• We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.

Flooper X

Field Marshal
40 Badges
Mar 26, 2006
2.986
0
  • Europa Universalis: Rome Collectors Edition
  • Europa Universalis: Rome
  • Victoria 2
  • Victoria 2: A House Divided
  • Victoria 2: Heart of Darkness
  • Rome: Vae Victis
  • 200k Club
  • 500k Club
  • Europa Universalis III: Collection
  • Europa Universalis IV: Pre-order
  • Victoria: Revolutions
  • Mount & Blade: Warband
  • Crusader Kings II: Way of Life
  • Europa Universalis IV: Common Sense
  • Europa Universalis IV: Cossacks
  • Crusader Kings II: Conclave
  • Stellaris
  • Stellaris Sign-up
  • Stellaris: Synthetic Dawn
  • Prison Architect
  • Europa Universalis III
  • Crusader Kings II
  • Crusader Kings II: Charlemagne
  • Crusader Kings II: Legacy of Rome
  • Crusader Kings II: The Old Gods
  • Crusader Kings II: The Republic
  • Crusader Kings II: Sons of Abraham
  • Crusader Kings II: Sunset Invasion
  • Crusader Kings II: Sword of Islam
  • Deus Vult
  • Hearts of Iron II: Armageddon
  • Divine Wind
  • Europa Universalis IV
  • Europa Universalis IV: Conquest of Paradise
  • Europa Universalis IV: Wealth of Nations
  • For The Glory
  • Heir to the Throne
  • Europa Universalis III Complete
  • Europa Universalis III Complete
  • Europa Universalis IV: Res Publica
Prolog

Sverige hade länge varit en del av danmark, eller snarare en del av kalmarunionen, utan hopp om frigörelse.
Men en släkt kämpade ständingt emot, försökte ständigt ge Sverige sin självständighet åter.
En släkt som hade innehavit titeln riksföreståndare ett flertal gånger, och som varje gång stått som en nagel i den danske kungens öga.
Släkten Sture.

År 1523 lyckades så Sverige äntligen bli fritt från förtryck, men under en kung av ätten Vasa.
Två andra stora ätter ansåg sig vara de rättmätiga ägarna till den svenska kronan - Sture och Grip, och båda gjorde sitt yttersta för att vinna kronan.

Kampen om Svea Rike kunde börja.

KAPITEL 1: Vasatiden

sveaar1rc4.jpg

skandinavien år 1523

Gustav I Vasa
180px-Gustav_Vasa.jpg

år 1523 tog Kung Gustav I Vasa makten i sverige, och lyckades äntligen kasta ut dansken för gott.
Folket ljublade, men i västergötland satt sturarna och surade. Efter hundratals år av total dominans i svensk politik, hade Sturarna blivit omkörda av denna uppstickare Vasa.

Efter några år insåg dock Sturarna att allt kanske inte var förlorat.
Gustav Vasa hade snabbt gjort sig till fiende med Hansan, som hade lånat ut pengar till frihetskampen, och Vasa beslutade att kunglig mark skulle säljas ut för att bekosta lånen.
Sturarna var inte sena att utnyttja detta, och köpte succeivt upp delar av kronans provins Närke.

Till sturarnas stora förtret försökte deras ärkerivaler, släkten Grip, kontra detta genom att köpa upp Kronans Biskopdöme Uppland, så fort som kyrkan förstatligades.

Sveriges maktbalans vidhölls, då Närke och Uppland var ungefär likbördiga, vad gällde jordbrukskapacitet.
sveaar2uf1.jpg

skandinavien år 1560

Erik XIV

efter detta hade dock den monetära balansen skiftat i Sverige, kronan var rik, medans de två främsta adelsätterna Grip och Sture var fattiga.
De två ätterna valde olika vägar här, och deras beslut skulle påverka framtiden hundratals år framöver.

I sörmland beslutade ätten Grip att man skulle öppna fler gruvor i sina förläningar lappland och dalarna, för att på så sätt återställa sin ekonomi.

I västergötland fattade Sturarna ett annat beslut.
Man ansåg att källan till makt, i Sverige och totalt, var mark, och man ansåg att bästa sättet för ätten att bli rik, var att utvidga området under sin kontroll.
Denna taktik hade några problem:
för det första hade kronan tillräckligt med pengar, och den nye kungen Erik XIV hade slutit fred med hansan, för att i stället försöka hindra sina bröder, såväl som Sture och Grip, från att ta över makten.
Därmed kunde inga nya förläningar köpas från kronan.
För det andra var sturarnas egen militära styrka alltför liten för att man skulle kunna delta i krig, för att på så sätt vinna mark utanför sveriges gränser.

