Att ge Europas kungar erbjudanden de inte kan tacka nej till - Ett Sicilien-AAR

[Mannisks]

Denna AAR skriver jag egentligen för ett annat forum, men jag tänkte att jag kan posta den här också, med viss fördröjning kanske.

Jag är Sicilien, kommer satsa på handel och att invadera allsköns länder som verkar roliga att invadera. Sicilien har ju en tradition av invasioner...

Får se hur ofta jag orkar uppdatera, för jag är lat.

Prolog: Gudmodern, del 1
1. A Night In Tunisia
2. Revolution och kontrarevolution
3. Blue Rondo a la Turk
4. The Sheik of Araby
5. The Great Pretender
6. Stora Pretentioner
7. Till Damaskus, och vidare
8. Hegel har rätt igen
9. En påminnelse om döden
10. Someday My Prince will Come
11. Ottavianos irrfärder
12. Afro Blue
13. Blue Monk
14. Det kroatiska tronföljdskriget, eller Hurusom den diplomatiska plikten framförställs religionens vänskapsband
15. Krig och freder
16. Pengar, det är vad jag vill ha


Prolog: Gudmodern, del 1

Musik!

Det här är Sicilien, år 1399. Ett ö-land mitt ute i Medelhavet - ett hyfsat bra läge, då man har nära till allt: Det högteknologiska Italien, det muslimska Afrika, Atlanten och Grekland ligger alla ungefär på lagom avstånd.

Gudmodern på ön heter Maria I, och är visst en våldsam typ, med fyra stjärnor i att kriga. Synd bara att 1300-talet inte var vidare jämställt; hon kan inte leda trupper... Hennes rikes ekonomi är medelmåttig, och det lilla pengaflöde som finns att satsa går till Government-teknologi - så att jag kan få min första National Idea.

Jag riktar in inrikespolitiken mot Frihandel, så att jag sådär nångång i mitten på 1500-talet kommer kunna bli en stark handelsnation. Och så är Sicilien från början av spelet allierat med Aragonien i Spanien, som är såpass stora att jag slipper leta allianser med andra länder. Lade inte märke till det när jag spelade men nu ser jag att man började med en Casus Belli mot Venedig! FAn!



----------------------------------------



1. A Night In Tunisia

A Night in Tunisia

Väster om Sicilien ligger Tunisien. Ett brunt land med en ful och lika brun flagga som föreställer en häst. Hela situationen ger mig inte särskilt många val:

Krigsplan:
1. De drottningsliga trupperna lämnar Sicilien och transporteras över till 2 medelst 3, som är ett par transportskepp.
2. Här finns fiendetruppen. 1000 fega tunisier. Rolig fakta om Tunisien: I Tunisien ges utbildning prioritet av politiker och man räknar med att hela 6% av BNP går till utbildningskostnader. Nu vet ni.
3. De drottningsliga transportskeppen transporterar över de drottningungsliga trupperna medelst vattnet över till 2, som är 1000 fega tunisier.

Och kriget är igång. Trots sin allmänna brunhet ska tunisierna i alla fall ha lite cred för att de har turban. Och för att de inte har rosa armskydd...

Tunisien antar snart en slemgrön färg. Sicilien triumferar!

Som jag sa är Tunisien ett helt värdelöst land som man verkligen inte vill äga någon del av, så jag gör dem bara till vassaller och tar hälften av deras skatter i fortsättningen.

Men vad är detta? Ett lika slemgrönt land som Sicilien, med en roligare flagga, och namnet Tripolitanien, som ju t.o.m. överträffar "Sicilien" i käckhet. De är också antagligen det enda landet vars flagga faktiskt ser god ut, för den ser ju precis ut som en sån där marmeladgodis. Mm.

Invasionen inleds och kaos utbryter. Aragonien och Algeriet rycker in på varsin sida av alliansen och bestämmer sig för att storbråka om den helt värdelösa ön Malta, medan jag i en genial skenmanöver lägger band på marmeladhuvudstaden.

Det går åt rätt håll. Fast tripolitanierna tar Malta. Argh.

Sen kommer aragonierna tillbaka och röjer upp på Malta, men får den onde malteserriddaren Claudius de la Cassiere i ryggen! Hur ska det gå!

