Skulle vi svenskar härstamma från vikingar? Glöm det...
Svenskarna är det enda folk jag känner till där ingen normalt bildad person kan svara på frågan: hur kom ditt land till, när och hur skapades Sverige?
Frågar man vilket som helst skolbarn i Norge, Danmark, Frankrike eller USA samma sak så kommer läxan som ett rinnande vatten. Men svenskarna är i det närmaste totalt okunniga om sitt ursprung.
Det är intressant och har förstås med historieförfalskning att göra. I äldre tider, under Gustav Vasa på 1500-talet och Gustav II Adolf på 1600-talet, fabricerades falsk hjältehistoria av kungliga funktionärer som likt dagens ledarskribenter skrev politik mot god lön. Den tidens förfalskningar är löjliga för att stå ut i dag. Få skulle tro på att Adam och Eva var ”svenskar”, att den grekiska kulturen hade sitt ursprung i Uppsala eller att den sjunkna sagostaden Atlantis låg utanför Vaxholm.
Den historieförfalskning som emellertid överlevt till våra dagar, och som ställer till all förvirring, går ut på att vi är vikingar. Den övertygelsen är stark och levande hos varje fotbollspublik med vikingahjälmar. Till och med våra flintskalliga smånassar ur begåvningsreserven tror sig vara vikingar och tatuerar sig med runor.
De fyra senaste åren har jag i romanform arbetat med den period då grunden för Sveriges lades, kring år 1200. Det visste jag inte när jag gav mig in i projektet, jag hade helt andra utgångspunkter. Men gott om tid fick jag att grubbla över vikingalegenden.
Vikingarna var väl snarare norrmän och danskar än upplänningar. Men okej, de uppländska vikingarna var ganska framgångsrika pirater mellan ungefär 800 och år 1000. Därefter synes deras affärsidé ha blivit otjänlig. Överraskningsmomentet var kört, man kan inte plundra på samma sätt hur många gånger som helst. Medan den uppländska vikingaekonomin förföll gick östgötar och västgötar och påtade i jorden och skapade en helt ny ekonomi som byggde på jordbruksöverskott, importerad teknik, penningekonomi, skatteindrivning och annat oromantiskt som skall till för att bygga upp en stat. Denna svenska skapelseprocess är helt censurerad i vårt medvetande. I stället dessa sedan länge misslyckade vikingar. Varför denna legend?
Som jag förstått det ligger det till så här. Punschpatriotiska uppsaliensare skapade vikingaromantiken runt förra sekelskiftet. Det blev mode i både konst och litteratur och spred sig till Tyskland, där vikingaestetiken övertogs av såväl Wagner som senare Hitler. De mest äkta germanerna skulle således vara vikingaättlingarna i Norden.
Det är detta förfalskade historiska arv som våra nazianstrukna skinnskallar har snappat upp. När de talar om sina ”helsvenska” föräldrar och skådar ner i historiens djup tror de sig se en viking med kohorn där nere i dunklet.
Det är sannerligen inte oviktigt att de har käpprätt fel.
Vid den svenska skapelseprocessen tvåhundra år efter vikingatidens slut så är den intensiva invandringen av kvalificerat folk från Europa en av de viktigaste förutsättningarna för det nya statsbygget av löst sammanfogade regioner. Dessutom med kristendomens växande betydelse frigavs alla slavar. Och varifrån kom slavarna? Sannolikt från gamla sjörövarexpeditioner till exempelvis Finland, Ryssland, Baltikum, Ukraina och Polen. Dagens ”massinvandring”, som skinnskallarna säger, är nog inte särskilt stor jämförd med den tidiga medeltidens smältdegel.
Mytbildningen om svenskar som ”vikingar” är alltså inte politiskt oförarglig i vår tid. Dagens svenskar har mer av sitt ursprung i Baltikum och Öst-Europa, Tyskland, England, Frankrike och Norge eller Danmark än i Uppland. Den skinnskalle som vill se nedåt i historien efter sina ”helsvenska föräldrar” ser nog snarare en ryss än en upplänning.
Och i Sjöbo, den skånska (danska) svenskhetens stamort, förhåller det sig så, att de äldsta lämningarna av civilisation faktiskt är typiskt polska. Om den utlänningsrädde lokalpolitikern i Sjöbo, Sven-Olle, han med folkomröstningen, verkligen har sina förfäder i den egna myllan så är han således polack.
Att Oden och Tor och de blonda fasansfulla vikingakrigarna (ingen vet om de var blonda förresten) passade Wagner och Hitler väl på 1930-talet, liksom skinnskallarna i dag - det är begripligt.
Således är det mindre begripligt att dagens historiker tolererar vikingalegenden.