Lösningen på dessa problem tog väldigt lång tid för sturarna att komma på, men när de väl insett det, förstod de inte hur de kunde ha missat det.
I väntan på bättre tider, skulle ätten Sture köpa upp land från småätter i Finland, där kronans makt inte var lika stor. Detta kunde även ge en landväg till kusten från deras inländska förläningar, vilket kunde förenkla transporten av spannmål till Västergötland.
Dessutom var detta mycket billigare än vad motsvarande jord skulle ha kostat någon annan stanns, till och med i norrland, eftersom marken ägdes av flera småätter, i stället för en stor, vilket innebar att Sturarna hade en väldigt bra förhandlingsposition.

Dock var detta inte lika inkomstbringande som Grips Gruvor, och det ansågs vara Grip som var vinnarna, maktbalansen hade flyttats, och sturarna var på väg in i problem.

Men då hände det som Sturarna hoppats på, Eriks bröder slog sig samman och avsatte honom, slängd i en fängelsehåla.
Erik XIV:s yngre bror Johan blev nu konung över Sverige

sveaar3el8.jpg

skandinavien år 1568

Johan III


Johan III:s regeringstid är präglad av nationell instabilitet, på grund av de lån som togs för att kunna avsätta kung Erik.
Än en gång behövde Kronan pengar, och Sturarna hjälpte dem mer än gärna.
Man fortsatte sin tidigare strategi i Finland, men denna gång köpte man upp kronans land runt Helsingfors, för en spottstyver av det egentliga värdet, och snart var hela finland ägt av antingen Sture eller Grip, det mesta av Sture.

Samtidigt insåg Grip att Sturarna dragit en riktig vinstlott, då de lagt beslag på det sista bördiga landet som inte ägdes av Grip eller Sture.
För att försöka kompensera, ökade de sin kruvkapacitet ännu mer, men deras gruvor innehöll inte tillräckligt mycket malm för att kapaciteten skulle kunna öka så mycket mer, och de halkade snart efter Sture vad gällde inkomster.

I ett försök att stabilisera landet gifter sig Johan III men den polska drottningen Katarina Jagellonica, och fick ne arvinge, Sigismund.
Detta oroade Adeln mycket, eftersom ju säkrare tronföljden blev, desto mindre blev chansen att de skulle kunna få kronan för sig själva.

Men trots protester och missnöje, luckades Johans stabilisering, och han regerade mycket länge, ända till sin död år 1592.
sveaar4oj7.jpg

skandinavien år 1592

Sigismund

Men de goda tiderna tog snabbt slut när Sigismund intog tronen.
Sigismund hade nästan enbart bott i Polen med sin mamma, han kunde inte svenska, och han hade inget intresse av Sverige.

Detta innebar att adeln kunde köpa mycket Kunglig mark, men det innebar ochså att de svenska skatterna gick till polen, vilket inte gillades av någon.

Denna gång insåg Grip sitt tidigare misstag, och försökte snappa åt sig så mycket land som möjligt. Tyvärr var Stures kassakistor större, och det luckrativa Hälsingland gick till Sture.
Grip fick nöja sig med bergsförläningen Jämtland, som visserligen knöt ihop deras välde officiellt, men transport genom havet var så mycket effktivare att det inte gjorde någon egentlig skillnad.

Det började bli mer och mer tydligt vilken ätt som var den mäktigaste, och Griparna skulle komma att bli alt mer desperata i sin jakt efter övertaget.

Denna jakt skulle ha kunnat lyckas mycket snart, år 1598 vid slaget vid Stångebro, då Grips arméer krossade den Polska hären som skulle tvinga tillbaka Katolicismen till Sverige.
Efter detta utropade sig Johan Knutsson Grip till Kung Johan IV av Sverige, och var nära att lyckas med ättens mål att bestiga tronen.

Men en koalition av Vasas och Stures trupper besegrade hans utmattade här, bara en månad efter hans utropande.

Efter detta började Vasa och Sture kämpa om vem som skulle bli Kung, medan Gustav Vasas tredje son Karl var riksföreståndare.

sveaar5gg2.jpg

skandinavien år 1599

Karl IX

Under fem år pågick "uppsala församling" så kallad för att den hölls i uppsala domkyrka.
varje dag hölls förhandlignar om kronan mellan huvudman Svante Knutsson Sture och riksföreståndare Karl Gustafsson Vasa.
Vasa hävdade att man enligt lagen skulle ärva inom familjen, och att därför Karl Gustafsson Vasa, son till Gustav Vasa, skulle bli kung.
Sture, å sin sida, hävdade att man hade bidragit med flest man för att krossa Grip, och att man därför skulle inneha titeln.
På grund av Sigismunds totala utförsäljning av kronans mark, hade Vasarna inte något bra förhandlingsläge, och rent logiskt skulle Sturarna ha vunnit, men år 1604 kom man överens om ett avtal.
I avtalet skulle Vasa ge resten av sin mark i norrland och finland till Sture, och i gengäld skulle Sture tjäna vasarna lojalt, kämpa för dem, och stödja alla framtida Vasakungar.
Det var ett svårt beslut för båda att fatta, men för sturarna var en dominans av bottenhavet viktig, och Vasarna behövde säkra sin tron, för att förhindra att liknande händelser skedde igen.

