-
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Norra och Östra krigsskådeplatsen
I norr fanns kungen av Hannover och ett halv-dussin andra mindre furstar på Österrikes och Frankrikes sida, men motståndet var oorganiserat och den preussiska krigsmaskinen övermannade dem snart och införlivade stora områden under den Preussiska kronan
I öster så fanns de kejserliga trupperna. Fler till antalet och bättre utrustade men även de lika dåligt förberedda på anstormningen från norr...
Denna målning visar kung Wilhelm I i ledningen för sina trupper på march mot Wien. Fältågets egentliga ledare, von Moltke och Bismarck, syns i den vänstra halvan av bilden.
Efter Wiens fall så hade Kejsaren av Österrike inget annat val än att ge upp Böhmen, Mähren och västra Tyrolen till Preussen.
Zuckergußgebäckprogrammet – Europa och världen under Preussiskt herravälde
Del 1
STRIKT KONFIDENTIELLT
Del 1
STRIKT KONFIDENTIELLT
Sektion I – Preußens generella mål
Allt för länge har Europa slitits sönder av förödande krig och stridigheter. Då Tyskland i allmänhet och Preußen i synnerhet är en världens mest upplysta, kultiverade och framstegsvänliga nationer är vi också mest lämpade att avsluta dessa stridigheter, för mänsklighetens bästa. Vi måste altruistiskt ta på oss denna uppgift och utan att klaga acceptera de förluster och sorger det kommer att föra med sig.
Sektion II – Preußens mål i Europa
Tysklands generella mål i Europa är att ge de olika förtrycka folkgrupperna självbestämmanderätt, samt att broderligt förbinda dem i fred och under tysk ledning. Detta kommer att diskuteras närmare nedan.
Sektion IIA – Tyskland
Det är – för den Europeiska fredens skull – önskvärt att Tyskarna enas i ett stor nationalstat under Preußens ledning. Utan ett enat Tyskland kommer samtliga punkter vara omöjliga, om man tar Preußens förhållandevis små ekonomiska, industriella och demografiska resurser i betraktande.
Den nya tyska staten bör, för att förhindra inre stridigheter, organiseras federativt med stor makt för de individuella furstarna, vilka emellertid skall stå under Berlins granskning och övergripande styre. Den nya staten bör vara en stabil monarki – eventuellt ett kejsardöme för att markera Preußens överhöghet gentemot de övriga tyska staterna - med makten delad mellan Monark, Kansler och Parlament. Det Socialistiska hotet bör avvägas genom ett noga genomfört socialt reformprogram.
Sektion IIB – Frankrike
Frankrike kan anses såsom varande Preußens för närvarande största fiende, och det kommer förmodligen bli nödvändigt att krossa dem för att tillåta ett enande av Tyskland. Frankrike bör i den efterföljande freden förlora Elsass-Lothringen (Med Elsass-Lothingen menas territorierna runt städerna Straßburg, Metz, Mühlhausen, Wirten, Spinal och Nanzig)- med dess rika järn- och kolfyndigheter och stora etniskt tyska befolkning. Frankrike bör dessutom tvingas avrusta och betala ett så stort skadestånd att landet tvingas i beroendeställning till Preußen/Tyskland och blir oförmöget att åter rusta för krig. Gränstrakterna mot Spanien bör ges självständighet under tyskt inflytande under namnet Katalonien, samtidigt som Korsika annekteras till Sardinien (se sektion IIE).
Sektion IIC – Österrike
Österrike är ofrånkomligen en del av det Tyska Riket, och bör därför i en serie krig totalt utplånas från kartan, till förmån för ett Stortyskt rike. Böhmen, Mähren, Galizien, egentliga Österrike (Med Ödenburg och Südtirol, men utan Trent) och Krain skall annekteras till det Tyska Riket. Resterande territorier skall ges självständighet under tyskt inflytande, och diskuteras nedan.
Sektion IID – Ungern
Ungern bör ges självständighet från Österrike. Landet bör bestå av de ungerska kärnlanden, och skall stå under strikt tysk kontroll.