Ja, vad trodde ni egentligen? (Men observanta läsare kanske ser att Claudius ännu är kvar på Malta! Hur ska det gå! Fortsättning följer...)

 

[Vonyx]

Älskar det redan!

Fortsätt!

 

[MasterofOrion]

8thsymphony goes Paradoxplaza. Det bevisar vilket som är ditt favoritforum.

 

[unmerged(84967)]

Fortsätt!
Klarar du mer än två uppdateringar på en Svensk AAR så får du medalj!

 

[Mannisks]

2. Revolution och kontrarevolution

Men först...

Claudius de la Cassieres korta skräckvälde på Malta når ett brutalt slut. De som inte huggs ihjäl drunknar i medelhavet.

Vad nu! I Neapel råder uppror. Revolutionären degli Albizzi har stormat Neapel, och håller antagligen dess kung fången! Detta kan inte tolereras med tanke på de starka band som Sicilien har med Neapel.

Nej! Vi måste rädd Neapel genom att kräva deras tron och starta krig för att kunna driva ut revolutionen! Bäst att vi försöker erövra delar av kungariket medan vi ändå håller på! Logiken är slående!

Kriget startar, och inleds med ett sjöslag. Gudmodern har varit smart nog att förbereda en liten välkomstflotta. Snart sover den napolitanska flottan med fiskarna.

Krigets aktörer:
1. Den siciliska armén, redo att storma syditalien.
2. Den sicilianiska flottan, 10-12 krigsskepp som drottningen varit klok nog att investera Tunisienpengar i. Den är till för att försvara mot Neapels flottor, längst ner på stöveln.
3. Aragonien, allierat kungarike. De har uppenbarligen trubbel med rebeller, och baskerna har gjort sig fria i norr, så vi lär inte få så mycket hjälp därifrån i detta krig.
4. Milano. Ond ledare för Neapels allians. Har en stor armé.
5. Ferrara. Ett töntland utan någon större armé, i samma allians.
6. Milanos flotta. Den är lite läskig, för den är typ lite större än Neapels.

Jag stormar syditalien som sagt, och Neapel kommer i ännu mer trubbel när norditalienska Urbino invaderar (blåa ränder).

Och ha! Genom diplomatiska kryphål och strategiskt snille får jag snart fred med svaga Neapel! Två provinser. Men kriget mot Milano och Ferrara fortsätter.

Herregud, trupper från Milano! Och de har belägrat vår allierade påve! Och kommer hitåt! Gah.

Det blir strid.

Jobbig strid. (Vad som inte syns här är att milanesarna har mycket bättre moral än de lata sicilienska fiskare jag förfogar över.)

Här nånstans hamnar Maria I i bakhåll på en bilresa genom landsbygden och blir nedpepprad av onda maltesiska gangsters. Ny gudfader: Federigo, vars duktighet är skyhög.

Ferrara är fega nog att backa ur kriget, och knäppa nog att backa in i vassalskap med Sicilien. Ärligt talat vet jag inte vad som tog åt dem. Ärligt. Ja. Ärligt. Tror du inte på din Gudfader?

Sedan mjäkar jag mig ur kriget med Milano på nåt vänster.

Detta är vad Federigo IV nu råder över.

I nästa kapitel: Mer invasioner!

 

[unmerged(67185)]

Hmm satsar du på Världserövring?

 

[unmerged(84967)]

Halvsmå Italienska riken är roliga att spela. Jag har tagit över halva Ungern och halva Österrike med Venedig nu!

 

[Mannisks]

Hmm satsar du på Världserövring?

Aldrig! Jag satsar på action.

 

[Mannisks]

3. Blue Rondo á la Turk

Blue Rondo a la Turk

Nu riktar vi våra ögon mot ottomanernas huvudstad Edirne. En stark "österrikisk" armé som är tjock på kavalleri. Det är ju inte så trevligt...