Detta var ett viktigt beslut i Sveriges historia, eftersom det garanterade en politisk stabilitet, och utan den hade inte Sverige kunnat bli den stormakt som det blev, i STORMAKTSTIDEN (kommer snart)

sveaar6mj2.jpg

skandinavien efter vasatiden
 
Last edited:
Kapitel 2:Stormaktstidens början

Gustav II Adolf
180px-Gustav_II_of_Sweden.jpg

Man brukar säga att den tid som vi kallar stormaktstiden börjar i och med Gustav II Adolfs kröning. Detta eftersom Gustav II Adolf var den försa kung som saknat rivaler till tronen, och första steget mot en stabil tronföljd.
Gustav II Adolf ville nu visa för Europas kungar att Sverige nu var enat och säkert.
Han började idka handel med andra länder, och ambassader byggdes i Wien oc Paris, Europas viktigaste städer.
Men Gustav II Adolf hade inte bara diplomatiska mål med Sverige. Han närde en dröm att ena Östersjön under Sverige, för att slutgiltigt visa att Sverige var starkast, och för att återställa Vasarnas land, som hans far Karl IX hade skänkt bort.
Men för att lyckas med detta var han tvungen att besegra samtliga Östersjömakter, Ryssland, Polen, Preussen och den danskstyrda Kalmarunionen, som hade kontroll över Öresund, eller "östersjöns lås" som det även kallats.
Att lyckas med detta ansågs omöjligt, speciellt med Sveriges klena Arméer, men Gustav II Adolf bestämde sig för att försöka.

Han fick sin chans år 1618, när folket i Böhmen gjorde uppror mot den tyske kejsaren.
Böhmen sökte då hjälp från den protestantiska stormakten Preussen, men de ansåg att det Tysk-Romerska rikets sammanhållning var viktigare än Böhmns rättigheter, och avstog.
Gustav II Adolf såg då sin möjlighet att träda in och visa världen att Sverige var en makt att räkna med, han erbjöd Böhmen en allians, och förklarade kort därefter krig mot det habsburgska Österrike.
Gustav II Adolf räknade med att Preussen skulle ställa sig på hans sida, och att kriget skulle vara över väldigt snabbt.
Han skickade en budbärare till Preussens kung, men tog för givet att Preussen skule gå med på hans förslag, och landsteg själv i Lübeck innan budbäraren hade kommit tillbaka.
Detta skulle visa sig fatalt, för det visade sig att den Preussiske kungen hade sagt nej, och i förhandlingarna som följde hade budbäraren råkat säga "antingen går vi förbi er eller genom er", något som Preussens kung tolkade som ett hot om krig.
När så Sveriges armé landsteg, trodde kung Friedrich av Preussen att den hade kommit för att invadera, och mobiliserade sin armé för att möta dem.
Samtidigt anade de Svenska trupperna ingenting, utan trodde att Preussen var med dem i kriget.

De två Arméerna kom närmare varandra för varje dag, och i januari 1619 möttes de i "Slaget vid Magdeburg"

De svenska trupperna, om än överlägsna i antal, anade inte ens att de skulle bli överfallna, och slaktades. Det sägs att slaget bara pågick i några timmar, och när det var över hade nästan hela sveriges Armé på 30000 man fallit, medan Preussens armé, på 11000 man, inte förlorade mer än 342.
Gustav II Adolf tillfångatogs, och tvingades skriva under en fred där Karelen och Göteborg gavs till Preussen.

Detta drabbade Grip hårt, eftersom Karelen hade tillhört dem sedan urminnes tider, men värst uppståndelse blev det hos Sturarna, Göteborg var deras säte, där låg samtliga deras palats och där bodde alla viktiga Sturar.
Det gjordes iordning en delegation, som rste ner till den Preussiska kungen, och föreslog att Göteborg occh Viborg skulle styras av Sturarna, och att Preussen bara skulle få ta del av skatteintäkterna från dessa städer.
Man förklarade även att Sture hade full kontroll över Göteborg, och att man kunde vänta sig en storskalig revolt, om ätten Sture skulle köras ut därifrån.
Resultatet blev att Göteborgs och Viborgs skatter betalades till Preussen, men i övrigt skiljde sig ingetfrån hur det var förr.

Dock vredgades Gustav II Adolf, som ansåg att Sturarna bröt sitt tidigare avtal med ätten Vasa, anklagade huvudmannen Svante Knutsson Sture, samme man som varit med på Uppsala församling, för högförräderi, och slängde in honom i den värsta fängelsehålan som fanns i Sverige, där han sedan dog några år senare.