Kroatien, Bosnien, Slovakien och Siebenbürgen skall avskiljas från Ungern och ges självständighet under tysk övervakning.
Sektion IIE – Italien
Italiens enande är en olycklig konsekvens av nationalismen, och hotar den Europeiska freden. Landet bör omedelbart splittras upp i sina ursprungliga småstater, vilka därefter bör övervakas av Tyskland så att alla ytterligare försök till enande kan kväsas. De före detta Österrikiska territorierna Lombardiet och Veneto skall ges självständighet på samma villkor som andra före detta beståndsdelar i Österrike. Veneto bör även få Pola. Huruvida Trieste skall ges självständighet som fristad, annekteras till Tyskland, ges till Veneto eller anslutas till Kroatien bör beslutas vid ett senare datum.
Sektion IIF – Spanien och Portugal
I Spanien bör Katalonien gess nationellt självbestämmande under tyskt beskydd. I övrigt bör dessa två stater endast observeras så att de icke blir ett hot mot Tyskland och den nya världsordningen.
Sektion IIG – Övriga Balkan
Det Osmanska Rikets fortsatta ockupation av Balkan är en skam för mänskligheten, och bör avslutas fortast möjligt. Serbien och Grekland bör expandera på rikets bekostnad, och Bulgarien samt Albanien bli självständigt. Naturligtvis bör dessa stater också stå under tysk kontroll. Ett enande av Vallakiet och Moldavien bör i det längsta undvikas, och dessa länder skall kontrolleras på liknande sätt som de övriga Balkanstaterna (se även sektion IIP). De Joniska öarna skall kontrolleras och beskyddas av Tyskland, medan Kreta bör antingen bli självständigt under tyska auspicier eller anslutas till Grekland.
Sektion IIH – Luxemburg
Skall annekteras till Tyskland.
Sektion II-I – Belgien
Belgien är en onaturlig statsbildning och bör splittras i Flandern och Vallonien, vilka skall kontrolleras hårt av Tyskland. Områdena runt Lüttich och Arel ska annekteras direkt till Tyskland.
Sektion IIJ – Nederländerna
Maastricht skall annekteras till Tyskland, och landet bör kontrolleras av på samma sätt som Flandern och Vallonien.
Sektion IIK – Danmark
Den danska kontrollen över södra Jylland är oacceptabel och bör avslutas omedelbart, varefter dessa territorier annekteras till Tyskland. Territorium så långt norrut som Viborg bör annekteras till Tyskland, tillsammans med Island och Grönland. Landet bör kontrolleras på liknande sätt som Flandern och Vallonien.
Sektion IIL – Sverige och Norge
Unionen mellan dessa två stater måste omedelbart avslutas, och Norge erhålla full självständighet. I övrigt behandlas dessa länder som Spanien och Portugal.
Sektion IIM – Schweiz
Landets nordliga kantoner (närmare bestämt områdena runt Basel och Zürich) skall anslutas till det Tyska riket. De delar av landet som ockuperas av Frankrike bör återförenas med Schweiz. Huruvida Sitten och/eller Bellenz bör annekteras till några av de italienska staterna bör beslutas vid senare tillfälle. Landet bör styras likt Flandern och Vallonien.
Sektion IIN - Ryssland
Ryssland är – vid sidan av Frankrike – Preußens och Tysklands farligaste fiende. Det är därför önskvärt att helt och hållet krossa detta land så att det aldrig mer kan resa sig igen. Efter det att det Tyska Riket nått sina slutgiltiga gränser bör frekventa krig och stora krigsskadestånd hålla Rysslands truppstyrkor nere och landets ekonomi på botten. Vi måste vara hårda, ty Frankrike är lättkrossat, medan Ryssland alltid reser sig igen. På grund av landets storlek kommer de individuella områdena att behandlas nedan.
Sektion IIN1 – Kongresspolen
Kongresspolen bör annekteras direkt till Tyskland, för att så småningom – och på fredlig väg – förtyskas.