...så låt oss istället titta på deras flotta. 4 små galleys? Och hur många har Sicilien? 9! Aha! Då finns det ännu en gång bara en sak att göra:

Hupp! Fiendernas antal är helt sjukt mycket högre än min lilla allians'. Hur har jag tänkt här? ...Såhär:

Plan:
1. Här befinner sig största delen av min armé, på venetiansk mark. När kriget börjar ska de storma över till nordvästgrekland, och förinta 2 där, för att sedan fortsätta norrut till Albanien. Till denna del av riket kan turkarna inte skicka förstärkning!
2. En turkisk tusenmannatrupp.
3. En liten del av min armé är hos riddarna på Rhodos, och anfaller först av mina arméer. De är egentligen bara här för att locka
4. över Marmarasjön. När den armén väl korsat sundet är tärningen kastad för den turkiska hären och mina skepp vid
5. åker in och blockerar övergången, efter att först ha sänkt sultanens flotta.

Sultanens huvudarmé korsar sundet, och saken är biff:

Den europeiska delen av Ottomanska riket fylls av sicilienare, och även några allierade aragonier.

Mitt i allt når jag Government 4, och får välja en National Idea.

Jag väljer "Grand Army", som gör att jag kan ha större arméer utan extra kostnad. Egentligen ingen extremt behövlig idé, men den ger hög chans att få en event som gör att min armé får bättre kvalitet och disciplin.

Timurs gamla rike är helt förstört av inbördeskrig och betalar gärna för att slippa ut ur irriterande krig med fiskaröar långt borta i väst.

Corsica är redan stormat, och görs till vassal.

Sen får jag den här eventen som gör Siciliens invånare lite friare, vilket ger lite snabbare teknologiutveckling.

Fick inte så många bilder på krigets slutskede, men det slutar i alla fall så här. Väljer Burgas nära Konstantinopel, mest för att det var den rikaste provinsen. Senare kommer jag fram till att det var ganska dumt, hade ju varit nice att kontrollera Albanien och Västgrekland. Men aja, jag lär ju klara fler krig om det går såhär lätt! Väl?

 

[Mr. G]

Spännande!

 

[Lemeard]

Verkar gå rätt så bra för fiskarna från sicilien.

 

[Mannisks]

4. The Sheik of Araby

Denna uppdaterings soundtrack

Österut från Tripolitanien ligger Mamlukernas Schejkdöme (eller vad det nu kan tänkas heta på svenska). Deras schejk är i trubbel, syriska nationalister och tronpretendenter har belägrat hans arabiska rike.

Schejken i fråga heter Barsbay, och är fulltständigt legendarisk. Han har 9 i allt! Ingen man vill möta i strid. Eller på en marknad.

Det här är mest bara en bild på Kairo, där jag antar att mamlukernas enorma armé befinner sig.

Den största rebellarmén, för tillfället i Judéen. Ilyas Kansur är rebellernas tronpretendent, som tävlar med Barsbay om makten. Kommer mina planer hjälpa honom att lyckas gripa makten? Eller kommer den nuvarande schejken krossa honom med sin överdimensionerade armé av mamluker? Vi får väl se!

Hedjaz är ett trevligt land, för de saknar alla de läskiga allierade som schejken har.

Dö hedningar.

Krigsplan:
1. Här landsteg mina första trupper, eftersom det är så långt borta från mamlukernas huvudarmé som möjligt.
2. Här nånstans är schejken och alla hans soldater. Läskigt läskigt.
3. Tronpretendent-rebeller, som är påväg upp mot Beirut, där jag har en ganska stor trupp. När de har anfallit och jag har flytt vänder de sedan söderut igen, till min stora lättnad. Planen är mest att undvika den största rebellarmén och hålla så mycket av Syrien på en gång i det här skedet av kriget.

Det händer såklart mycket mer än vad jag skriver om här, massor av strider fram och tillbaka med svagare rebeller och enstaka mamluker och allierade. Och jag får inga poäng alls för de provinser jag ockuperar, för de ligger på en annan kontinent än Kairo! Gah!

Börjar se bättre ut efter en stund...

Och plötsligt är fredsrutan mycket mer lättläst, av någon anledning. Siffrorna:
1. Ett litet arméfragment nöter ut och vassaliserar senare Dulkadir.
2. Ilyas & C, i färd att inta Beirut.
3. Federigo IV:s armé, som snor åt sig Judéen medan rebellerna är upptagna vid 2.