Detta hindrade dock inte det faktum att Sturarna hade undgått några som helst förluster av kriget, och när Gustav II Adolf dog i belägringen av Prag år 1632, ansåg många att Sturarna var mäktigare än den svenska kronan.

sveaar7vy1.jpg

skandinavien år 1632

Kristina
180px-Swedish_queen_Drottning_Kristina_portrait_by_S%C3%A9bastien_Bourdon_stor.jpg


När kristina fick makten var hon bara fem år gammal, och man planerade först att ha en förmyndarregering bestående av en representant från varje stånd, plus två extra från adeln, en från Sture och en från Grip.
men Sture opponerade sig detta, och menade att alla tre adelsplatser skulle gå till Sture, eftersom de var den mäktigaste ätten. Detta motsatte sig resten av adeln, med Grip i spetsen, som menade att det nuvarande systemet var rättvist, och att den tredje representanten för adeln skulle komma från en oberoende ätt.

Medan adeln gafflade mellan varandra om detta, lyckades den avlidne kungens
närmsta man, Axel Oxenstierna, övertala drottningen att utnämna honom till riksföreståndare, att regera ensam tills drottningen blev gammal nog att ta över.
Detta överraskade Adeln, som trodde sig vara de enda med makt i riket, och de tog först inte Oxenstierna på allvar, eftersom han kom från lågadeln.

Men snabbt visade det sig att Oxenstierna var en man med en stark vilja, och han bestämde sig för att försöka genomföra Gustav II Adolfs dröm att härska över hela östersjön. Han påbörjade detta med att starta krig mot Preussen, för att ta tillbaka landet som förlorats trettio år tidigare.
Han gav samtidigt ätten Sture ett ultimatum: Antingen gav de upp landet de hade i Preussen, Göteborg, eller gav de upp landet de hade i Sverige, vilket var hela deras imperium.
Sturarna insåg att de bara hade ett val, de gav oficiellt upp alla anspråk på Göteborg, varpå de astigt intog staden oblodigt, eftersom de själva hade varit ansvariga för det Preussiska försvaret av staden.

Detta kriget gick bättre än det förra, och år 1634 föll Viborg, där Sturarna inte hade haft samma makt över försvaret. Preussen var ute ur Finland.
De svenska arméerna gick sedan i land vid Lübeck, Stettin, Danzig och Königsberg, som föll.
Den Preussiska kungen marcherade från Berlin mot Danzig, för att möta hotet, och i slaget vid Dirschau år 1635 avgjordes kriget, och denna gången vann Sverige.
I en mycket förudmjukande fred tvingades Preussen ge ifrån sig stora delar av pommern, karelen och de tre städerna Königsberg, Danzig och Göteborg.
Allt utom Karelen gavs till Sture, som tack för hjälpen, och Grip fick en större summa pengar, dock behöll kronan det traditionellt Gripägda karelen.

Oxenstierna hade lyckats med det som Gustav II Adolf inte lyckats med, att ge sverige stormaktsstatus.
Tyvärr ogillade drottningen krigandet, och år 1644 krävde hon Oxenstiernas avgång, när han vägrade abdikerade hon till förmån för sin kusin, som blev Karl X, och som hon trodde skulle hålla med henne om en pacifistisk strategi.

Hon kunde inte ha haft mer fel.

sveaar8td0.jpg

skandinavien år 1644


forsättning följer...
 
Last edited:
Kul!
 
Intressant. :)
 
Kapitel 3: Stormaktstiden fortsätter

Karl X

När kung Karl X tog makten trodde alla att han skulle följa Kristinas vilja, och satsa på fred i landet, han hade alltid varit fridsam, och hade inte gillat militärundervisningen under sin uppväxt.
Ätten Grip förberedde sig således för fred, så att de kunde bygga upp sina av kriget tömda skattkammare, de var, trots sveriges framgång, nära ruinens brant.
Sture hade också haft stora problem med kassakistorna, större än Grip, eftersom Grip hade fått guld av kronan efter segern mot Preussen. De satsade däremot inte på fred, trots sina kärva finanser började de i stället bygga en fästning vid staden Viborg, som de hade fått behålla även efter att Preussen blivit utdrivna.
Denna fästning hette kort och gott Viborgs fästning, och skulle komma att spela stor betydelse för den svenska krigslyckan.

Än en gång skulle det i efterhand visa sig att Stures beslut var bättre, även om det från början såg ut som om Grip hade dragit längsta strået, för bara månader efter att Viborgs fästning blev klar, i december 1651, förklarade Karl X krig mot ryssland, med hopp om att kunna ta Estland och Livland från ryssland.

Ur en strategisk synpunkt var detta otroligt smart, de ryska arméerna var upptagna med att bekämpa mongolerna i öst, och bara en mycket liten armé fanns i närheten.
De numerärt överlägsna svenskarna förväntade sig en snabb seger, och trodde att de skulle kunna komma hem till midsommar (kriget började i April)
Svenska arméer ryckte snabbt in från karelen, och en armé under Fredrik Axelsson Grip landsteg i Estland redan i maj.
Adeln förnöjdes över möjligheten till nytt land, och eliten i Stockholm ansåg att kriget redan var vunnet.

