• We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Håller med Snake!

:D
 
Bra uppdatering! Dags att ta upp vad som händer/hänt i Asien och Sydamerika i nästa uppdatering?
 
hoo, äntligen kommer jänkarna :D

sktiba
 
Van der Gent said:
Bra uppdatering! Dags att ta upp vad som händer/hänt i Asien och Sydamerika i nästa uppdatering?
Har lite kvar att göra på Nordsjön och Europa.
 
Zuckergußgebäck said:
Har lite kvar att göra på Nordsjön och Europa.

Det var ju år sedan vi fick veta vad som hände i resten av världen.... ;)
 
Van der Gent said:
Det var ju år sedan vi fick veta vad som hände i resten av världen.... ;)
Kan bero på att inte särskilt mycket har hänt. Sydamerika måste dock behandlas snart.
 
Uppdatering! :mad:
 
Zuckergußgebäck said:
Jag har för mycket att göra. Måste redovisa om Afghanistankriget, senaste nyheter samt hålla ett festtal.

:(
 
DEL XCVI

Vid den här tidpunkten var det fortfarande fullt möjligt att attacken på PQ17 inte skulle ha blivit en av världshistoriens stora vattendelare, utan istället skulle gå till historieböckerna som en tragisk och i det stora sammanhanget obetydlig händelse. Fransmännen var fullt upptagna med att försöka reparera de skador som Dnieprslaget ställt till med, och i USA var det valår. Ingen av parterna hade någon egentlig anledning att ta till vapen mot varandra, och faktum var att Huey Long själv ville undvika krig med Frankrike så länge som möjligt – kanske för evigt. Så skulle det också ha blivit, om det inte var för en liten händelse, vilken som bekant skulle få stora följder.

Efter attacken mot PQ17 splittrades den franska vargflocken, och torpedbåtarna försökte så fort som möjligt ta sig så långt som möjligt bort från de jagare och flygplan som snabbt skulle samlas runt stridsplatsen. Det här var, som många torpedbåtskaptener visste, det absolut farligaste momentet i ett anfall; fienden visste på ett ungefär var du var, och de var väldigt säkra på vilken kurs du höll – bort från anfallspunkten. Klockan 7:51 dagen efter anfallet lyfte en Fieseler 167 från flygdäcket på lufthangarfartyget DFLS Gustav von Schmoller, vilket sökte av ett område sydväst om anfallspunkten. Klockan 8:15 rapporterade piloten att hans andreman upptäckt ett radareko femton kilometer öster från hans nuvarande position. Efter att ha gett den exakta positionen till Gustav von Schmollers ledningscentral vände han sin maskin för att undersöka.

FieselerFi167.jpg

Fieseler Fi 167

Femton kilometer österut ansträngde den franska torpedbåten TP-6074 sina motorer till det yttersta, och gick framåt med en fart på omkring trettio knop. Torpedbåten av T3-klassen delade alla sina ”klasskamraters” för- och nackdelar – hon var tyngre beväpnad och bättre bepansrad, men å andra sidan var hon åtminstone tio knop långsammare, vilket gjorde henne sårbar för flyganfall. Torpedbåtens radarvarnare hade redan gett utslag och varnat besättningen om det annalkande tyska flygplanet, vilket därför fann sig mitt i en vägg av exploderande luftvärnsgranater från torpedbåtens två luftvärnskanoner. Trots detta fullföljde piloten sitt anfall, beströk torpedbåten med kulspruteeld och släppte sin 765-kilos torped, varefter han försökte återvända till DFLS Gustav von Schmoller. Oturligt nog för den tyske piloten var planet så skadat av det franska luftvärnet att han fick nödlanda innan han nått tillbaka. Han och andrepiloten blev senare upplockade av en brittisk jagare. I sin rapport rapporterade han att hans torped troligtvis sänkt torpedbåten, och det fördes även in i den officiella rapporten ett par dagar senare. I själva verket hade torpeden missat grovt, och det var istället kulorna från flygplanets maskingevär som gjorde mest skada.

