av Externalister och Internalister. I ett försök att stjäla något av de Gaulles image som ”frontsoldat” nominerade partiet den 64-årige före detta generalmajoren Philippe Pétain. Pétain hade tjänstgjort framgångsrikt under både Fashodakriget och Världskriget, där han hade lett trupper först i offensiven mot Berlin och sedan vid Weserfronten, vid vilken han snabbt stigit i graderna. Det hade till och med funnits visst prat om att göra honom till fransk stabschef istället för Robert Nivelle.

Samtliga partier gick till val på bekämpandet av inflationen och skapandet av nya jobb – den enda skillnaden var att de Moderata Konservativa ville bevara freden, medan extremhögern ville rusta och ta tillbaka den plats i solen som Frankrike förlorat.
Högerns stora problem var att de var splittrade i många småpartier som ofta grälade inbördes och som inte kunde nå en gemensam plattform, medan de Moderata Konservativa gjorde gemensam sak med liberalerna. Ytterligare en svårighet var att varken Front Française eller de andra högerpartierna hade någon direkt ideologi.
Denna splittring bidrog till att Front Française visserligen fick 34% av rösterna, men att de dramatiskt överskuggades av de Moderata Konservativa och de Liberala som tillsammans fick 57% av rösterna – Pétain kunde bilda regering.

petain.jpg

Petain på en valaffisch där han ropar efter en [ekonomisk] nationell revolution

Valet i november 1922 övertygade Charles de Gaulle om att splittringen inom de olika högerpartierna var tvungen att upphöra, samt att en officiell ideologi måste upprättas.

Philippe Pétain satte omedelbart igång med att sanera den franska ekonomin. Den gamla Francen förklarades ogiltig från och med den första januari 1923 och ersattes istället med Franc Noveau – i folkmun kallad Petainfranc. För att garantera värdet hos den nya valutan satte Pétain stora landområden i Frankrike och Algeriet som säkerhet, och utverkade dessutom ett tillfälligt stopp för utbetalningarna av krigsskadeståndet, vilket tillät de franska tryckpressarna att sluta snurra.

kakelugn.jpg

Inte längre nödvändigt

Denna återhämtning efter 1919-1923 års hyperinflation signalerade början till slutet för Front Françaises första guldålder, folket blev mindre desperat, och de flesta blev övertygade i det visa att rösta på Philippe Pétain; i valet 1926 fick Front Française 4,3% av rösterna. Likväl hade detta skakat det franska folket i grundvalarna, och de kände ett stort förakt för de liberaler som kastat ner dem i hyperinflationen, samt de bankirer och affärsmän som de kände hade tjänat på folkets olycka. Än var det inte över.
 
Last edited:
ah, vilken underbar läsning! Det är lika trevligt, spännande och underhållande varje gång!
 
Känns som de Gaulle är hitler, men vad händer med kejsaren? Kan det hända något där måntro? Förresten, fanns spansk-amerikanska kriget med i ngt kapitel?
 
Van der Gent said:
Förresten, fanns spansk-amerikanska kriget med i ngt kapitel?
Nämndes kort i kapitlet där Spanien går med i Fashodakriget.
 
Nu skriver du så att tangenterna flyger ju :D BRA JOBBAT ;)
 
SKITBRA ZUCKER!
en per dag, sa du inte att det var omöjligt? :p