Men i Juni 1652 vände kriget.
Armén som hade belägrat Narva hade lockats därifrån av ryska trupper, och trots att svenskarna var tre gånger fler, 15000 mot 5000, lyckades ryssarna utnyttja svenskarnas högmod, och nar dagen var slut hade svenskarna retirerat tillbaka till Narva med 6000 man, 1300 svenskar hade stupat, och resten var fångade i St:petersburg.

Även Armén i Estland, som belägrade Reval, råkade ut för liknande händelser, små ryska hussarförband som lockade med sig patruller ut till bakhåll.
Svenskarna var alltför säkra på att de skulle vinna för att tänka efter, utan sprang rätt in i bakhållen, och ibland kunde de övermannas innan någon ens hunnit dra sitt svärd.

Till sist var den estländska armén reducerad till 4500 man, och man började inse att kriget kanske inte var vunnet än.
Å andra sidan var den totala storleken av ryssland trupper i området endast 9000, svenskarna var alltså fortfarande i överläge, med totalt 10500 man.

Men de svenska Arméerna var delade mellan Narva och Reval, medans rysslands var enade, och växlade mellan de två områdena.

I september 1652 kom då dödsstöten mot Fredrik Axelsson Grips styrka, slaget vid Reval, som tog plats utanför Revals murar.
Ryssland hade lyckats få igenom meddelanden till garnisonen i staden, så samtidigt som den ryska amén stormade från ena hållet öppnades portarna in till staden, och garnisonen kom ut.
samtliga svenska trupper masakrerades, och balansen i kriget ändrades radikalt, 7500 ryssar mot 6000 svenskar.
Ryssarna vågade dock inte ge sig på den svenska hären direkt, utan bestämde sig för att ge sig in i karelen i stället.
Ryssarnakände inte till Viborgs Fästning, utan trodde att karelen skulle falla enkelt.

När de anlände till Viborg bestämde sig den ryska befälhavaren för att storma fästningen, trots den fara som det innebar. så 5000 ryska infanterister stormade Viborgs fästning, med understöd av 500 artilleripjäser.

Viborgs murar höll igenom hela belägrngen.

De ryska trupperna insåg snabbt att det var en masslakt, och drog sig tillbaka, men förlusterna var för stora- kvar av de 5000 som påbörjat anfallet var bara 2000, vilket innebar en total arméstyrka på 4500 man.

Trots detta valde de att attackera de svenska trupperna vid Narva, i ett hopp om att oskadliggöra sverige, och få en fred med de tidigare gränserna.

Men armén vid Narva kände till den ryska taktiken, och lät den ryska budbäraren gå in i Narva, men avlyssnade samtalet med garnisonens befälhavare.
På så sätt fick de svenska befälhavarna reda på när den ryska Armén skulle komma, och man förberedde sig grundligt.

När dagen kom hade svenskarna sett till att omringa alla utgångar ur staden extra noga, samtidigt som huvuddelen av armén stog och väntade på ryssarna.
Ändå blev slaget mycket jämnt, nästan alla dog på båda sidor, men Sverige lyckades få överhanden, och trots tvåfrontsslaget kommer slaget vid Narva alltid att stå i historieböckerna.

efter detta hade inte yssland några fler trupper i området, och när en ny svensk armé kom till Estland, insåg tzaren att han var tvungen att ge upp. Sverige fick hela rysslands östersjökust, plus hela Estländska inlandet.
Som tack för hjälpen fick Sture staden Narva med omnejd, staden Reval, staden Riga, dessutom fick de ansvaret för de svenska kolonierna i Amerika.

Men efter detta var Adelns kassor uttömda, och samtliga ätter sade officiellt att de inte kunde dra ut i krig igen på mycket länge, något som kungen respekterade.

sveaar9fp8.jpg

skandinavien år 1660
 
Last edited:
Jasså!? Är det ett uppdateringskrig du vill ha? Jag ska inte göra dig besviken!
 
Dysken said:
Jasså!? Är det ett uppdateringskrig du vill ha? Jag ska inte göra dig besviken!
men det tar ju typ en sekund för dig att uppdatera ju :p

nåja, det gör ingen skillnad, you're on! :D
 
St Petersbrug var inte grundat...
 
Van der Gent said:
St Petersbrug var inte grundat...
inte Preussen heller :p

Svea Rike håller sig inte historiskt är jag rädd
 
Kapitel 4: Slutet på Stormaktstiden

Karl XI
180px-Charles_XI_of_Sweden.jpg


Efter Karl X gick Sverige in i en era av fred och välstånd. de två största Adelsfamiljerna var panka, eftersom krigen hade lamslagit jordbruken. Grip hade visserligen fått vissa inkomster frånsina gruvor, men det var knappast tillräckligt för att bekosta krigen, och därmed hade även de monetära problem, även om de var rikare än Sture.