Av de kulor som spottades ut ur kulsprutans mynning denna januarimorgon är det särskilt en vi ska följa. Troligtvis hade den anlänt till Island några månader tidigare i ett amerikanskt lastfartyg som kommit undan de franska torpedbåtarna, och där lagrats i ett magasin tillhörande det tyska flygvapnet. Den tjugofemte januari hade den brådstörtat tagits fram ur sin fraktlåda och med hjälp av en maskin stoppats in i ett ammunitionsband. Kort därefter hade kulan, tillsammans med sina kamrater, trängts in i ett trångt utrymme bakom en av kulsprutorna i en Fieseler 167. Klockan 8:45 slungades hon slutligen med ett fasansfullt väsen ut genom kulsprutans eldrör, rakt mot ett litet fartyg som med hög fart sköt fram över vattenytan. Gula spårljus och svarta moln från luftvärnsgranater täckte himlen.
Med en enorm fart närmade sig kulan torpedbåten, och med en hastighet på 905 meter i sekunden träffade den, i en utgång som var oändligt osannolik, en dåligt sammansatt skarv mellan pansarglaset och styrhyttens metalldelar.

flak.jpg

Luftvärn redo! Flottans hjälmar avvek starkt från den modell som användes av armén

I en överbedövande knall bröt kulan igenom, tumlade i luften och for tvärs över styrhytten. En mikrosekund senare slog den i mjukt kött. Tack vare sin stora tröghet slet och rev kulan sig igenom högra lungan, missade aorta med en hårsmån och slet sönder den vänstra lungan. Därefter tumlade den ut på andra sidan torpedbåtskaptenens bröst och slog slutligen i pansarglaset på andra sidan styrhytten, där den plattades till och föll till golvet. Kaptenen själv rasade också ihop som en säck mitt i styrhytten, vars golv snart täcktes av blod. De två kulhålen, ett stort som en tiokrona på den högra sidan, och det andra, stort som en tennisboll övertygade snabbt skeppsläkaren, som också var båtens navigatör, om att det skulle vara omöjligt att hålla kaptenen vid liv, men med tanke på vem kaptenen var gjorde han sitt bästa.

Klockan 9:01 mottog det franska torpedbåtskommandot på Orkneyöarna ett meddelande som de länge fruktat. Namnet ”Montvert” (en kommun i Auvergne), upprepades flera gånger över radion, och kastade därmed in det franska torpedbåtskommandot i ett tillstånd av förlamning, eller åtminstone fruktan. Dammiga pärmar med handlingsplaner drogs fram, och radiomeddelanden skickades kors och tvärs. Klockan 9:12 trädde officiellt plan ”Bourgogne” i verket, och kodordet ”Dijon” skickades, tillsammans med en serie hårt krypterade koordinater till samtliga franska fartyg i Nordatlanten. Samtliga skepp, oavsett om de endast var små fiskebåtar eller enorma lasarettsfartyg vände för att ge assistans åt TP-6074.

philippedegaulle.jpg

Nu död

Problemet var dock att TP-6074 befann sig långt ifrån de vanliga franska sjörutterna i Nordsjön – den närmaste var en sporadiskt trafikerad rutt mellan Bergen och Torshavn på Färöarna, och det skulle ta tid innan hjälp anlände; tid som torpedbåtskaptenen inte hade.
När det första franska fartyget, det till lastfartyg ombyggda passagerarfartyget Brazza, siktade TP-6074 klockan 11:33 hade tiden redan runnit ut. Navigatören återfanns nere under däck med den livlöse kaptenen, fortfarande i färd med ett återupplivningsförsök som han själv insåg var meningslöst. Capitaine de corvette Philippe de Gaulle dödförklarades klockan 11:37 den tjugosjätte januari ombord på M/V Brazza.
 
Last edited:
Aj då. Nu blir de Gaulle ond. :/
 
Oh sheeeet.... Fantastiskt som alltid. De bästa på det Skandinaviska Forumet, rollspel undantaget. :)
 
Phillipe de Gaulle, ajdå.

Jag tror någon blir på dåligt humör! :eek:

Bra updatering ZgB! :)
 
Bra uppdatering som vanligt. Du håller alltid en bra lägstanivå, nåt som verkligen gjort denna AAR till det skandinaviska forumets bästa. (vissa uppdateringar har varit hela forumets bästa) :p