Sektion IIN2 - Baltikum
Skall behandlas på samma sätt som Kongresspolen. Baltikum förstås här som allt territorium väster om (och inkluderande) en linje Narwa-Dorpat-Wolmar-Dünaburg-Ponewiesch-Wilna-Lida.
Sektion IIN3 – Vitruthenien
Området runt städerna Bialystok och Brest-Litowsk skall annekteras direkt till det Tyska riket. Resterande del skall förbli en del av Ryssland, men ändå utgöra en exklusiv tysk ekonomisk zon.
Sektion IIN4 – Ukraina & Krim
Ukraina skall göras självständigt men under strikt tysk kontroll. Detta gäller även Krim, som likaledes bör ställas under tyskkontrollerat styre.
Sektion IIN5 – Finland
Finland skall behandlas på samma sätt som Sverige och Norge, samt annektera allt Ryskt territorium norr om (och inkluderande) en linje Petrozavodsk-Vytegra-Arkhangelsk. Även Viborg skall tillhöra Finland.
Sektion IIO – De brittiska öarna
På grund av deras utmärka geografiska läge, samt dess relativa ekonomiska och sjömilitära styrka är det osannolikt att Tyskland skall kunna påtvinga Storbritannien sin vilja, varför det är bättre att göra landet till Tysklands bundsförvant. De brittiska besittningarna i Baltikum bör köpas enligt sektion IIN2. Om ett tillfälle till invasion trots allt erbjuds, bör Skottland och Irland ges självständighet under stark tysk kontroll, samtidigt som det Förenade Kungadömet ställs under striktast möjlig tysk övervakning och kontroll. Vidare bör Gibraltar annekteras till Spanien, och Malta annekteras till Tyskland i egenskap av Flottbas.
Sektion IIP – ekonomiska, diplomatiska och politiska provisioner för Europa.
Då det är bevisat att en stabil monarki är den bästa styrelseformen för ett land är det också detta styrelseskick de tyska klientstaterna i Europa bör anamma. Tyska prinsar bör väljas för detta ändamål, förutsatt att det inte redan finns en etablerad och tyskvänlig kungafamilj på plats. De stater som ovan anses kommer att stå ”under tysk kontroll” bör styras av sina egna ämbetsmän, vilka stöds av ett tyskt övervakande råd och en permanent tysk militär närvaro i landet.
Samtliga Europeiska stater bör ingå en Storeuropeisk Zollverein, ledd av Tyskland, vilket även inkluderar ett försvarsförbund och en gemensam Europeisk Riksdag, i vilken frågor rörande Zollverein diskuteras under tyska auspicier. En gemensam valuta bör även införas.
Ekonomin i de tyskkontrollerade områdena bör ordnas så att dessa försörjer den tyska industrin med råvaror, varefter den tyska industrin exporterar förädlade produkter till klientstaterna. Detta garanterar ekonomisk säkerhet och stabilitet i Europa och Zollverein.
Sektion IIQ – Den Europeiska militära balansen
Tyskland bör vara den ledande militärmakten i Europa, och därmed även Zollvereins främsta beskyddare. Övriga stater bör endast tillåtas en armé för självförsvar. Undantaget är Storbritannien (såvida landet inte betvingats), som för forms skull får tillåtas ha en stor flotta och armé. Tyskland bör emellertid sträva efter att ha ett numeriskt övertag gentemot Storbritannien.
Last edited:
Södra krigsskådeplatsen
I söder så kämpade de italienska trupperna på tre fronter, mot Österrike, Fankrike och ett stort uppror på Sicilien.
Här var Österrike mycket bättre förberett och inledde en stor offensiv mot Lombardiet som de förlorat 15 år tidigare under det italienska enighetskriget. Frankrike å andra sidan hade litat till sina tidigare goda relationer med italien och var oförberedda på den italienska invasionen av Provence.
