Ett Skillnadernas Krig

[Zuckergußgebäck]

Min senaste idé, som kanske tänjer något p¨å möjligheternas gräns. En förklaring kommer antagligen senare i uppsatsen.



Ni kan dessutom känna er lugna på en punkt - Sydstaterna är och förblir krossade.

[Snake IV]

Quebec. Kan ge en liten vink om hur Fransk Engelska kriget slutade.

Det bidde ingen utvecklingsrapport idag. Istället blev det min personliga översättning av Marseljäsen (som visserligen var förbjuden under det franska imperiet, men ändå). Går utmärkt att sjunga.

Wow. Hade gott om tid en dag? Det är faktist ganska kul att sätta egen text på saker ibland. Jag gjorde lite när jag cyklade för inte så länge sedan

Everybody in the south eat Asia
hates thier stupid neighbour.
He is Jong-il and he's really really lame.
Themself they can't produce a thing
He has flawed views on marketing.
I hate his guts and Kimmie is his name.

or something

[Zuckergußgebäck]

Quebec. Kan ge en liten vink om hur Fransk Engelska kriget slutade.

Behöver det inte vara. Märk att Quebec är en brittisk dominion.

[kenneththegreat]

Franske bajonetter tvinger Engelskmennene til å skape Quebec?

[Van der Gent]

Behöver det inte vara. Märk att Quebec är en brittisk dominion.

Säker på att det inte finns ett svenskt ord för det?

[Zuckergußgebäck]

Säker på att det inte finns ett svenskt ord för det?

Quebec eller dominion?

Om du pratar om dominion så finns det inget svenskt ord för det förutom just dominion.

[Snake IV]

Behöver det inte vara. Märk att Quebec är en brittisk dominion.

Det missade jag.

[Zuckergußgebäck]

Ledsen att det inte blev en uppdatering, men jag har varit upptagen med ett projekt som ni kommer att kasta er över. Det är snart klart och redo att avtäckas.

[Lemeard]

Detta måste jag få påstå var intressant... men att skriva svenska på ett forum. Känns skumt...

[Zuckergußgebäck]

DEL XVII

Klockan 9:51 mottog Jellicoe nyheten om att ett nytt torpedbåtsanfall var på väg, och bestämde sig för att åter igen bryta upp slagskeppskolumnen och skicka ett antal jagare som fortfarande var kvar vid slagskeppen för att genskjuta dem.

Tre minuter senare upptäckte Eclaires besättning de brittiska jagarna som låg på kontrokurs. Nyheten skickades snabbt vidare till de två andra torpedbåtarna, men befälhavaren ville eller kunde inte avbryta attacken.

Agile vek av mot de brittiska jagarna i hopp om att vinna tid för de återstående båtarna att komma inom räckhåll för de brittiska skeppen, något som också lyckades. Agile tömde sitt torpedförråd mot de brittiska jagarna, vars formation splittrades och kom i oordning efter försöken att undkomma torpederna, som alla missade.
Kort därefter sänktes Agile av en av jagarna, men det skulle ta ett tag för britterna att samla ihop sig igen för ett nytt angrepp. Flera dyrbara minuter vanns åt Corsaire och Eclaire, som nu nästan var inom skotthåll för slagskeppen.


Brittiska jagare vid ett annat tillfälle

Klockan 9:57 var den brittiska kolumnen i något som kan kallas för kontrollerad oordning. Jellicoes planerade uppbrytning av kolumnen gick inte så snabbt som han väntade sig, slagskeppens fart saktade ner till nästan ingenting allteftersom de manövrerade för att komma ur sin stela formation.

De mindre kanonerna vid slagskeppens sidor hade redan – tillsammans med kryssarna – börjat beskjuta fransmännen, men oordningen och skeppens positioner omöjliggjorde effektiv eldgivning.

Det var in i denna förvirrade och långsamma massa som Eclaire och Corsaire avfyrade sina fyra kvarvarande torpeder.
Nyheten om att torpeder avfyrats gjorde inte situationen bättre för britterna, som desperat försökte bryta upp kolumnen, och flera sammanstötningar kunde endast med möda undvikas.


Torped i vattnet!

De fyra torpederna kom samtliga genom ett ödets nycka att gå rakt mot HMS Illustrious, som träffades tvärs över skrovet. Till skillnad från HMS Majestic undgick hon dock att omedelbart explodera, men skadornas spridning gjorde det snart klart att skeppet inte stod att rädda. Besättningen överfördes till de andra slagskeppen, som noga undvek det sjunkande skeppet för att undvika sammanstötningar.


HMS Illustrious sänktes

I och med detta anfall var den franska offensiva kraften slut. Temeraire och Defi hade visserligen sina torpeder kvar, men de jagades nu av samtliga brittiska jagare som drev dem längre bort från de brittiska slagskeppen (de två torpedbåtarna tvingades till slut kapitulera sedan de fått slut på kol).