Såhär stor är schejkens armé! Men var håller han hus egentligen? Jag har överhuvudtaget inte sett några mamluksoldater under hela kriget...

Mer och mer av mellanöstern blir grönrandigt...

Fast rebellerna är jobbiga och snor mina belägrade provinser.

Till slut, äntligen, har jag tagit tillräckligt mycket för att få en fred. Barsbay har, sina stats till trots, misskött sitt rike grovt. Jag roffar åt mig Damaskus, Beirut, Judéen, Sinai och Gazaremsan. Lysande!

Wöööö.

Ångrar mitt val av fred strax efteråt, när jag ser det här. Och pengarna börjar redan sina...

...efter att jag skickat ut missionärer till Sinai. Nej, det där var inte menat som ett ordskämt eller nåt, det bara blev så =(

Ack! Rebeller!

1421 ser Sicilien ut såhär. Corsica, Ferrara, Tunisien och Tripoli är fortfarande vassaller, och oranga Dulkadir har tillkommit.

 

[Davisx3m]

Sina... Sinai.... -.-

 

[Mannisks]

5. The Great Pretender

Oh yes I'm the great pretender
Pretending I'm doing well
My need is such, I pretend too much
I'm lonely but no one can tell

I det heliga landet frodas katolicismen, åtminstone på Gazaremsan. Allt är frid och fröjd i början av 1422 (sånär som på skyhög revoltrisk), några månader efter att kriget mot araberna slutat.

...

Hela Sicilien sätter vinet i halsen när mamlukerna samma år plötsligt gör det här! Vad har tagit åt dem? De borde ju straffas med minus fem i stability, och vara helt förstörda nu! Men istället bryter de vår femåriga vapenvila och förklarar krig, helt utan stabilitetskonsekvenser!

Jag finner dock snart en förklaring till detta plötsliga överflöde av irrationalitet...

Minns ni den här snubben från förra uppdateringen?

Uppenbarligen har han gått och blivit Schejk! Och eftersom den nya regimen antagligen förkastar allt den gamla höll på med har väl vårt vapenstillestånd förklarats ogiltigt.

Nu har jag problem.

Men vafan...

Syrien också!

Jävlariminsjäl vad rött det blev!

AI:n i EU3 vet precis när den ska slå till för att vara som mest irriterande. Vad är det här? Ett badboykrig som inte är ett badboykrig?

Försöker glida ur problemen med en tidig fred. Men de accepterar inget.

Det första jag gör i kriget är att skicka alla mellanösternarméer till Syrien, för de är svagast. Men så kommer en jävla irakarmé från ingenstans (fast antagligen från Irak) med 10000 man.

De verkar dock inte så sugna på krig. Pjush.

Situationen i Turkiet, dit jag skickat en stor del av min armé sen Syrien försvagats lite.
1. Min armé, som just vunnit striden.
2. Candars största armé, mest aggresiv i hela kriget. Har fått jaga dem hela vägen till deras hemland från Damaskus här.
3. Skälet till att jag inte stoppats av turkar på vägen är att min flotta som vanligt håller Marmarasjön, och den här gången tvingas den turkiska armén stå och nöta i Europa.
4. Wööö, har tagit en enda provins av turkarna!

På annat håll får jag ge upp Tunisien för att få fred med det irriterande landet Hedjaz.

Översikt, 1424:
1. Mina trupper har stormat Syrien. Det hela går förvånansvärt smidigt.
2. Ett fåtal mamluktrupper har stormat Sinai.
3. Neapolitanska rebeller har stormat Kalabrien.
4. Min flotta har stormat Marmarasjön.
5. Turkiska flottan har som svar på det stormat Svarta Havet. Och vid 5:an syns också de av mina trupper som stormat Candar.
6. Ingen fattar vad turkarna håller på med. De verkar inte ens synas till i de europeiska delarna av Turkiet.

Den store pretendentens trupper avancerar. Dock är det bara 2000 man, var är resten?

Candar är ärligt talat skitläskiga, så jag fegar mig ur med dem!

Värt att offra två vassaller när Syrien ser ut såhär.