Ätten Sture hade visserligen fortfarande mycket makt, men Sturarna var mer inriktade på jordbrk, medan Grip, som dessutom höll till i huvudstaden, hade lockat till sig några av de främsta sinnena inom Kultur och Vetenskap och på så sätt fått väldigt högt anseende i hovet. Sture ansåg man bara vara en "primitiv bondeätt" och deras akuta pengabrist gjorde inte saken bättre.

Samtidigt kom Karl XI till makten, en kung vars administrativa förmåga man aldrig sett i Sverige tidigare.
Han ifrågasatte
Stures rätt till samtliga viktiga handelsstäder i östersjön, och ansåg att desse enligt laga rätt tillhörde kronan. Och eftersom kronan nu hade pengar, och Sture inte hade det, så köpte kronan städerna Gävle, Visby, Kalmar, Danzig, Königsberg och Narva från Sture, samt Åbo från Grip. Detta innebar ett välkomet tillskott till Stures skattkammare, och som en spottloska i ansiktet på de "intelektuella" i stockholm satades allting på att effektivisera jordbruket, i den stora jordreformen.

Äran för denna jordreform brukar ofta, felaktigt, ges till Karl IX, men det var egentligen huvudmannen Stig Hansson Sturesom fattade beslutet, en rikstäckande effektivisering, där de tidigare "rämsorna" av jord som bönderna ägt byttes ut mot hela fält ägda av en och samme bonde.

Detta togs inte emot väl av bönderna, men Stures arméer backade upp besluten, och i slutändan var det ingen som vågade göra något åt saken.

Detta var en av de viktigaste orsakerna till vad som brukar kallas "den stora återhämtningen" som Sturarna genomförde, och som var en viktig faktor till Stormaktstidens slut.

sveaar10qm6.jpg

skandinavien år 1697

Karl XII
180px-Karl_XII_of_Sweden.jpg


När Karl XII kom till makten var han bara femton år gammal, och ett lätt byte för den manipulativa huvudmannen Knut Stigsson Sture, som hade starka ambitioner om att bryta fördraget med Vasarna och bli Kung Knut II.
Han ämnade övertala Karl XII att ge honom riksföreståndartitel, precis som Axel Oxenstierna hade gjort med Kristina, och på så sätt få makten över Sverige.

Även om han inet lyckadesriktigt så bra som han hade kunnat, så hade han Karl XII i ett starkt grepp, och han försökte ständigt få tillbaka Stures gamla handelsstäder, som Karl XI hade övertagit.

Samtidigt förhandlade Ryssland med Sveriges andra grannländer: Kalmarunionen, Preussen och Polen, för att bilda en stor koallition, och krossa Sverige.
Kalmarunionen, sedan länge splittrad mellan den Norska och Danska kungen, hade inte någon möjlighet att lägga sig i utlandspolitik, och avböjde.
Polen, som visserligen hyst agg mot Sverige efter Sigismunds avsättning, hade sedan länge grävt ner stridsyxan, och var rädda för att bli krossade av de fruktade svenska arméerna.
Preussen, nu under en ny kung, hade bytt ställning i frågan om protestantism i tyskland, och skulle aldrig kunna tänka sig att kriga mot en annan protestantisk stat.
utan några allierade vågade inte ryssland anfalla, och även om de skulle hota om anfall ofta framöver, så skulle det dröja länge innan det faktiskt hände.

Grip fortsatte sin jakt på de främsta sinnena i Sverige, och höll fina fester i Stockholm, medan Sturarna satt i göteborg, med undantag för huvudmannen, som knappt lämnade det kungliga slottet.
I stället var hans kusin, Johan Karlsson Sture, ansvarig för Sturarnas finanser, och kom att skapa det som vi idag kallar för "den stora återhämtningen"
Jordreformen hade nu börjat komma in i vardagen hos det svenska folket, och man såg nu en grov ökning i spannmålsproduktion. samtidigt var skördarna ovanligt bra i stort för bönderna, och kombinationen blev ett totalt uppsving av Sturarnas ekonomi, på bara några år gick de från ruinens brant till att vara sveriges rikaste ätt, fullt kapabel att köpa tillbaka de städer som Karl XI köpt tidigare.

Efter detta ansåg man att konugamakten hade försvagats, och efter Karl XIIs död gavs beslutsrätt åt riksdagen, vilket i princip förde all makt bort från regenten.

sveaar11co1.jpg

skandinavien år 1718
 
Last edited:
Kapitel 5: Frihetstdens början

Ulrika Eleonora

Karl XII efterträddes av hans kusin Ulrika Eleonora.
Om Ulrika Eleonora kan man säga att hon försökte, misslyckades, och gav upp.
Efter bara tre år vid makten bestämde hon sig för att abdikera, efter att hennes försök att återinföra enväldet misslyckats totalt.
Inget större hann hända under dessa åren, förutom att Sturarnas återhämtning fortsatteohindrat, och denna gången ännu mer än innan.