Längre bort fanns fortfarande Forbin och Coetlogon, men Lacaze hade bestämt sig för att hålla dem ur vägen. De enda som hade haft en chans mot britterna var just torpedbåtarna – och de torpedbåtar som fortfarande fanns ovanför ytan var på vild flykt undan brittiska jagare.

Jellicoe samlade åter upp sin sargade kolumn och började förfölja handelsfartygen som desperat försökte hitta en av de franska patruller som patrullerade västra Medelhavet. Oturligt nog befann sig de franska slagskeppen någon annan stans vid det här tillfället (bevarade loggböcker visar faktiskt att det inte fanns några större styrkor i området den dagen), och britterna kunde börja beskjuta de franska skeppen som försökte lösa upp sin formation ytterligare för att undvika träffar. De franska kaptenerna var dock inte tränade sjöofficerare – de var bra på att föra skepp från en hamn till en annan – men man kunde inte förvänta sig att de skulle klara sig i strid. Artillerigranater regnade ner över de försvarslösa franska handelsfartygen, som ett efter ett dukade under för elden i spektakulära explosioner när deras ammunitionslaster antändes.


Sjunkande franskt handelsfartyg

Klockan 10:21 var allt över. De franska handelsfartygen var sänkta, Coetlogon och Forbin stävade norrut, och Jellicoe hade ingen större vilja att förfölja dem. Eclaire och Corsaire hade sänkts av brittiska jagare, och den brittiska flottan kunde återvända till Valletta med väl förrättat värv.

Mallorcaslaget, som det kom att kallas fick vittgående konsekvenser. MacMahon d.y. fick ställa in sin planerade offensiv västerut och stanna kvar i Mersah Matruh i väntan på ammunitionen som aldrig anlände. Napoleon III var arg som ett bi och krävde Lacazes huvud på ett fat – något som också hände. Lacaze degraderades och fick befäl över en konverterad jagare, en position som han aldrig kom ifrån.

Samtidigt tvingades det franska överkommandot att tänka om. Det var uppenbarligen inte tillräckligt med patruller i Medelhavet – slagskeppen skulle fungera bättre som konvojeskorter. Dessutom snabbades takten med vilken franska örlogsfartyg utrustades med trådlös telegraf upp, och sist men absolut inte minst övertygades det franska amiralitetet om torpedbåtens effektivitet, något som skulle ha vittgående konsekvenser i framtiden.


Den trådlösa telegrafen skulle revolutionera sjökriget

Inte heller Jellicoe undgick kritik. Förlusten av två slagskepp och en skada på HMS Ocean mot nio handelsfartyg och tio mindre krigsfartyg sänkta var inte ett bra byte enligt brittiska regeringen. Jellicoe varnades allvarligt, men eftersom det inte var möjligt att sända en ny befälhavare till Medelhavet med detsamma fick Jellicoe stanna kvar som befälhavare.


Jellicoe behöll sin post i väntan på någon bättre

Samtidigt utfärdades instruktioner om större mellanrum mellan slagskeppen i kolumnen och tätare samverkan mellan större krigsfartyg och jagare. Mallorcaslaget må ha varit en taktiskt oviktig strid, men trots detta fick den vittgående konsekvenser, både då och i framtiden. I och med detta lades regler fast som skulle få konsekvenser åtminstone ett halvsekel fram i tiden.

Nittonhundratalets sjökrigföring föddes blodig och sprattlande ur krigets livmoder norr om Alger den nittonde januari 1899.

[Van der Gent]

En utmärkt uppdatering!

[Snake IV]

Huh. jag kände mig ganska säker på att jag kommenterade senast. Nåväl. Det ska bli interesant att se hur det går i Afrika nu.

[Zuckergußgebäck]

Spelade just en omgång Victoria med ett annat av mina små projekt.
De konservativa vann varje val från 1836 till 1920, och gjorde Sverige till ett extremt välfärdsland. Man kan lätt tänka sig att de konservativa gick till val på att "bevara" den sociala säkerheten.
Sossarna svävade på omkring 2 procent, och vänstern noll komma nånting. Den huvudsakliga oppositionen var liberala samlingspartiet med 17 %.

(Märk väl, jag hade nästan hela tiden valt oppositionens frågor i valhändelserna)

[Zuckergußgebäck]

Det blir med största sannolikhet ingen uppdatering imorgon eftersom jag varit upptagen av ett hemligt projekt.

[Nikolai]

Hehe... Det høres bra ut.

[Zuckergußgebäck]

DEL XVIII

I Spanien väntade Maria på att det som redan skedde inofficiellt skulle bli officiellt. Hennes far Carlos V hade sedan en tid legat för döden, och vid tiden för Mallorcaslagets utkämpande hade läkarna gjort vad de kunnat – kungen av Spanien skulle inte leva mer än högst en månad.


