• We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Wetew said:
Men du har ju ledigt som alla andra väl? Då är ju en om dan inget jobb alls. Det är ju bara att börja planera nu :D
Har familjen att tänka på också, samt godis. Ingen överlever utan godis.
 
DEL LIV

1918-1919.jpg

Fronten vid Österrikes kapitulation

I Frankrike inleddes 1918 med att Napoleon IV avskedade den externalistiske och allt med impopuläre premiärministern Gabriel Hanotaux för att ersätta honom med militaristen och generalmajoren Maxime Weygand, i hopp om att denne bättre skulle kunna vända krigslyckan tillsammans med den nye stabschefen Robert Nivelle. Det är dock onödigt att säga att militaristerna saknade stöd i parlamentets båda kammare, och det faktum att de nu ursinniga externalisterna gaddade ihop sig med resten av oppositionen i motstånd mot Weygands regering gjorde att det blev omöjligt för Weygand att styra de dagliga affärerna – om man undantar krigsaffärerna, vilka genom en lag från 1915 inte krävde parlamentets godkännande. Därmed bestämde sig Weygand efter ett antal trevande försök för att inte röra till den inrikespolitiska situationen i Frankrike, utan istället helt inrikta sig på att föra kriget till ett för Frankrike lyckligt slut – en inte helt lätt uppgift vid den tiden.

weygand.jpg

Maxime Weygand (mil) blev ny fransk premiärminister

Weygands första direktiv var att inleda fullskalig rekrytering av alla de olika folkslag inom Frankrike som tidigare inte inkallats – det gällde bland annat Flamländare, Holländare och Tyskar. Dessa ”icke-fransmän” sattes upp i förband som skiljde sig i storlek från regementen upp till divisioner tillsammans med de fransmän som på grund av ålder eller fysiska handikapp inte tidigare inkallats. Dessa män som gick under den samlande beteckningen Franc-Garde fick oftast bristfällig träning och gamla gevär som snabbt plockats ut ur depåer där de tidigare legat och samlat damm. Tack vare Weygands initiativ kunde den franska armén snabbt svälla med uppemot två miljoner man tills juli 1918, då koalitionen inledde sin offensiv vid Ems i samband med offensiven på Balkan.

Likväl var koalitionens ledare säkra på seger när de den tjugofjärde juli, två dagar efter att offensiven på Balkan startats, inledde sin offensiv vid Ems, med målet att totalt bryta de franska försvarslinjerna, rensa allt område öster om Rhen på franska trupper och falla in i Holland, något som skulle tvinga fransmännen att kapitulera, ett inte alltför otroligt scenario, då det franska folket nu inte bara var på svältgränsen, utan faktiskt svalt på gatorna.

Weygand väntade sig – trots kejsarens förväntningar – inte att kunna hålla koalitionen utanför Frankrikes gränser, och absolut inte att hålla dem vid Ems, han började därför också att göra vissa förberedelser för en stridande reträtt mot Rhen, där han hoppades kunna tillfoga fienden så stora förluster att Frankrike skulle kunna få fram inte en seger, men väl en ärbar fred. Den här synen delades inte av Robert Nivelle, som förde befäl över trupperna vid Ems, och Weygands direktiv om att förbereda armén för en stridande reträtt följdes endast delvis.

Anfallet på Ems gick helt som planerat – de franska styrkorna, trots att de hade mycket mer mat än folket i Frankrike, kapitulerade i massor, och de icke-franska medlemmarna i Franc-Garde lade i bästa fall ner sina vapen och kapitulerade, och i värsta fall hjälpte de koalitionstrupperna genom att ta till vapen mot franska trupper. Situationen hjälptes inte av att Nivelle inte gjort några som helst förberedelser för den stridande reträtt som Maxime Weygand föreställt sig skulle ske. Franc-Gardets opålitlighet gjorde sig också känd - i en spektakulär kupp tog en brigad holländska Franc-gardister över Amsterdam den fjärde september, då koalitionstrupper redan stod vid Zuiderzee öster om Meppel.

grns.jpg

Amerikanska trupper korsar den holländska gränsen


Oskar von Hutier, befälhavare över den tredje nortyska armén, en styrka med uppdrag att storma Groningen och korsa Waddenzee för att anfalla provinsen Nordholland och rycka så långt söderut som Amsterdam, sammanfattade det hela i sina memoarer med: ”Vi tyskar hade fått uppleva ockupationens hemskhet under fyra år; hur jag önskar att det var fransmän och inte holländare som stod vid vägkanten och såg hur våra trupper marscherade förbi”