Trots detta kommer Ulrika Eleonoras regenttid alltid att betraktas som en parantes i historien.

Fredrik I
Fredrik II vag Ulrika Eleonoras man, och när hon abdikerade blev han kung. Han försökte inte ensåterställa enväldet, han var inte intresserad av makt,bara av pengar, och så länge han fick det var han nöjd. Samtidigt konspirerade Grip och Sture mot varandra i riksdagen, och det verkade som om balansen var återställd, även om Sture hade tiofallt gånger mer pengar än Grip. Båda sökte de efter vägar att få övertaget mot den andre, Sture på samma sätt som de alltid gjort, köpa kronans mark, som än en gång var till salu, av två anledningar. dels ansåg riksdagen (med Sture i spetsen) att det var moraliskt fel att kungen ägde land. Dels ville Fredrik I ha mer pengar till sitt liv i lyx.
Detta bekostades med försäljning av förläningar i karelen, land som hade tillhört kronan i nästan hundra år, och Sture var gärna där och köpte upp.
Vid konungens död hade kronan bara kvar Estland i sin ägo, till mångas i hoveliten förtret.

Samtidigt investerade Grip i vad de ansåg vara framtiden, det ostindiska kompaniet, och tjänade mycket pengar på handel med fjärran östern, bland annat porslin, som nobilitete i Stockholm ville ha. Göteborgs elit, som var lojal med Sture, vägrade dock att köpa dessa talrikar, utan köpte i stället finska lergods, måhända fina, men inte av samma lyx och elegans som de kinesiska porslinstalrikarna.

Även om adeln nu hade återhämtat sig från krigen, så ville inte de övriga stånden veta av krig, även om ryktet gick om att tzaren i Ryssland gärna ville ta finland, något som fick Sture att bli kall om fötterna, skulle Finland förloras så skulle Sturarnas makt förloras med den.

sturarna kunde inte göra annat än att bida sin tid, och vänta.

sveaar14fr7.jpg

skandinavien år 1751
 
Spannend.
 
Vi vill se in-game bilder! :mad:
 
svårt att ge in-game bilder från ett brädspel :D
speciellt när man spelade det i förrgår :p

men jag kan ju försöka rekonstruera spelplanen...
 
Kapitel 6: Frihetstidens slut

Adolf Fredrik

Adolf Fredrik, Av Holstein Gottorp, var ett praktexempel på en kung under frihetstiden: Han försökte, men misslyckades, med att återfå makten, och han återgick snabbt till rent egoistiska angelägenheter, för att för evigt ignorera resten av riket. Han sålde även ut Vasarnas sista förläningar i Estland, och tillintetgjorde därmed slutgiltigt Gustav II Adolfs ambition om en stark krona. Han ansåg att det ändå skulle förloras i kriget mot ryssland, och att det därmed var bättre att tjäna lite pengar på det innan allt var förlorat. Tyvärr anföll inta ryssen under hans levnadstid, och Sturarna var inte sena att dra upp detta vid hovmidagar, då det var de som hade köpt Estland från kungen.

I övrigt var det politiska läget det samma som tidigare, riksdagen kontrollerades i princip av Grip och Sture, och de två gick alltid emot varandras åsikter. Landet var uppdelat i två politiska partier, Sturepartiet och Grippartiet, även om alla ledamöter officiellt var fristående. Till en början vann Grippartiet samtliga val, då de hade kontroll över den Svenska eliten, men allteftersom Sture blev rikare kunde de köpa till sig fler riksdagsmän, och därmed få mer majoritet. Allteftersom detta fortskred gjorde Srurarna och Griparna samma misstag som de gjort under drottning Kristinas barndom, de såg inte en möjlighet för någon tredje part att reagera. Detta var det som skulle komma att avsluta Frihetstiden, för även om Adolf Fredrik var en typisk frihetstidskonung, så blev hans son Gustav III inte det...

sveaar15xb6.jpg

Skandinavien år 1771

Gustav III

Gustav III föddes under frihetstiden, han växte upp underfrihetstiden, och han blev kung under frihetstiden. Det vore säkerta att säga att han inte kände till något annat sätt att styra ett land, då det låg i allas intresse att kungens makt hölls nere.
Ändå lyckades han bli kungen som ändade Frihetstiden, för han insåg snabbt att denna "nya" regeringsform, egentligen bara var en stor kraftmätning mellan Sture och Grip. Han insåg också att sverige behövde ledarskap, inte delning, och att vägen till sveriges storhet hade varit när adeln lyckades bli kuvad av kronan.