Guiseppe Garibaldi hade lett en grupp frivilliga för att leda ett uppror i Venedig för att befria staden från Österrikarna. Men den dagen stod lyckan den djärve Garibaldi inte bi. Han och de unga italienare som följt honom klev rakt in i ett bakhåll och fast Garibaldis kropp aldrig hittades så uppger österrikiska källor att han drunknade i Venedigs kanaler.
Efter att upproret på Sicilien slagits ner med överraskande brutalitet mot civilbefolkningen så anlände förstärkningar till fronten, där den italienska armén var på gränsen till kollaps.
Om inte Österrike kapitulerat till Preussen när det gjorde det hade Italien med säkerhet gått under.
I söder så kämpade de italienska trupperna på tre fronter, mot Österrike, Fankrike och ett stort uppror på Sicilien.
Här var Österrike mycket bättre förberett och inledde en stor offensiv mot Lombardiet som de förlorat 15 år tidigare under det italienska enighetskriget. Frankrike å andra sidan hade litat till sina tidigare goda relationer med italien och var oförberedda på den italienska invasionen av Provence.
Guiseppe Garibaldi hade lett en grupp frivilliga för att leda ett uppror i Venedig för att befria staden från Österrikarna. Men den dagen stod lyckan den djärve Garibaldi inte bi. Han och de unga italienare som följt honom klev rakt in i ett bakhåll och fast Garibaldis kropp aldrig hittades så uppger österrikiska källor att han drunknade i Venedigs kanaler.
Efter att upproret på Sicilien slagits ner med överraskande brutalitet mot civilbefolkningen så anlände förstärkningar till fronten, där den italienska armén var på gränsen till kollaps.
Om inte Österrike kapitulerat till Preussen när det gjorde det hade Italien med säkerhet gått under.
Den Västra Krigsskådeplatsen
På Västfronten å andra sidan var det relativt lugnt i början av kriget. Preussen ockuperade Baden och de andra Tyska kungadömena i regionen, men de Franska och Preussiska trupperna undvek varandra så långt det var möjligt.
Frankrike behövde tid att mobilisera, och Preussen behövde fokusera på att stabilisera läget i centrala Tyskland innan man kunde avvara trupper till ett anfall mot Frankrike.
När anfallet till slut kom hade båda sidor ännu inte hunnit samla sina arméer på båda sidor om Rhen, men det spända läget gjorde att striderna började innan tiden var den rätta. Frankrike var först med att anfalla Pfalz, på vilket Preussiska trupper svarade med att gå in i Elsaß.
Preussiska trupper ockuperade Elsaß och efter Österrikes kapitulation kom förstärkningarna österifran som behövdes för att tränga genom Frankrikes försvar.
De franska trupperna hade mobiliserats, men arméerna ringades in en efter en. Först i Metz, där 100.000 fansmän tillfångatogs eller dödades
Och sen i Chaumont där resterna av de franska arméerna kapitulerade en efter en. Andra viktiga slag under kriget var slaget vid Genvesjön, slaget vid Arlon och slaeget vid Paris. Alla var stora segrar för Preussen över fransmän som var utmanövrerade, omringade och demoraliserade.
Den Franske kejsaren Napoleon III hade precis som sin Österrikiske kollega något annat val än att kapitulera till Preussen.
På Västfronten å andra sidan var det relativt lugnt i början av kriget. Preussen ockuperade Baden och de andra Tyska kungadömena i regionen, men de Franska och Preussiska trupperna undvek varandra så långt det var möjligt.
Frankrike behövde tid att mobilisera, och Preussen behövde fokusera på att stabilisera läget i centrala Tyskland innan man kunde avvara trupper till ett anfall mot Frankrike.
När anfallet till slut kom hade båda sidor ännu inte hunnit samla sina arméer på båda sidor om Rhen, men det spända läget gjorde att striderna började innan tiden var den rätta. Frankrike var först med att anfalla Pfalz, på vilket Preussiska trupper svarade med att gå in i Elsaß.