Vid början av september stod fronten vid den holländska delen av Rhen, och von Hindenburg beslutade att avsluta offensiven för att låta Napoleon IV söka vapenstillestånd.
Maxime Weygand ansåg precis som von Hindenburg att Frankrike nu inte hade något annat val än att söka fred med koalitionen, med kejsaren vägrade och avskedade istället Weygand den andra oktober för att istället utse sin son Napoléon Louis Chrétien Eugène Bonaparte som premiärminister. Detta fick de allierade att inleda ytterligare en offensiv i november – den här gången in i det franskockuperade Rhenlandet. Samma historia upprepade sig där med ett franskt sammanbrott och reträtt västerut till Rhen, där nordtyska och före detta sydtyska trupper korsade floden och intog Straßburg och Metz lagom till jul.

NapoleonV.jpg

Napoléon Louis Chrétien Eugène Bonaparte ersatte Weygand som premiärminister

Den tredje januari gick koalitionens gemensamma högkvarter ut med en förklaring där de hotade Frankrike med ytterligare en offensiv och total ockupation om de inte bad om vapenstillestånd. Till och med kronprins Napoléon insåg det meningslösa i att fortsätta kriget - inte nog med att koalitionsarméerna hade korsat Rhen, de hade också ockuperat hela Bretagne och hotade att bryta ut på den franska slätten, och i Katalonien var franska trupper på full reträtt - och rådde sin fader att kasta in handduken innan koalitionens arméer nådde Paris. Enligt ett ögonvittne lär då Napoleon IV ha lämnat över ett dokument till sonen med orden ”så dör drömmen” innan han lämnade palatset och tog tåget till Schweiz – dokumentet var en abdikation.

Det enda som återstod för den man som nu teoretiskt sett var Napoleon V var att be om vapenstillestånd med koalitionen, något som också skedde i von Hindenburgs privata järnägsvagn i Schwarzwald den femtonde januari 1919. Klockan tolv nästa dag tystnade vapnen för första gången på nästan fem år, och freden spred åter sina vingar över den sönderrivna europeiska kontinenten.

1919-1919.jpg

Fronten vid Frankrikes kapitulation
 
Last edited:
Bra uppdatering. Men detta innebär väl inte slutet :(
 
Stakans Frankrike. :( Ska bli intressant att se gränserna. Sen veta hur det går under mellankrigstiden.

Ska det stå Europe 1914 på din karta över 1918/1919?
 
jaja, jag vill se en uppdtaering innan kvällen!
 
Van der Gent said:
jaja, jag vill se en uppdtaering innan kvällen!
Jag med! Stackars Frankrike. :(

Att VdGs 'holländska elittrupper' var usla tyckte jag var kul. :p
 
Jag som trodde jag skulle få föra befäl över dom. :(

generallöstjnat Van der Gent, skill 3,
 
DEL LV

Freden i Europa mottogs lika entusiastiskt år 1919 som kriget hade mottagits år 1914 – folk gick ut på gatorna, dansade och sjöng. I den Nordtyska – numera kort och gott Tyska -Federationen firades freden ungefär som seger vid Brandenburg vis slutet av 1914 hade firats, men istället för ”Was ist des Deutschen Vaterland?” sjöng man slutstycket av Beethovens nionde symfoni med Schillers ”An die Freude”, och i Paris förklarade den franska socialismens ledare Jean Jaures att ”mänskligheten nu har lärt sig en läxa den skulle ha lärt sig för flera tusen är sen, när Pyrrhus såg ut över slagfältet vid Asculum och sade ’ En sådan seger till och jag är förlorad’”.
Trots allt jublet och firandet låg en tung skugga över Europa, nämligen vetskapen om att närmare tio miljoner människor hade dött i ett krig som startat över ett obskyrt sydeuropeiskt kungadöme. ”Aldrig mera krig” blev tidens slagord.

hurra.jpg

...Alle Menchen werden Brüder...

För de olika staternas ledare återstod endast att sluta fred mellan de olika stridande nationerna, något som också skedde under hela 1919. Med det Osmanska riket bekräftades endast stilleståndsavtalet i Mudros, samt ytterligare ett antal klausuler om Greklands annektering av Edirne och skapandet av Fristaden Konstantinopel under rysk kontroll – alla försök från italienarna och grekerna att annektera delar av Anatoliens kuster förhindrades av ryssarna, som befäste sin kontroll över Armenien och tog kontrollen över ett antal viktiga turkiska hamnar.