Carlos V var döende

Maria hade växt upp i ett Spanien präglat av anarki – det tredje Carlistkriget svepte över landet, och om det inte varit för franska bajonetter hade dynastin Bonaparte antagligen återigen störtats i Spanien till förmån för Carlos VII.

Marias största fruktan var att vid hennes fars död skulle Carlisterna återvända och utnyttja det faktum att Frankrike var upptagna med kriget i Afrika för att störta henne, och hon hade rätt. Carlisterna hade långt gående planer på att göra uppror och störta henne innan hon hade hunnit befästa sin makt. Hade det varit någon annan eller svagare personlighet än Maria som stod i tur att ärva makten hade det också antagligen hänt.


Carlos VII var Carlistisk tronpretendent till sin död 1909

När det stod klart att faderns månad hade krympt till ett fåtal dagar hade Maria också utfört underverk. Genom att skrapa på botten av statskassan hade hon lyckats bättra på arméns lön och ge frikostiga bonusar till de viktiga administratörerna i Spanien – armén och administrationen var nu starkt bonapartistisk.

Den elfte februari 1899 insomnade Carlos V, kung av Spanien lugnt och stilla i sin säng i palatset i Madrid. Han var bara 60 år gammal. Hans dotter var 29.

Den natten höll Spanien andan. Den 43-årige Carlistiske tronpretendenten Carlos VII sades ha återvänt till Spanien efter sin exil i Italien dagarna tidigare och att en enorm armé höll på att samlas för att tåga mot Madrid och störta Bonaparterna, en nyhet som det franska folket mottog med blandade känslor.

När morgonen grydde kunde det spanska folket andas ut – åtminstone tillfälligt. De officiella nyheterna sade att vissa mindre strider hade utkämpats i norra Spanien och i Galicien, men någon stor armé var det inte tala om.
Nyheterna talade sanning – Carlos VII hade gripits av spanska trupper som han dåraktigt nog försökt att egenmäktigt ta kontroll över och hade under största hemlighetsmakeri förts till Madrid. De få Carlistiska upploppen i norra Spanien hade snabbt stoppats av polisen och armén.


Carlismen förlorade ännu en gång

Klockan elva höll Maria ett tal i Madrid, där hon förklarade att Hertigen av Madrid (hon undvek att kalla honom Carlos VII) hade infångats och att en allmän amnesti skulle utfärdas för de Carlister som deltagit i upploppen i norr. Carlos VII visades senare upp och utsattes för folkets spott och spe.

På så sätt avstyrdes ett spanskt inbördeskrig och vad som senare ironiskt skulle komma att kallas för det Fjärde Carlistkriget var över på mindre än 24 timmar. Hotet mot Maria var därmed till större delen undanröjt, och hon kröntes till Maria I i Catedral de la Almudena.


Maria I kröntes i Catedral de la Almudena

Spanien var dock fortfarande inte helt lugnt, där Carlismen hade gått tillbaka tog Alfonsismen vid. Alfonsisterna var en rörelse som var helt emot Bonaparterna, men inte like radikala som Carlisterna. De grundade sina krav på att Alfonso (XII), son till Isabella II var den legitime tronarvingen.

Den enda anledningen till att Alfonsisterna inte försökte sig på en egen statskupp (som kanske hade varit mer lyckad än carlisternas) var att Alfonso XII dött år 1885. Hans son Alfonso XIII var endast tretton och hans ”regent” drottning Maria Christina av Österrike inte var särskilt intresserad av att föra sonens krav, särskilt som Österrike börjat närma sig Frankrike politiskt sett. Alfonsismen skulle dock frodas i flera år framöver, och med tiden bli en rejäl huvudvärk för Maria I.


Alfonso XIII var bara tretton vid Marias trontillträde

Maria var dock inte älskad överallt i Spanien, folket hyste fortfarande stor misstro för dynastin Bonaparte, särskilt som Spaniens insatser i det Spansk-Amerikanska Kriget samt i Fashodakriget inte varit direkt lysande. Det var endast avsaknaden av Alfonso XIII som hade förhindrat en folklig resning mot Maria, och frågan om den bonapartistiska monarkins vara eller inte vara var långt ifrån löst.

[Johnny Deluxe]

Bra jobbat Zucker

[Snake IV]

Än en gång har jag lurat mig att jag gjorde ett inlägg. Hur gör jag?

I vilket fall har då fått en förstagångs poster. Bra gjort, och välkommen till forumet Johnny.

[Johnny Deluxe]

Tack Snake IV

[Van der Gent]

Jag ska ta tillfället i akt och tacka Zucker, det var mycket bra liksom tidigare.

Och så välkomna den nya rekryten Johnny Deluxe, välkomen till forumet!