England gick mot en ny framtid, men främst låg hotet om ett kaotiskt Europa. Det Polska Kriget ställde Europa mot varandra. Moskoviet vädjade till den engelske kungen om hjälp mot sin granne Polen, i och med att dessa brutit det Polsk-Engelska pakten.
Till en början med tvekade England över hur de skulle ställa sig i konflikten, men den moskovitske diplomaten Yuri Stroganov lade fram den ryske tolkningen inför Hans Majestät, där Polen expansion mot moskoviet i och med Pskovs annektering räckte tillräckligt för England.
Kriget blev ett stor nederlag till en början, den armén kungen stationerat ut i Brandenburg mötte på en allt för övermäktig fiende. Engelska soldater stred tappert men led fruktansvärda förluster. Det var först när 20000 nya rekryter landsteg från Östersjön som den engelska armén återfick sin balans. Frankrikes intåg tillsammans med Österrike kan mycket väl ha varit en betydande faktor i att engelsmännen kunde landstiga i god ordning.
Med kungen i främsta ledet vann England en viktig kamp mot mindre polska styrkor i det polska inlandet, samtidigt som ön Ösel avskärmades av den engelska flottan och intogs av en mindre armé.
Med en säker plats att skeppa in soldater drog sig kungen iväg från Polen och omgrupperade sig i Ösel. Trängseln var redan stor när Österrike, Brandenburg och Brabant stormade fram över den polska landsbygden. England fokuserade sig istället på de 17000 polska kavaleristerna som var indelade i två arméer. Med en jämngod styrka, fast med bättre diciplin började England jaga polackera över de landområden som tidigare tillhört den Teutonska Ordern. Till slut stog det avgörande slaget i Estland, där hela de polska armén gick under i ett historiskt slag. Kungens närmaste man Sir Alfred av Coventry skrev i sin dagbok att "aldrig har jag stridit mot en sån magnifik fiende. Polacken kom klädd i den finaste rustning, med de starkaste hästar man kan tänka sig. Och som de stred, från alla kanter, ursinniga och med vapnen i högsta högg. Många engelsmän dog den dagen, när polacken besegrades. Men vi som överlevde är sen dess omåttligt stolta för vår insats mot polacken. Den engelska diciplinen har nu bevisat sin storhet"
Men en storartad seger räckte inte för kungen, han marscherade genast mot de 9000 polacker som återstod och om det inte varit för freden som skrevs tre månader senare så hade säkerligen ännu en militär triumf inträffat.
Efter det rådde fred i riket. Relationerna med Frankrike och Skottland förbättrades och England började skicka ut fartyg västerut. Nyheten om den portugisiska kolonin Azorerna hade skapat en lust för upptäckter. Två kolonier på den gamla vikingaön Grönland grundades och fem år senare upptäcktes ett stort land i väster. Kungen satte det nya landet som prioritet nummer 1 och ytterligare kolonier grundades. Där ligger framtiden för England var det sista orden han sade till sin son Rickard innan han dog. Rickard annamade sin fars vilja, men kollade även inrikespolitiskt. När Antwerpens öde skulle bestämmas så insåg han den ekonomiska fördelen att Engelska Nederländerna handlade med ett engelskt CoT. Därför var köpet av Antwerpen inget större problem...