:arrow:

Åjävlar, en 6-stjärnig fortifikator. Till allas bestörtning har Sicilien inte råd med sådant när krigsbudgeten ser ut som den gör. Storlån dyker upp vid horisonten, nästintill!

Hah, ottomanerna är såna töntar!

Jahapp, nu leder jag kriget...med 6 procent. Jag som ockuperar så mycket turkprovinser nu...

Sämre går det för mina vänner aragonierna, som äts upp av stormakterna. Tydligen var Aragonien allierat med Portugal och Burgund också. Och ungefär samtidigt förklarade Frankrike Burgund och Spanien Portugal krig...

Här nånstans (1426) börjar turkar dyka upp i de östra mindreasiatiska delarna av Ottomanska riket...

Inte bara en...utan två!

Har turkarna kommit tillbaka? Kan Sicilien fortsätta stå emot hotet från den elake Schejk Ilyas? Hur ska det gå?

Allt detta och mycket mer får ni veta i nästa del av Att ge Europas kungar erbjudanden de inte kan tacka nej till - Ett Sicilien-AAR - tråden där gamla youtubeklipp används för att illustrera en spelomgång Europa Universalis III!

 

[Van der Gent]

*subscribes*

 

[MasterofOrion]

Ahhh! Cliffhangers!

 

[unmerged(121713)]

Grymmt ;D

Tjena ny på Forumet och det här är min första post *stolt* Måste säga att du kör på grymt bra och att Jag inte kan sluta skratta åt det där med Marmelad flaggan :rofl:

 

[Davisx3m]

Tjena ny på Forumet och det här är min första post *stolt* Måste säga att du kör på grymt bra och att Jag inte kan sluta skratta åt det där med Marmelad flaggan :rofl:

Välkommen till forumet

 

[Mannisks]

Ja, välkommen.



6. Stora Pretentioner

Åååh! Det spännande, blodsdrypande, allra högst mytomspunnaste kriget fortsätter, mellan det modiga Sicilien och det varglika Ottomanska riket!

Efter denna triumfatoriska seger kommer jag fram till att det kanske är bäst att se om det finns några turkiska provinser bakom dimman...

Ack! Omättliga förluster när Sicilien förloras i dimman! Stalingrad! Detta är vårt Stalingrad! Nötningskrigets peripeti! Efter detta finns bara en avgrund av evigt kval för Sicilien, förbannat av ödesgudarna! Turkiet är vår store Nemesis! Vi gudsförgätna!

Guds amnesi drabbar oss även i il Mezzogiorno, ja, detta är i sanning västerlandets undergång för österns barbari!

De siciliska skallen av "Eloi Eloi lema sabachthani?" upphörde dock när Herren, vår Gud, förbarmade sig över oss och gav oss makt över den korrupta, men likaledes sakrosankta kurian!

Likt Napoleons arméer på Egyptenkampanj stöter också våra trupper in i mängder av Mamlucker i fjärran länder. Märkvärdigt! Har de sökt upprepa de Tiotusendes marsch? En arabisk Anabasis? Jag visste inte ens att Xenofon fanns översatt till arabiska! Se hur krigens vedermödor trots allt kan fungera som en kulturell smältdegel, och ge sicilianare icke-prognostiserade kunskaper om orientalisk filologi!

Janitscharernas avancemang sprider oro i härerna. Hur ska en så mäktig armé kunna besegras? Ska man månne från de döda åkalla Fabius Maximus, den store Cunctator för att tillrättaställa vår position? Eller kräver detta tillfälle mer oväntade vändningar á la den ännu större Hannibal?

Eller kräver tillfället att man utnyttjar ett högt War Score för att få en snabb fred?

Grammatici certant därom. Det brukar ju faktiskt sägas om Hannibal: "Att segra vet du, Hannibal, men inte att utnyttja segern". En sicilisk parafrasering av detta kan här utsägas: "Att segra vet du inte Sicilien, men att utnyttja segern!"

Teknologin firar triumfer, ja sannerligen, vårt nya vapen i det ännu närvarande kriget är långbågen, en passande Arc de Triomphe över den nyss vunna freden.