Preussiska trupper ockuperade Elsaß och efter Österrikes kapitulation kom förstärkningarna österifran som behövdes för att tränga genom Frankrikes försvar.
De franska trupperna hade mobiliserats, men arméerna ringades in en efter en. Först i Metz, där 100.000 fansmän tillfångatogs eller dödades
Och sen i Chaumont där resterna av de franska arméerna kapitulerade en efter en. Andra viktiga slag under kriget var slaget vid Genvesjön, slaget vid Arlon och slaeget vid Paris. Alla var stora segrar för Preussen över fransmän som var utmanövrerade, omringade och demoraliserade.
Den Franske kejsaren Napoleon III hade precis som sin Österrikiske kollega något annat val än att kapitulera till Preussen.
Ähum, något otrevligt har hänt! 
o
Jag förökte mixtra med saker i event_text.csv och nu kan spelet inte starta...
Jag har gjort kopior på det sparade spelet och skulle installera en ny version av Strindberg, men det går inte p.g.a. för få nedladdningar den senaste tiden eller nåt sånt, så jag kan inte fortsätta spela tills jag kan få en ny version av Strindberg... Det saknas egentligen bara en bild på en viktig grej innan jag kan skriva en ny uppdatering, vilken kommer inkludera Zuckergußgebäckprogrammet och t.o.m. franska kommunister!
oJag förökte mixtra med saker i event_text.csv och nu kan spelet inte starta...
Jag har gjort kopior på det sparade spelet och skulle installera en ny version av Strindberg, men det går inte p.g.a. för få nedladdningar den senaste tiden eller nåt sånt, så jag kan inte fortsätta spela tills jag kan få en ny version av Strindberg... Det saknas egentligen bara en bild på en viktig grej innan jag kan skriva en ny uppdatering, vilken kommer inkludera Zuckergußgebäckprogrammet och t.o.m. franska kommunister!
Ähum, något otrevligt har hänt!
Jag förökte mixtra med saker i event_text.csv och nu kan spelet inte starta...
Jag har gjort kopior på det sparade spelet och skulle installera en ny version av Strindberg, men det går inte p.g.a. för få nedladdningar den senaste tiden eller nåt sånt, så jag kan inte fortsätta spela tills jag kan få en ny version av Strindberg... Det saknas egentligen bara en bild på en viktig grej innan jag kan skriva en ny uppdatering, vilken kommer inkludera Zuckergußgebäckprogrammet och t.o.m. franska kommunister!
Hoppas verkligen att Zucker kan ladda upp Strindberg på något annat sätt så att det här fortsätter. En absolut favorit-AAR.
Skall genast uppdatera i tråden. En ny Strindbergversion är dessutom så gott som klar, men tyvärr kommer den (troligtvis) inte att vara kompatibel. Lägger emellertid upp den gamla Strindbergversionen så länge.
PS. Om någon har lite utrymme så att Strindberg kan få en mer permanent viloplats på internet så lystrar jag mer än gärna.
PS. Om någon har lite utrymme så att Strindberg kan få en mer permanent viloplats på internet så lystrar jag mer än gärna.
Efter att Paris och hela norra Frankrike fallit så var den siste av Preussens och den tyska enighetens fiender besegrade. Först Ryssland, sedan Danmark, sedan Österrike och sist Frankrike. Med blod, järn och tre krig mot fyra fiender hade Bismarck enat Tyskland och i spegelsalen i Versailles utropades Preußens kung Wilhelm I till Kaiser av det Tyska Kejsardömet. Hela Elsaß och en del av Lothringen införlivades med det nya tyska imperiet, efter den stora segern mot Österrike valde den tyska regeringen att inte gå ännu längre eftersom det skulle kunna leda till krig mot både Ryssland och Storbritannien.
Frankrikes militär var besegrad, men trots att den tydligt visat sig uppgiften mogen hade in den Preußiska armén fått hjälp från ett oväntat håll, från kommunister
Staden Hamburgs marinkår hade i ett oväntat samarbete med franska kommunister ockuperat La Rochelle i en undanmanöver som tvingade Frankrike att vänta med att skicka förstärkningar till Rhen och att ta itu med ett kommunistiskt uppror på hemma plan.