Österrike-Ungern-Serbien sprängdes i freden i Potsdam upp i ett antal mindre nationer - Tjeckoslovakien, Ungern och Österrike. De serbo-kroatiska länderna som stått under österrikisk kontroll annekterades till kungadömet Serbien, som bytte namn till Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike, allt enligt panslavismens principer. Italien annekterade Sydtyrolen, Rumänien Transsylvanien, Tyska Federationen Sudetlandet och Ryssland Galizien. Trieste blev en fristad under koalitionens kontroll.
Bulgarien kom undan ganska lätt – hon tvingades återlämna alla erövringar hon gjort under kriget samt avträda Trakien till Grekland, samt ett antal mindre territorier till Serbien.

trier.jpg

Hermann Göring (ockupationschef för Sydtyskland), Franz von Papen och Maria I vid fredsförhandlingarna i Trier

Frankrike fick sin släng av sleven i Trier – platsen för den seger som skapade början på den franska världsmakten. Förutom ett antal regulationer angående handel och sjöfart påtvingades Frankrike följande eftergifter på den europeiska kontinenten:

  • Tyska Federationen annekterade Rhenlandet, Elsass-Lothringen, Luxemburg samt området runt städerna Klazienaveen, Enschede, Venlo och Spa.
  • Italien annekterade de områden som de avträtt till Frankrike i avtalet i Plombières år 1858 samt Korsika.
  • Spanien annekterade Andorra samt allt territorium söder om floden Adour, plus en korridor fram till enklaven Llivia.
  • Storbritannien skulle ockupera Cherbourg, Dieppe och Calais i femtio år
  • Schweiz annekterade staden Morteau och omkringliggande territorier.
  • De territorier som innan 1898 utgjort Nederländerna och Belgien slogs ihop med departementen Nord och Pas-de-Calais för att bilda Nederländernas Förenade Provinser.
  • Bretagne och Provence blev självständiga republiker under koalitionens beskydd

KopiaavEuropa1936-1.jpg


I Afrika skedde också stora omändringar: Italien annekterade Tunisien, medan Spanien annekterade franska Marocko. Storbritannien tog kontroll över resten av de spanska kolonierna, med undantag för Algeriet, Mauretanien, Mali, Burkina Faso och Niger, vilket blev en frihandelszon formellt under fransk överhöghet. Oran, Alger och ett antal andra städer längs kusten blev fristäder under koalitionens kontroll.
Samtliga franska kolonier i Asien annekterades av Japan.

afrika1920.jpg


I Nordamerika var situationen något knepigare – USA insisterade nämligen på ersättning för sina krigsinsatser på den före detta dominionen Quebecs bekostnad – något som både britter och kanadensare var emot. President Hughes svarade med att helt sonika annektera allt territorium söder om St. Lawrencefloden till USA – inkluderande de områden som tillhört dominionen Kanada innan kriget men som rest sig i uppror mot imperiet.

Situationen löstes genom skicklig diplomati – bland annat lovades de delar som tidigare varit kanadensiska en egen stat och USA skulle betala skadestånd till både London och Ottawa, men ändå behålla de territorier de annekterat. Resten av Quebec blev en brittisk kronkoloni, och överlämnades inte till Kanada förrän 1924.

nordamerika1920-1.jpg


I övrigt begränsades den franska krigsmakten enormt – bland annat förbjöds stormvagnar och militära flygplan helt tillsammans med tungt artilleri, gas och högre befälsutbildning. All ny fransk militärutrustning skulle undersökas av en kommission som utsetts av koalitionen, och Frankrike skulle betala ett krigsskadestånd motsvarande 226 miljarder francs enligt 1914 års växelkurs i antingen pengar eller råvaror. Ytterligare en förödmjukelse för Frankrike var det faktum att freden i Trier – främst på Balkanstaternas inrådan – lade hela skulden för krigsutbrottet på Frankrike.

tank.jpg

Förbjudet

Slutligen lades grunden för en internationell organisation som skulle medla i konflikter och se till att det aldrig blev krig i Europa igen - det blev Nationernas Koalition (Coalition of the Nations).
 
Last edited:
Fint, men vad är det för fel på lite in-game bilder? :(
 
Han kör inte ett spel! Det är 100% fiktion.

Frederna påminner lite om Versailles, eller hur? Känns upplagt för WWII...
Med en stor skillnad: Var är Polen?
 
Väldigt nice uppdatering :D
 
Grymt bra uppdatering Zucker...