Kriget har kommit till det fröjdfulla Arkadien, och 1956 Spartaner mister livet vid det nya Thermopyle.

Sentida arvtagare till Judas Maccabeus gör uppror i Judéen, och kaos råder över Mellanöstern!

Mina soldater är upptagna med återupprättandet av kosmos i väst:
1. Bakom de vackra fanorna här döljer sig tappra soldater, redo att storma ner över Kalabrien!
2. Kättare!
3. Separatister!
4. Fler Separatister!
5. Det Ungerska Kungariket, som snart kommer spela en viktig roll i världshistorien.

Och snart glänser det här av rent elyseiskt grön praktfullhet.

Jag läste häromdagen en mycket intressant artikel i en tidskrift, som handlade om hur syrierna såg på sitt arv. Vissa av dem ser sig tydligen som arvtagare till det fornassyriska storriket, andra med det forna arameiska folket. Trots dessa meningsskiljaktigheter sluter de dock upp till Siciliens försvar under den syriska fanan!

Och snart vänder vi oss alla mot Mecca!

Om Lykurgos ännu varit vid liv hade han gråtit över spartiaternas öde! Än en gång får den ideala soldatstaten se sig styrd av yttre makter!

Vår nye konung är en riktig klippa. En klippa på vilken den siciliska staten ska byggas. "Och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den" - Matt. 16:19.

Klockan klämtar för Aragonien, så vi får söka nya allianser. Att ha och inte ha allianser, det kan vara avgörande i krig. Vad passar då bättre än Venedig? Denna fina gamla stad med stark koppling till havet!

Vår vana att inte ta farväl till vapnen i första hand ger oss fina generaler som mycket väl skulle kunna göra detta krig till en fest för livet.

Gud är stor! Vår gud! Inte deras!

"Hegel remarks somewhere that all great world-historic facts and personages appear, so to speak, twice. He forgot to add: the first time as tragedy, the second time as farce." - Karl Marx, Der 18te Brumaire des Louis Napoleon

Likt Louis farbror är vi plötsligt i Egypten! Och denna gång syns inga Mamluker till! Varthän har de farit?

Quo vadis, vår tron? Till Ungern!? Så ofint!

Till allas lättnad: Vår kung är oss ett väldigt berg, i jämförelse med vår tidigare klippa.

Sinaiterna avslutar sin långa vandring i öknen och finner den rätta vägen ut ur exilen.

"Land styrs med lag.
Krig förs med list.
Världen vinns genom att icke handla"
- Tao Te Ching LVII

Schejken verkar ha tagit fasta på dessa taoistiska ord (eller åtminstone sista raden) genom att fullständigt icke handla i Egypten, och att han nu vill ha en återgång till status quo är ju bara ännu ett tecken på att han fått ett plötsligt infall av taoism.

Mina generaler verkar inte ha fattat att kön bara är en social konstruktion och fortsätter hävda att militärt försvar är en kvinnlig egenskap.

Så sent som anno domini MCDXXXVI inser plötsligt Ilyas att det här kriget måhända inte var den bästa idén.

Sent skall syndaren vakna! Plötsligt inser mamluktrupperna som hela tiden befunnits i Konstantinopel att det kan vara bra att belägra siciliskt land! Jag antar att de väljer att invadera Bursa istället för Burgas på grund av det klassiska arvet. Det var ju här i området den långvariga belägringen av Troja utspelade sig.

Den förkrossande segern bringar hem enorma belöningar åt segermakten! Afrikas guld! Nya provinser!

De vunna provinserna delas ut till de tre vassallerna Tripolitanien, Syrien och Hedjaz.

En öst-västlig schism uppstår sedan mellan kung Laszlo och Sicilien. Detta gör emellertid inte så mycket, för han är redan tusenfaldigt förolämpad av de sicilienska diplomaterna!

Hegel beskrev slutet på historien som 1800-talets Preussiska stat, Francis Fukuyama har hävdat att det är den liberala kapitalismen. Jag hävdar att historien, för åtminstone detta inlägg, slutar här, i 1430-talets Sicilien.

 

[Bazti]

Bra Skrivet!

Du får ta och göra dig av med Turkarna, de har ju nästan samma färg