Den kommunistiska rörelsen hade brutalt förtryckts i både Frankrike och Preussen. Men med stadens arbetare som mellanhänder så hade Hamburg samarbetat med den franska arbetarrörelsen och lovat att om kriget mellan Frankrike och Tyskland kom så skulle de stödja en kommunistisk revolution i Frankrike.
Båda sidor var mycket nöjda med uppgörelsen. Kommunisterna trodde att om bara de kunde få Tyskland att tända gnistan så skulle den kommunistiska revolutionen snabbt ta över styret i Frankrike. De hade inget samvetskval att samarbeta med det kapitalistiska Tyskland eftersom de var övertygade att en kommunistisk revolution genast skulle komma där med om bara revolutionen segrat i Frankrike.
Dock visade det sig snart att de misstagit sig på vad det tog för tysk godtrogenhet. Tyskarna hade aldrig som avsikt att hjälpa kommunismen i Frankrike. När Kejsar Napoleon III föll i deras händer efter slaget vid Chalons så vägrade de avrätta honom eller överlämna honom till kommunisterna. Efter att Frankrike slutit fred med Tyskland utropades den tredje Franska Republiken och Napoleon III tvingades fly till Schweiz så segrade republikanerna efter att Paris återerövrats från de kommunister som haft många industristäder under sin kontroll.
Detta var det tyska riket år 1868, utrikespolitiken hade hittills varit inriktad på det tyska närområdet och ett fåtal kolonier där Preußen haft direkt inflytande. Hädanefter var Tyskland en Stormakt som skulle behandlas därefter, och behandla världen därefter. Den plan den tyska utrikespolitiken numera följde hette officiellt Zuckergußgebäckprogrammet, förkortat Z-programmet, och gick ut på att Tyskland genom sin industri och sin armé skulle ena Europa under tysk dominans. Av den anledningen var flera tyska politiker och adelsmän upprörda över att Frankrike och Österrike inte genast införlivats, men deras tiden skulle komma...
Zuckergußgebäckprogrammet – Europa och världen under Preussiskt herravälde
Del 2
STRIKT KONFIDENTIELLT
Del 2
STRIKT KONFIDENTIELLT
Sektion III – Tysklands mål i Afrika
Preußen – och i förlängningen Tyskland – är såsom varande Europas mest upplysta och civiliserade stat intrinsikalt lämpat för att föra civilisation till det mörka Afrika. En tysk hegemoni över kontinenten är därför av nöden.
Sektion IIIA – Nordafrika
Marocko, från städerna Ifni och Draa i söder till Tanger i nord till El Aarbi i öst, skall bli ett tyskt protektorat (läs: annekteras). Vidare bör Algeriets kustremsa annekteras direkt till Tyskland. Till yttermera skall nordöstra Egyptens kustremsa från Alexandria till Zigazag (med Sinaihalvön) annekteras till Tyskland för att skydda en eventuell kanal genom Sueznäset.
Sektion IIIB – Västafrika
Dakar med omgivningar (dvs Pador-Maram-Maka Kolibentan-Keduin-Ziguenchor) bör annekteras direkt till det Tyska riket.
Sektion IIIC – Guldkusten etc.
Områden från och med Rooktown i väst till och med Togo i öst skall annekteras till det Tyska riket. Kolonins nordgräns skall gå från Odienne i väst till Nikki i öst.
Sektion IIID – Mittelafrika
Kamerun, Centralafrika (en kvadrat med hörnen Bangi-Zemio-Dumbano-Fort Lamy), Ekvatorialafrika, Kongo, Angola, Sydvästafrika, Nordrhodesia, Mocambique norr om Zambezifloden, Östafrika, Kenya, staden Kismayo, Zanzibar samt Uganda (Kigala, Kampala och Wadelai) skall slås ihop till en enda tysk koloni under namnet Mittelafrika.