För att sverige skulle kunna bli mäktigt igen, och för att ryssen skulle kunna hållas borta, var det viktigt att han gjorde samma sak igen, han var tvungen att ända denna riksdags makt, och återinföra enväldet, annars skulle hela riket krossas av ryssen.

Så den 19 augusti 1772 genomfördes en statskupp. Gustav III hade i hemlighet startat ett uppror i finland, runt Åbo och Helsingfors, där både Sture och Grip hade förläningar. När deras trupper var där, beordrade han den kungliga armén att inta riksdagen, och tvinga samtliga riksdagsmän att skriva på en, av kungen författad, regeringsform och konstitution.
I denna regeringsform skulle all makt utgå från kungen, och riksdagen skulle vara tvungen att acceptera ett kungligt beslut, samtidigt skulle val hållas var tjugonde år, i stället för varannat, och man var tvungen att bli godkännd av Kungen innan man fick en plats i riksdagen.
Samtliga medlemmar i ätterna Sture och Grip blev underkända samma dag, och var tvungna att lämna riksdagen.

Det första han gjorde sedan var att besluta att ingen beväpnad styrka på mer än 1000 man fick ta order från någon annan än kungen, och att samtliga arméer på Sveriges mark skulle antingen lyda order från kungen, och ingen annan, eller betraktas som fientliga.
På så sätt lyckades han hastigt försäkra sig om att arméerna i Finland, som tidigare stått bortom kronans makt, inte skulle kunna hota hans nyvunna makt.

Tack vare detta, och andra omorganisationer i landet, blev skördarna under Gustav III de bästa i någonsin, möjligen var Stures bättre i början av den stora återhämtningen, men adeln fröjdades av pengarna, och den ilska de kännt av att snöppligt ha tappat makten, ersattes snart när de insåg att Gustav III var mer kompetent än de hade varit.

Ätternas kassaförråd ökade, och Grip-ätten satsade allt på manufakterier, för att förbättra sin produktion. Sturarna, å andra sidan, sparade pengarna, för att kunna navända dem i framtiden.

Detta skulle visa sig vara ett dåligt beslut.

Skandinaviens landgränser var oförändrade efter Gustav III, dock var inte makten det, därför visas i stället bilder av maktstrukturen före/efter Gustav III:

sveaarfrihetstidmr8.jpg

Maktbalansen under frihetstiden: Borgare, Präster och Adel valde till ståndsriksdagen. Bönder ansågs vara alltför oinsatta för att få rösta. Ståndsriksdagen valde till riksdagen varje år, och Sture och Grip kämpade om ledamoterna. Sture Grip och Riksdagen var de tre delar som hade direkt tillgång till makt över riket. Kungen oc Hovet står helt utanför maktprocessen

sveaardespotismenvj1.jpg

Maktbalansen efter Frihetstiden: Borgare, Präster och Adel valde till ståndsriksdagen. Sture och Grip räknades till Adeln, oc fick inga privilegier, utan röstade till ståndsriksdagen som alla andra.
Var tjugonde år valde Ståndsriksdagen till den vanliga riksdagen, men alla kandidater var tvugna att godkännas av kungen.
Riksdagen var även tvugna att godkänna kungens beslut, och hade ingen direkt länk till Kungen, Hovet fungerade som en sil, som bara släppte igenom de rojalistiska förslagen till Kungen, som sedan hade egen beslutanderätt om samtliga förslag, och var ensam om makten
 
Last edited:
Flooper X said:
svårt att ge in-game bilder från ett brädspel :D
speciellt när man spelade det i förrgår :p

men jag kan ju försöka rekonstruera spelplanen...
Åfan. Jag trodde att det var PCversionen. :eek:o
 
Sling Shot said:
Åfan. Jag trodde att det var PCversionen. :eek:o
oj oj oj, brädspelet är ju HELT annorlunda, till exempel finns det bara så många ätter som spelare (i detta fallet två) och historisk korrekthet existerar inte (även om chansen för krig mot ryssland ökar under frihetskrigen, medan krigen mot danmark är vanligare under vasatiden etc.) kungarna är styrande för allt man gör, etc.
hur kunde du tro att det var PC :confused: (förutom den föruttfattade meningen att alla AARs är till PC-spel)

jaja, jag ska väl inte raliera över andras inkompetens ;) (jag tycker inte att ni/du är inkompetenta för att ni/du trodde att det var PC-svea rike, jag hade trott det själv om jag inte skrivit den, det är alltså inte att jag inte ska raliera som är skämtet)
i stället vill jag tacka kenneth för inspiration till de senaste bilderna :)
 
Flooper X said:
svårt att ge in-game bilder från ett brädspel :D
speciellt när man spelade det i förrgår :p

men jag kan ju försöka rekonstruera spelplanen...

har du hört talas om kameran? ;)