Andra Fransk-Navarranska Kriget
De följande åren gick lugnt och stilla fram. Krigsbytet som tagits från Frankrike räckte precis till att befordra fogdarna i de två nya provinserna. Fransmännen i Gascogne klagade och gjorde ett uppror direkt, men efter att direkt ha blivit nedslagna av Navarras armé höll de sig sedan fredliga. Juans italienske svåger sade adjö redan i slutet av kriget (1497) och Juan var lämnad ensam kvar som överbefälhavare för den stadigt blygsamma navarranska armén.
Imponerad av den lätthet som hans svåger lyckats tränga in på franskt territorium med började planer på att själv lyckas erövra några franska gränsområden formas i Juans något överdimensionerade huvud. Kunde en spaghettimjekis från Italien vars syster Juan nu äntligen fått börja kopulera med igen, så då kunde väl Juan också! Men fredsavtalet Spanien skrivit under gällde fram till 1503, så tills dess fick han nog vänta.
Under den fem års långa väntan lyckades man i Navarra skrapa ihop ca 60 dukater till Juans ekande skattkammare, vilka i januari 1503 spenderades på 2000 man kavalleri och 2000 infanterister – en fördubbling av den lilla navarranska armén om man bortser från artilleripjäserna som ju ändå ännu var ganska värdelösa i strid med den teknologi man hade. Men ovärderliga i belägringar. Sedan 1492 hade man lyckats få upp teknologin två nivåer till 7, men det var fortfarande lika mycket kvar till den magiska nian och århundraden till man skulle kunna börja skjuta på annat än murar med dem. Frankrike hade dock heller inte hunnit längre, mycket tack vare Spaniens och Englands plundringar under kriget, så i nuläget var det inget jättestort problem.
Den 24e mars förklarades det krig och navarranska trupper korsade Garonne och började belägra La Rochelle. Under tiden gick Spanien in i Savojen.
Belägringen gick inte fullt så snabbt som den gjort för Borgia under det första kriget, men det tog ändå inte lång tid tills staden gav upp inför de mäktiga navarranska kanonerna och Poitou ockuperades. Utan några franska trupper i sikte och full av självförtroende gick Juan vidare mot kuststaden Sable d'Olonne, förvissad om att floden Loire skulle kunna ge navarranska armén tid nog att fly i händelse av en spansk attack. Engelska trupper gick söderut för att hjälpa spanjorerna i Savojen.
Vendées huvudort föll den 20e april 1504 och medan Juan följde floden Loire österut till staden Tours så började en 50 000 man stark fransk armé tillsammans med 10 000 man från Venedig belägra Marseilles i spanska Provence.
Den franska armén decimerades dock snart och när staden väl givit upp och hamnat under venetiansk flagg bestod den av blott 20 000 man och den savojanska huvudstaden var ockuperad av England. Även Tours hade fallit och Juan skrattade förtjust medan han vände söderut för att inta även nästa stad, Limoges i provinsen Limousin. Den franska armén, antagligen ganska irriterad på deras italienska allierades fräcka kupp, vände norrut för att inta Picardie istället. Spanien lade Montpellier och Marseilles under sig och södra Frankrike började ligga väldigt risigt till.
Auvergnes huvudort Clermont lades under belägring medan den spanska armén slog läger utanför Paris. Men nu när allt verkade se som mörkast ut började krigslyckan vända i elfte timmen för Frankrike. Spanjorerna utanför huvudstaden förintades och Savojens huvudstad återtogs. 40 000 nyrekryterade fransmän gick sedan söderut mot Provence. En liten styrka på 3000 man under Pierre Bayard (4/2/4/1) skickades även ut för att göra något åt den navarranska myggan som aldrig verkade vilja sluta plocka städer i sydväst. Navarras första fältslag sedan 1492 tog slut rätt snabbt.
Hur det slutade? Se nedan.
Kort därpå såg Spanien sig tvingat att dra alliansen ur kriget, och Navarra blev rikligen belönat för sin insats med fyra nya franska provinser. Kanske berodde det på att de denna gången i alla fall gjorde ett försök att slåss ett fältslag mot fienden, även om det slutade som det gjorde.
Men likväl, landet hade återigen mer än fördubblats i storlek och började bli en makt att räkna med i västeuropa. Navarra hade även fått en ny granne i norr, vilket firades med ett giftermål. Juan började få drömmar om att inta Paris och själv bli Frankrikes kung. Men det skulle inte bli någon lätt uppgift, inte minst eftersom omvärlden nu börjat titta på uppstickaren i väst med något mer misstänksamma ögon.
Det kommer nog ta lite tid tills nästa uppdatering kommer, för jag har en tendens att försvinna i perioder. Men kommer, det gör den nog :x