Sektion IIIE – Afrikas Horn
Somaliland (Yebuti och Berbera) skall annekteras till Tyskland.
Sektion IIIF – Sydafrika
Sydafrika (dvs områdena söder om Mittelafrika) skall, om Storbritannien befinns vara omöjligt att kuva, ignoreras. Boerrepublikerna skall i detta scenario ställas under tyskt beskydd enligt samma principer som Flandern och Vallonien (sektion II-I). Om Storbritannien kan besegras skall istället hela området (Södra Mocambique eventuellt undantaget) annekteras till Transvaal, som även absorberar Oranjefristaten, Zulu och Natal. Transvaal skall därefter ställas under tyskt beskydd enligt samma linjer som Flandern och Vallonien (se ovan).
Sektion IIIG – Abessinien
Abessinien har av flertalet framstående tyska antropologer klassificerats som en relativt högtstående civilisation, som visar potential att uppnå Europeiska kulturnivåer. Landet bör därför ställas under tyskt beskydd på samma vilkor som Flandern och Vallonien, samt annektera Eritrea och de delar av Somalia som inte redan står under tyskt styre. Tyskland skall sedan altruistiskt hjälpa den abessinska staten att träda in i civilisationens ljus.
Sektion IIIH – Egypten
Med undantag för vad som stipuleras i Sektion IIIA och Sektion IIIG (Eritrea) skall Egyptens territoriella integritet bevaras. Liksom i fallet med Abessinien har tyska antropologer förklarat att Egypten är redo att träda in i civilisationens ljus. Staten skall därmed ställas under tyskt beskydd enligt samma linjer som Abessinien. Tyskland skall hjälpa landet att bli civiliserat och uppnå sina naturliga gränser (dvs hela Egypten med undantag för Sektion IIIA och Sektion IIIG, och Sudan).
Sektion III-I – Liberia
Libera skall behandlas på samma sätt som Abessinien och Egypten. Möjligtvis kan landet få annektera Freetown, om Tyskland lyckas kuva britterna.
Sektion IIIJ – Tunisien
Tyskland har inga särskilda intressen i denna region. Europeiska stater som önskan annektera Tunisien bör inte hindras i denna uppgift, såvida det inte påverkar den afrikanska maktbalansen allvarligt.
Sektion IIIK – Sokotokalifatet
Sokotokalifatet är en grym och omänsklig stat, som inte förtjänar att räknas bland nationernas antal. Slaveri och despotism är vardagsmat i detta rike, som så fort tillfälle bjuds bör totalförstöras och utplånas från Jordens yta. Området bör ingå i någon av de stater som deltar i den alleuropeiska Zollverein.
Sektion IIIL - Madagaskar
Madagaskar bör göras till ett tyskt protektorat enligt samma linjer som Marocko.
Sektion IIIM – Övriga Afrika
Övriga Afrika (dvs de områden som inte explicit nämns i ovan) bör fördelas jämnt mellan de olika staterna i den Alleuropeiska Zollverein. Försiktighet bör tillämpas så att ingen stat blir så stark i Afrika att Tysklands ställning hotas.
Last edited:
Världen utanför Tyskland...
Till öster om Tyskland ligger Ryssland, Österrike och Turkiet.
Denna karta är uppdelad efter de etniska gränserna på Balkan, visar den ungerska delen av det habsburgska dubbel-Kejsardömet och även det av Z-programmet speciferade tyska intresseområdena i Ryssland
I norr ligger Kungariket Sverige, i personalunion med både Kungariket Norge och Storfurstendömet Finland samt Kungariket Danmark. Det första vänligt ställt till Tyskland, det andra en besegrad fiende.
I öster ligger Lågländerna. Britterna har kvar sitt styre över Brügge, och Tyskland sitt styre över Arlon. På kartan markeras gränsen mellan det franskspråkiga och det nederländskspråkiga områdena.
Till söder om Tyskland ligger Schweiz. Under Sunderbund-upproret (då den Fransk-Österrikiska alliansen slöts vilken upplösts efter kriget med Tyskland) hade Österrike och Frankrike inte bara säkrat katolikernas autonomi i Schweiz men dessutom annekterat flera kantoner. Den enda italienska kantonen i Schweiz hade tillfallit Österrike och var en del av Italien ända sedan Lombaridet befriats för 20 år sedan. I mångt och mycket hade Tyskland återställt Schweiz forna gränser, men Zürich och de nordliga Schweiziska alperna hade likt Elsaß-Lothringen införlivats med Tyskland.
I Afrika fanns det enbart fem europeiska länder med betydande territorier. Främst Tyskland och Storbritannien med stora och expanderande välden, Portugal och Frankrike med omfångsrika men stagnerade riken och Sverige som var den oväntade nykomlingen.
I Mellanöstern och centralasien pågick "Das große Spiel" för fullt. På Shahens huvudstad Teherans gator var det mycket vanligt med skämt som började med:
"Det var en gång en ryss, en tysk och en britt..."
I Nordamerika var Storbritannien och USA de mäktigaste länderna. Canada hade tillåtits självstyre men britterna hade kvar absolut styre i New Foundland och i det under Krimkriget erövrade Alaska. Frankrike hade kvar sina besittningar i Mexiko. De var den tredje stormakten på kontinenten. Mexiko, Texas, Haiti och Central Amerika var för små för att göra motstånd.
I Sydamerika hade inget alls hänt sedan Chile besegra unionen Bolivia-Peru och fördubblat avståndet mellan sitt lands västligaste och östligaste punkter.
Till öster om Tyskland ligger Ryssland, Österrike och Turkiet.
Denna karta är uppdelad efter de etniska gränserna på Balkan, visar den ungerska delen av det habsburgska dubbel-Kejsardömet och även det av Z-programmet speciferade tyska intresseområdena i Ryssland
I norr ligger Kungariket Sverige, i personalunion med både Kungariket Norge och Storfurstendömet Finland samt Kungariket Danmark. Det första vänligt ställt till Tyskland, det andra en besegrad fiende.
I öster ligger Lågländerna. Britterna har kvar sitt styre över Brügge, och Tyskland sitt styre över Arlon. På kartan markeras gränsen mellan det franskspråkiga och det nederländskspråkiga områdena.
Till söder om Tyskland ligger Schweiz. Under Sunderbund-upproret (då den Fransk-Österrikiska alliansen slöts vilken upplösts efter kriget med Tyskland) hade Österrike och Frankrike inte bara säkrat katolikernas autonomi i Schweiz men dessutom annekterat flera kantoner. Den enda italienska kantonen i Schweiz hade tillfallit Österrike och var en del av Italien ända sedan Lombaridet befriats för 20 år sedan. I mångt och mycket hade Tyskland återställt Schweiz forna gränser, men Zürich och de nordliga Schweiziska alperna hade likt Elsaß-Lothringen införlivats med Tyskland.
I Afrika fanns det enbart fem europeiska länder med betydande territorier. Främst Tyskland och Storbritannien med stora och expanderande välden, Portugal och Frankrike med omfångsrika men stagnerade riken och Sverige som var den oväntade nykomlingen.
I Mellanöstern och centralasien pågick "Das große Spiel" för fullt. På Shahens huvudstad Teherans gator var det mycket vanligt med skämt som började med:
"Det var en gång en ryss, en tysk och en britt..."
I Nordamerika var Storbritannien och USA de mäktigaste länderna. Canada hade tillåtits självstyre men britterna hade kvar absolut styre i New Foundland och i det under Krimkriget erövrade Alaska. Frankrike hade kvar sina besittningar i Mexiko. De var den tredje stormakten på kontinenten. Mexiko, Texas, Haiti och Central Amerika var för små för att göra motstånd.
I Sydamerika hade inget alls hänt sedan Chile besegra unionen Bolivia-Peru och fördubblat avståndet mellan sitt lands västligaste och östligaste punkter.